OK - nu är det söndag...

Först ett par korta återblickar:

"Vi slog upp tältet på en plats mitt i "korsningen". Det var aningen fuktigt i tältet, så jag öppnade ventilationsluckorna lite grand för att vädra ur tältet medan vi var borta."

"Första halvan av natten blev det i stort sett ingen sömn. Det väsnades kopiöst när vinden slet i tältet. Det hördes också att någonting kom ner från himlen för det lät som sand som blästrade tältduken."

"Framåt sennatten (jag har svårt att uppskatta tiden) vaknade jag av att det droppade vatten i mitt ansikte. Jäklar! Har det blivit så mycket kondens?! Trots att det blåser så hårt? Jag orkade inte bry mig utan gömde bara ansiktet och försökte somna om. Det är ju för sjutton gore-tex i säcken... men... det var det inte i Anders säck skulle det visa sig."

Så blev det då morgon och Anders hade störst behov att lämna tältet...

- Håkan! Min sovsäck är alldeles blöt! (Tystnad)

- Håkan! Det rinner vatten i tälttaket! (Tystnad)

Jag hör hur han grejar med dragkedjan till innertältets dörr...

- Håkan! Hela jävla absiden är fylld med snö!  Helvete...

Jag hör hur han kränger på sig kängorna och sedan börjar han greja där ute. Jag hör att han bland annat använder snöspaden.

- Håkan! Nu förstår jag vad som hänt. Ventilationsluckan har varit öppen av någon anledning. Snön har blåst rakt in. Jag undrar... (Tystnad)

Sakta börjar jag krypa ur säcken och dra på mig lite kläder. Sen tittar jag ut...

Första intrycket är att nästan hela absiden är snöfylld! Nu var det inte riktigt så, men där fanns mycket snö. Först sedan vi rensat bort en del av snön kom jag på att plocka fram kameran.

Dessa två första bilder hann jag ta innan kameran var totalt igenimmad...

... och denna bild sedan vi vädrat (och skottat) ur tältet.

På grund av det inträffade beslutade vi att ta oss till närmaste stuga för att torka Anders sovsäck och kanske tältet som innehöll en hel del vatten. Målet blev därför Vålåstugan.

Kanske framgår det av denna bild att det fortfarande var ganska blåsigt på morgonen. Jag brottas med tältet i vind och snöyra.

Det blåste alltså fortfarande en hel del och nu var gårdagens strålande sol ett minne blott. Det var mycket disigt. Vi följde emellertid dalgången längs Tronnan norrut.

Jag lovar - här är vackert.

Det blev - till en början - en mycket vacker tur trots vädret. Här måste vara bedårande i soligt väder.

Ju längre norrut vi kom, desto lösare blev emellertid snön. Vatten-draget var dessutom framtöat längre och längre bitar, vilket gjorde vägvalet lite svårare. Bitvis var snön så murken att skidorna sjönk ner så djupt att snön nådde oss en bit upp på låren. Kämpigt!

Vackert farthinder. Snön på de svarta stenarna gav ett grafiskt intryck.

Till slut kom vi ändå ut på leden mellan Lunndörrstugan och Vålå-stugan och då blev givetvis färden lättare.

Redan strax efter tio kom vi fram till Vålåstugan och hängde in sovsäck och tält. Det tog ett tag att få sovsäcken torr så vi lämnade inte stugan förrän framåt fyra på eftermiddagen. Nu hade vinden mojnat något, men sikten var fortfarande ganska dålig.

Utsikt?

Vårt mål var att komma inom en mils avstånd från Vålådalen för att ha gott om tid dagen därpå. Vi ville dessutom komma i lä. Två nätters kraftig vind fick räcka för den här gången. Det är inte ofta det händer, men nu längtade jag faktiskt efter skog.

Vi tog oss till trakten av Skaftet innan vi slog läger.

Sista nattlägret

Natten blev lugn och på morgonen hade vi ganska vackert väder även om det inte var soligt. Skidturen i skogslandskapet innebar en del sickande och sackande. På förvånansvärt många ställen var snön borttöad.

Nästan framme

Jag är själv en person som helst av allt vill tillbringa så lite tid som möjligt i skogen när jag är på fjällvandring. Det är egentligen synd. Tar man sig tid så finns det mycket intressant att se även där.

En närbild av skogen.

Turen avslutades på sedvanligt sätt med god mat och ett par av det lokala bryggeriets fantastiska ölsorter. Mina favoriter: Bärnsten och President.

Positioneringen gäller den ungefärliga platsen för vår sista över-nattning.

Lärdomar:

1) Jag klarar av att både sätta upp och plocka ner tält i hård vind.

2) Kickerskins är jäkligt bra uppför men kass utför.

3) Mathållningen fungerade perfekt.

4) Förkylning tär på krafterna.

5) Anders klarar av att dra pulkan själv! :-)

6) Ventilöppningen mot vinden ska vara stängd. I alla fall om det blåser hårt och snöar.