Bloggar > Liv i naturen > Stora svarta skogs-bestar

Liv i naturen

Här berättar jag och skriver ner resor och naturupplevelser jag har haft, som ett minne för mig själv och inspiration för andra. Jag älskar att vara ute i naturen och vandra, klättra, kajaka och åka långfärdsskridskor på vintern. Jag bor i Norrköping, nära till skärgården, vandringsleder, fina små sjöar och naturreservat. Ofta behöver man inte åka långt för att få en riktig fin upplevelse, även om jag har kommande planer på längre resor, tex att besöka den svenska fjällen.

Stora svarta skogs-bestar

Det är mest solskenshistorier och blå himmel på min blogg men någon gång ska man väl vara med om något riktigt hemskt. Så att man känner att man lever, eller vad är det man säger.

Det var en sådan där stålande sommarkväll då inget kan gå fel. Jag hade satt upp mitt tält vid Ågelsjön som tusen andra kvällar förut. Men den här gången hade jag gått lite längre bort, in i skogen, än vad jag brukar. Men, som sagt, hade en underbar kväll, ensam. När det började bli mörkt kände jag ett lätt obehag och fick en ingivelse att gå tillbaka till och runt badstränderna för att kanske heja på de tälten som fanns där. In case of, tänkte jag. Kan vara bra att iallafall säga Hej till de, om jag skulle behöva deras hjälp i natt, eller de min. Vad som helst kan ju faktiskt hända, lika bra att bli kompis med sina ’grannar’. Jag började gå. Jag gick förbi det närmsta tältstället, där var det tomt, inga tält. Det andra tältstället...tomt. Vid det tredje och sista, det närmast barnstranden brukar det vara många tält men det var...tomt! Snopen vände jag tillbaka till mitt tält medan jag tänkte trevliga tankar som: ’Men det är ju bara mysigt att vara helt ensam, det var väl ändå det här du ville. Och du kan det här, du har ju tältat här tusen gånger förut! Vad skulle kunna hända egentligen, knappast troligt att bli överfallen av någon slags skogs-best iallafall haha...’ Eftersom jag är en människa med ett stort säkerhetstänk valde jag iallafall ut en stor pinne som var ganska vass på ena hållet och tog med mig den in i tältet.

Det var kolsvart och tyst runtomkring mig nu. Jag bäddade ner mig i sovsäcken. Sådär ja. Då var det bara att somna. Jag försökte tänka på något trevligt men sömnen infann sig inte. Uppskattningsvis runt halv ett började jag höra konstiga ljud långt borta. De kom närmare och närmare. Jag hörde liksom som kurrljud, grymtanden, bökanden och jag hörde hur de sprang fram och tillbaka. Jag hörde att de var många. Jag hörde någon andas precis utanför tältet och det var inga små lungor den besten hade. Jag låg blickstilla. Vildsvin, tänkte jag. Jag hörde hur de sprang liksom fram och tillbaka och så igen var det en best precis utanför tältet. Jag kände hur mitt hjärta slog, nej, tänkte jag, jag kan inte stanna här, jag måste överge tältet. Jag rafsade åt mig det viktigaste: min pannlampa, mobil(som ju inte hade någon teckning), mina nycklar och pinnen att försvara med, sedan inväntade jag rätt ögonblick, då de tycktes inte vara alltför nära tältet. Jag öppnade tältdörren och sprang. Jag bara sprang, utan att titta bakåt, jag hörde de, men jag såg de inte. Jag sprang och sprang. Jag hade inte fått med mig några skor och sprang i strumporna. Vid ett passage skulle jag över en klippa och halkade ner för klippan, tar emot med armen och hamnar med armen under mig, fortsätter halka ner och hamnar i vattnet. Vattnet nådde mig till knäna, jag tar mig fort upp och fortsätter springa. Jag hör inga ljud nu men springer så fort jag kan genom skogen. 

Jag springer förbi barnstranden och till parkeringen som är helt tom. Jag får syn på utedasset och får den briljanta idén att utedass är ju nästan som ett hus. Fyra väggar som skyddar mot vildsvin. Jag springer fram till utedasset och låser in mig. Jag sitter där, det luktar skit, ja bajs men jag har ju just överlevt bestarna i skogen och jag har så mycket adrenalin i kroppen att jag skulle kunna överleva på vatten och luft fram till jul ungefär så känns det. 

Jag tänker att det bästa jag kan göra är väl iallafall att försöka sova och jag slumrar till lite. Tycker jag hör någon som säger: -Hallå! utanför dasset, en ljus mansröst. Jag är verkligen inte helt säker på det, för jag lyckades somna därinne på dass. Kanhända du läser det här som sa Hallå, och då vill jag säga till dig: Nej du, det var ingen inbillning det där med det snarkande dasset, det var bara jag som tog en lite tupplur efter att ha blivit traumatiserad av ett gäng svarta bestar. Förlåt att jag inte besvarade ditt Hallå, men jag var inte så värst pratsugen. 

Jag vaknar av att jag skakar i hela kroppen. Jag kommer på att jag är blöt om båda benen och jag tar av mig strumporna och hänger dem på dasslocket. Jag masserar mina ben, men min arm värker och dessutom har jag ett blodigt sår på ena handen sedan jag halkade från klippan. Jag funderar på om jag brutet armen men nej, den är nog bara enormt svullen och det är mycket blod. 

Jag väntar på att solen ska gå upp, då blir det ljust och varmt. Precis innan solen går upp hör jag ytterligare ett ljud, en bil, steg. En man, tänker jag. En ensam man. Vad är det för en man som åker upp klockan tre till Ågelsjön ensam?

Såsmåningom går solen upp, den efterlängtade. Det blir ljust och varmt. Lättnaden är enorm. Jag vågar mig ut från dasset och mycket riktigt, det är en bil på parkeringen. En blå bil. Jag funderar på om jag vågar gå tillbaka till mitt tält..Hur dags går vildsvin och lägger sig egentligen?

När jag känner mig ganska säker börjar jag gå tillbaka till mitt tält, nu barfota, stripig hår, med rädsla i blicken och ytterligare en pinne att försvara mig med. Allt är ett potentiellt hot. Jag smyger fram. Tänker att ensamma män kan också vara farliga. Men hellre en ensam man än tio vildsvin, såklart.

Snart ser jag en ensam man bland träden. Jag ser att han är klädd i friluftskläder och har en stor ryggsäck på ryggen och pustar ut lite, han är troligtvis inte farlig. Kanske lite konstig bara att vara ute mitt i natten såhär...men inte konstigare än mig isåfall...Jag skriker: -Hallå, hallå där! och går emot honom. -Hallå, hallå, vad gör du? Han ser lite skrämd ut men efter några ord pratar vi båda på och det visar sig att han är bara är en friluftsmänniska som inte kunde sova i stan utan åkte ut i skogen istället. Jag berättar om min natt(men utesluter att jag sovit på dass halva natten)och nu när det är ljust ute, kan jag faktiskt, tro det eller ej, skratta åt det hela. Stora bestar? Vildsvin? Här? Haha. 

Han säger att han ska in till stan och att jag gärna får åka med. Om jag vill? OM jag vill! Jag vill inget hellre. Jag springer bort och sliter ner mitt tält.. Jag har aldrig packat ner mitt tält så snabbt...Jag blir hemskjutsad och innan vi skiljs åt säger mannen som jag nyss träffat att vi kan höras av på Facebook, om jag vill. Jag säger Hejdå. Jag tar min ryggsäck, slänger den i hallen, går rakt till sängen, somnar direkt och sover 6 timmar i sträck.

Och du, sömnlöse man, om du läser det här vill jag säga till dig: Först och främst tack för skjutsen. Och om du tyckte att jag luktade bajs, så var det nog så, för jag hade sovit på dass en halv natt, förstår du. Och slutligen, ja, jag ska leta upp dig på Facebook. Nån dag.

Inlagt 2018-07-09 19:26 | Läst 1071 ggr. | Permalink
Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2018-07-09 21:32   OBD
Oj vilken äventyrlig natt! Du måste ha upplevt det som "skitläskigt!
Men att springa iväg utan skor. Hm?
Men du fick i alla fall stoff till ett intressant och målande skrivet blogginlägg.;-)
Det blev ju en riktigt bra avslutning på äventyret.
 
Svar 2018-07-09 23:03   kajak77
Ja, verkligen! Hm...Jag brukar springa ganska bra utan skor men visst ett par skor är bra att ha. Iallafall om man ska springa i skogen och på grusvägar med vassa stenar. Skor ska jag överväga nästa gång!
 
Svar 2018-07-09 23:42   OBD
"Skor ska jag överväga nästa gång!"
Du tänker alltså ut och tälta med vildsvin igen? :-)
 
Svar 2018-07-10 11:52   kajak77
Exakt! Vildsvin verkar finnas överallt här i trakterna så det är väl bara att ställa in sig på att dela naturen med dem. Får väl dra till fjälls om jag vill vara ifred från vildsvin...men de kommer väl dit också såsmåningom...
 
2018-07-16 09:05   fowwe
Detta var ju en mycket intressant (om jag får säga så) berättelse om mötet med vildsvinen. Själv tältar jag regelmässigt i vildsvinsmarker och har hört ett bökande vildsvin mitt i natten. Det var dock inte nära den plats där jag strax därefter satte upp mitt tält. Jag har intrycket att på natten är vildsvin betydligt mer oskygga än på dagen, och det tycks också gälla t ex renar i fjällen.
Sedan har jag en övertygelse att vildsvin normalt är ofarliga, t ex om man som friluftsmänniska (utan hund) skulle stöta på dem i skogen. Men så klart är djur, liksom människor, individer och kan ibland vara oförutsägbara. Så även jag känner att pulsen går upp när jag är i närheten av vildsvin.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar