Bloggar > Liv i naturen

Liv i naturen

Här berättar jag och skriver ner resor och naturupplevelser jag har haft, som ett minne för mig själv och inspiration för andra. Jag älskar att vara ute i naturen och vandra, klättra, kajaka och åka långfärdsskridskor på vintern. Jag bor i Norrköping, nära till skärgården, vandringsleder, fina små sjöar och naturreservat. Ofta behöver man inte åka långt för att få en riktig fin upplevelse, även om jag har kommande planer på längre resor, tex att besöka den svenska fjällen.

En blåsig förmiddagsvandring i Kolmården

Molnen hängde tunga, denna morgon när vi bestämde oss för att prova rundslingan Stora Älgsjön i Kolmården(St Älgsjön runt). Sagt och gjort, vi började gå vid nio-tiden på morgonen. Vi startade vid startpunkten vid Lilla Älgsjön och valde att gå in mot skogen, mot Hjalmarösjö. 

Det gick uppför, in i skogen och vi passerade flera riktigt fina platser med vyer. Kanske var det här den bästa delen av vandringen, ett väldigt vackert parti med fina utsikter. Såsmåningom kom vi till Hjalmarösjö och här kan man också starta om man vill. Det var ganska mycket grusväg efter den starten men bara att traska på. Såsmåningom kom vi till Stora Älgsjöns ände och där vände leden och gick tillbaka på andra sidan sjön. Mycket grusväg där också, innan leden vände in mot skogen precis intill sjön. Det här var också ett fint parti, då man såg vattnet hela tiden mellan träden. Jag hade hört att det skulle finnas vindskydd längs med leden, och jodå, men de låg alldeles vid slutet av leden(eller i början beroende på vilket håll man börjar)Dessutom var det väldigt skräpigt vid vindskydden, det låg tomma ketchupflaskor bredvid på marken!

Såsmåningom kommer man fram till Lilla Älgsjön och då är det inte långt kvar. 8.5 km står det att leden är men den är mig snarare 1 mil. Ungefär 2 timmar tog det att vandra den, denna blåsiga  förmiddag. Den är välmarkerad och lättvandrad, har en hel del vandring på grusväg men bjuder också på väldigt vackra spekulära vyer!

Postat 2019-03-21 14:18 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

En hemlig karamell

Länge har jag velat gå till den lilla sjön. Känslan när jag vaknade upp i morse var som julaftonsmorgon, eller som att tugga på en hemlig karamell,  för jag visste jag skulle ta mig till den där sjön idag, den efterlängtade. Äntligen få se hur den ser ut, stå där på en klippa och tänka mig in i hur det skulle vara att stå där en tokvarm sommardag. Kanske helt enkelt byta ut min favoritsjö till den? Det bästa av allt var vetskapen om att det finns stigar mellan de båda sjöarna, kanske kan man helt enkelt bara fortsätta gå en sommardag om det visar sig vara alldeles för mycket folk vid favoritsjön?

Det är tråkigt att man knappt kan hitta en ledig klippa på sommarkvällarna vid favoritsjön längre. Det är verkligen så mycket folk. Så det här är min lilla hemlis, kan man säga, fråga inte var sjön ligger, för det talar jag inte om. Min mun är förseglad, finns inget som kan få mig att prata.

Vi började att gå strax efter åtta på morgonen. Snart kom vi fram till den lilla sjön och den var ju bra mycket mindre än jag väntat mig. Men ändå, en liten oas, mitt i skogen och en bit bort från busshållplatser eller bilparkeringar. Jag kan absolut tänka mig att tillbringa någon sommardag eller sommarkväll här framöver. 

Vi fikade på en klippa vid sjön och sedan gick vi vidare och kom slutligen tillbaka till parkeringen. Totalt sätt gick vi ungefär en timme, och fikade en halvtimme. En liten lagom inte alltför ansträngande förmiddagstur. Solen bröt igen i skogen och det var väldigt vackert. Tänk, om tre månader är sommaren, den bästa årstiden här. Årstiden för alla hemliga karameller!

Postat 2019-03-01 17:17 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

 

Logga in