Efter  många  års längtan och  planerande  efter toppturer i detta specifika bergsmassiv NV om Åre har vi äntligen fått uppleva storheten därute!

Denna  vinter har jag haft  som plan att besöka o skida nord o västjämtlands bergsområden istället  för att dra mot mer närliggande o kända områden söder om "hemma-dalen".  Det finns ju så mkt mer än vålådalen, lunndörren,  storulvån, bunner o sylarna. Stora blåsjön o skäcker var  fortfarande  oupptäckta. Här gällde  det bara att få till någon långhelg el helst en vecka eftersom det både är en bit att åka o knata in. Sen att få till ledigheterna  samtidigt som goa turkamrater synkar ju tyvärr inte alltid.

Efter den torra januari så kom mkt lägligt två veckors  intensivt snöande och snömängd och lyckorusen ökade  exponentiellt bland  byborna o tillfarna skidbesökare. ÄNTLIGEN  levererade  vår skidort högsta livskvalite o fluffigare  åkning under sådan lång period har jag nog aldrig upplevt  här i byn!  Fantastiskt o liknelsen m Fernie o Kanada-dumpen var stor!

Efter två vita veckor utan dess like så hade åtminstone två av  oss Åre-bor  fått tillräckligt mkt liftburna höjdmeter m puder flygande  runt axlarna, för att åter kunna styra in drömmarna mot den topp/ tält/pulkatur som vankades i Jämtlands västligare delar.

Då ingen av mina äventyrsparhästar; Linnea el Emma lyckades  komma loss för några dagar såg  jag min 5dagars ledighet 10-14 feb komma  närmare...  utan turkompis till drömmarnas mål.  Stefan Petterson , en forspaddelkompis som bor i byn gick dock med samma tankar, tack Facebook för den enkla kommunikation du levererar!

-------------------------------------------------

Fokus låg på att gå med pulka in i dalen för att sedan slå läger invid  de finaste topparna för bästa möjlighet till topptur till fots el kite.

Strydalen såg ut att ha fina toppar i alla riktningar. o mina kollegor ( fjällräddare o turentusiaster + renskötarne i området) eldade på o gillade iden! Skäckerfjällen i mitten av feb.....  >>  ensam skulle vi bli,  kanske  t.o.m först i år dit in.

Fem dagar blev tre efter sjukdom efter synkning m stefan.

Gröna kartan o info om väder o området var inhämtat, pulkorna  packades m all den efterlängtade vinterutrustningen.  Pulktur är verkligen min stora favorit, just att kunna få med sig sina leksaker, god mat o inte snåla på grammen i val av  varma kläder och komfort! 

Under de 1,5 tim körande utmot vildmarken förvånades vi åter över all civilisation som finns överallt här. T.o.m bensinmacken i Kallsedet fanns  kvar..  Gudskelov det så vi slapp ha ont i magen pga att det glömdes tanka i järpen. :) Länge leve landsbygden!

Anjan's fjällstation var fortfarande obebodd o några veckor saknas innan den lilla pärlan slår upp portarna! Vi såg rätt snart att våra  farhågor om att all den mjuka snö som fallit senaste veckan låg rätt tjock här med. Så vi valde att kämpa oss fram längs leden ist för genom skogen vid Stryån o hoppas på nåt slags skoterspår i botten skull finnas. Efter fyra tim dragande varav den sista timmen i skymning o svag sikt, såg vi plötsligt dalen o "vårt" vindskydd o gled de sista 150hm neråt m kurrande magar. Strydalen: -Vilket  läge!! :  helt ensamma mitt bland bergen, m flera dagar att fylla m livets vita lockelser!  Underbart!

Lördagen bjöd inte samma strålande väder som fredagen. VI såg knappt bergen men tog oss m karta, kompass o höjdmätare  så högt vi vågade upp mot Makkentjakke utan att se vad som fanns ovan. ett 300m åk ner från passet fick  stå på menyn,  kitingen uteblev då det  blåste för mkt!

Vi var tydligen bland de första i området i år. Nu var det vi o stillheten, en räv samt några ripor!

Söndagen var sikten bättre! Vi valde återigen att knata  upp mot Makken eftersom den toppen var högst o skulle ge bäst sikt i området mot sockertoppen, Anjeskutan o norrut!  Snöförhållandena var ungefär som hemma i Åre, fin snö men  något  tung nu då vårens första dagar vågade trycka upp celcius'en till mellan -3 o 0gradigt. Slutsteget mot toppen var  lite brantare o avblåst marängsnö o dimfrost. Gällde att passa sig för hängdrivan åt öster. Makken är helt klart ett fantastiskt skidbergm  mkt valfriheter att åka nån av  kammarna som går i alla fyra väderstreck el grytorna däremellan!  alla lutningar o svårigheter. då vår sikt åter var  kass så blev  det samma väg ner sydostkammen o sedan vek vi av mot dalen halvvägs ner för att få lite mer  lutning. Snön kändes hyffsat  stabil men de 500hm åket gav var det ganska varerierande åkkvalitet på den.

Sedan var det bara packa ihop pulkorna o börja knata dalen ner utefter Stryån.

>>>Vi hade legat länge o överlagt hemvägen kvällen innan: #1 Släpa upp pulkorna 150hm innan kunde glida tillbaks till bilen utefter leden mot Anjan, eller #2 utforska ny mark ner efter dalen,  -bara sluttande terräng ända ned till vägen, men troligen ganska tungt i skogen längre ner.... dessutom var det 8km skate kvar till bilen väl nere på vägen.....

Hmm..  När vi kikade på kartan vaknade  forspaddlarens utforskningsluste till liv.  Vid  tanken på att vi inte hört någon paddla denna 6km's  å som enligt kartan å det vi sett hitills från våra turer såg ut att ha grym potential för såna som oss, var valet  lätt.  Vad kunde  det ta? 2 tim ? jaja..  oavsett så hade  vi 3,5tim till skymningen.  :)

Vi knatade o drog o släpade o slet o gled..   ( lite ibland iaf)  det började  bra ner förbi renvaktarstugan, men vi insåg snabbt att ån krökte o vindlade sig mer än vi beräknat o det var mkt små åsar att passera...

Ibland gick på isen men när vi kom ner till brantaste passagen blev det som en canyon m branta sluttningar uppåt o öppet vatten där nere...   Bara att slita på med pulkorna uppför slänten. Mellan tät skog o i djup snö...

Det var ju bara 700m kvar men denna lilla passage tog nog 45min i sig.  Väl uppe på platån var det  mörkt...  hmmm  plötsligt kom pannlampa, karta, kompass o höjdmätare till väl användning igen.

Det blev  en rejäl prövning på både fysiskt, att underhålla vätska o energinivåerna, samt nattlig navigering i klurig terräng.

När vi till slut skymtade en kraftledning o långsträckt öppet område vilket visade sig vara vägen hade turen ned tagit 4 tim, kl var 18.30 o vi var rätt slut...... nu var det 8km kvar till bilen! Bara bita ihop, lämnade  utrustningen o skidade på m betydligt högre tempo! 1tim senare  nådde vi anjans fjällstation, bilen o vilan.. 

En mkt intressant tur, härligt att vara utelämnad åt sig  själv o sin utrustning på fjället igen! 

En lång dag, o just att reka fors vintertid är lite  klurigt, men det vi såg var helt klart lovande. En ny tur inplaneras i mitten av maj,  då vattenvägen. Fick väl hemma reda på att ån paddlats en gång av Jon Larsson o Markus Wassdahl, via heli -inflygning men de var på att göra om det igen!  :)

För dig som vill veta mer om Skäckerfjällen kan rekommendera gröna kartan samt guide-boken Friluftsliv i Jämtland! Riktigt bra skrivet om området där! :)