Så var man ute på vägarna igen då!
Jag slog mina drömmar ihop med Mattias, en vän och utemänniska ifrån Hudiksvall. Först drog den fantastiska Urkult uppe i Näsåker/ sollefteå i festivaltarmen på oss. Det som gör denna festival så optimal för en äventyrare som mig är att man inte bara får musik, konserter dans och spel i världsklass utan precis utanför hägnen ligger även Nämforsen. Inte mindre än fem strömfåror nedanför kraftverket bjuder på utomordentlig utförspaddling som dessutom är garanterad. Som forspaddlare slåss man alltid med vattennivåer för att veta att paddlingen man vill göra verkligen är rätt nivå. ( inte för mycket vatten och inte för lite...) Här släpper kraftverket alltid på lika många kubik varje dag mellan 08.00- 22.00... trodde vi ja....
Nu visade det sig att även här så har det hällregnat sista dagarna så vattennivåerna låg 50cm över normala.
Bra paddling klass III- V bjuds det. En kanonkombo mellan konserter och festivalhänget med andra ord!Hoffmaestro stod för en oförglömlig konsert och Kamraterna samt Valkyrien Allstars rockade järnet med!
I söndags pckade vi ihop tältet och styrde färden förbi Åre o Storulvån, ompackningen till alpinism skedde på nån timme och sedan bar det av med raska steg uppåt Sylarna.
Mattias hade sedan länge velat göra Syltraversen, och då jag gjort den tidigare men gärna klättrade Djävulskammen och Nordostpelaren ( upp på Storsylen) så trodde vi oss kunna komponera ihop en bra semester.
Vinden var rätt hårdoch regnet hängde i luften då vi kom upp till Sylstationen kl 13 på måndagen. För sent för att sticka ut på den 12-tim långa traversturen. Men troligen lagom om man gillar hårt väder för den hälften så långa Djävulskam-turen.
Bra träning inför större berg tänkte vi båda och höll tummarna att det inte skulle regna för mycket så halkan blev ett problem när vi nått kruxen på klättringen högt däruppe. Eller att vindarna skulle ta i så vi blåste av kammarna på högre höjd. Escape-routes hade vi iaf som borde fungera.
Vi styrde rätt ensamma kosan uppåt kl 15.00 o mötte de vandrare som nu var på väg hem o tröttnat på vind o dugg. Första klättringen uppför snörännan till slottet var fin men snön rätt hård. Isyxa och stegjärn rekommenderas om det inte är högsommar-värme. ( vi hade 10-15°c och lyckades inte sparka in hela kängorna utan endast så man knappt fick grepp)
Vanliga rutten "Djävulskammen går upp mot sylglaciären och första snöfältet upp. Snart kom vi upp på slottet och nådde pinnaklarna. Fina o branta, här började definitivt klättringen. Vi tog inte den helvertikala klättringen rakt upp i våra kängor utan rundade dem något för slippa ras och spendera mer tid än behövt på teknisk klättring. Sedan kamvandring utefter glaciären. Klättringen var inte svår, men bra att säkra in sig på några ställen. Storsylen låg också kvar och vi hade trots allt himla fin sikt. Vinden låg på rätt bra hela turen men det började inte regna på riktigt förrän på väg ner över Pyramiden. Så tur med vädret trots allt.
Hur som haver må nämnas att nedvandringen nog är farligast på dessa turer runt sylarna. Överallt stora hala lösa stenar i oändlighet. Mest fokus på hela turen la vi här o ändå halkade till när det började regna på o slog i knät lite. Man är inte uppe förrän man är nere! ;)
Hjortron till frukost! :)
Nu Åre o lite paddling innan full rulle med forskurser i helgen o nästa vecka!
