Förra helgen rundade jag Bjärehalvön, och gick sedan över.
Båstad-Hovs Hallar- Torekov - Vejbystrand - Båstad
Ombytt med väskan packad så begav jag mig från kontoret i Helsingborg med tåg till Båstad där helgens vandring började.
Jag gick förbi hamnen, Peppes Bodega, Kallbadhuset och följde sedan havet i någon kilometer.
Solen och vinden hade denna eftermiddag ett behagligt samspel som gjorde att jag kunde gå iförd endast skjorta.
Efter att ha mött glada motionärer längs havet började terrängen nu bli mer kuperad. Upp och ned, ständigt med havet närvarande.
Jag vilade mig på toppen av Knösen som med sina 154 m ö.h. är en av Skånes högsta punkter. Knösen gav mig utsikt över Skälderviken med Kullaberg och Hallands Väderö.
Jag fortsatte, upp och ned, till Hovs Hallar där jag gjorde en avstickare för att beskåda platsen dör döden spelade schack i Bergmans film Det Sjunde Inseglet.
Jag fortsatte sedan längs havet i ett flackt och stenigt landskap och kunde över Laholmsbukten se att regnmolnen började hopa sig. Mitt sikte var inställt på ett vindskydd utanför Torekov och jag förstod att det skulle bli en kamp mot klockan.
Då tiden vann över mig denna gång så snavade jag mig fram i mörker och regn till vindskyddet där utesovarna Carina och Johan hade en eld iordningställd. Vi talade en stund på kvällen och somnade alla tre mycket gott. Det fantastiska med naturliv är att du kan möta nya människor, tala lite för att sedan sova bara någon meter från varandra.
På morgonen var Johan först upp och gjorde iordning en eld. Vi talade litet till och Johan berättade om en fantastiskt utsikt från Hålehall där även ett vindskydd finns. Jag hade tänkt gå till Vejbystrand och sedan hemåt men Johans ord om denna plats fick mig att överge tidigare plan och ta ytterligare en natt ute.
Jag mötte många vandrare denna lördag som ville prata. Antalet spontana samtal med främlingar som uppstår i naturen är svårt att överträffa i stadsmiljö. Samtalen är ofta flyktiga samtidigt som de är oförställda.
På väg mot Vejbystrand fanns Kullahalvön i periferin som påminde mig om föregående helg.
Väl framme i Vejbystrand drack jag kaffe och vilade mig ett slag. Jag gick sedan vidare i nordöstlig riktning på vägar genom åkermark tills jag kom fram till foten av Hallandsåsen.
Jag nådde Hålehall vid klockan 15 och kunde konstatera att vandringen inte varit förgäves. Utsikten var vacker och det var fullt med liv och rörelse denna eftermiddag. När mörkret infann sig satt jag någon extra timma och stirrade in i eldens lågor.
Natten var kall men jag sov ändå gott. Jag började nu sista etappen mot Båstad. Började gå igenom en ca 10 år gammal granplantering som sedan övergick i äldre granskog. Det var som att vara hemma i Värmland igen. När jag tillslut tagit mig till Bjärehalvöns norra sluttning blev jag åter hänförd av utsikten. 
Jag gick till Båstad Station och tog tåget tillbaka till Helsingborg. 85km lyckades jag skrapa ihop denna helg och nästa vandring kommer ske inåt Skåne. Alla jag talar med rekommenderar Söderåsen och jag är för nyfiken för att låta bli.
Er flanör
Jan-Tore
