56:30 + 5:45 = 6:40 vandring. Totalt knappa 10h 8:30 - ca 18
Här delar jag med mig av mina upplevelser kring vandring/friluftsliv i stort. Parallellt finns att läsa min nithrintaag.wordpress.com om allehanda idéer och resor i allmänhet.
Kungsleden dag för dag: 16 augusti - Abiskojaure till Alesjaure
Bok: 22 km. Suunto: 22
Kungsleden dag för dag: 15 augusti - Abisko till Abiskojaure
13 km enligt bok, 18 enligt Suunto...
3:52 = ca 3,5 km/h
Kungsleden dag för dag: 14 augusti - Lilla Edet till Abisko
Klockan ringde strax efter 5:00 och efter en snabb frukost var det bara att packa in sig i bilen och dra till Landvetter. Manfred var med då han skulle vidare till Lund efter sommaren och Lotti skulle passa på med ett snabbt besök i Torekov.
Kungsleden revisited. Dag för dag för ett år sedan.
I morgon är det ett år sedan jag påbörjade ett av de större äventyr jag troligtvis kommer ge mig på. Jag gick hela Kungsleden, 43 mil, från Abisko till Hemavan. Jag skulle kunna slänga ut mig klyschan att det inte har gått en dag sedan dess utan att jag har tänkt på denna vandring men så är det givetvis inte. Vad som däremot är helt sant är att jag med jämna mellanrum, jag skulle till och med säga ofta, får anledning att återgå i tanken till olika tillfällen under dessa fyra veckor, kontemplera över tältnätter, känna spänningen när det var vilt i närheten, affirmera euforin kring övervunna hinder (såväl mentala som geografiska) och nypa mig i armen över att jag faktiskt gjorde det jag satte mig för att klara.
Jag har rott 300 meter. Det var som fan.
Under de 430 kilometer som är Kungsleden stöter man oundvikligen på sju - åtta passager av olika längd som behöver göras över vatten. Det är klart, i teorin kan man gå runt den vattensamling man ska passera men då är min gissning att vandringen blir kanske 30 % längre, för att inte tala om att det blir oledat och osäkert. Somliga söker den utmaningen, andra inte. På de allra flesta av dessa finns dock som tur är möjligheter till båtfärd över sjöar och deltan. I ställen som Kvikkjokk och Adolfström sköts det av sympatiska och genomtrevliga personer som för en avgift kör över dig samtidigt som de berättar historier om området du befinner dig i och pekar ut sevärda miljöer. Björn Sarstad med Kvikkjokks båttrafik (se bild nedan) är ett strålande exempel på människor du möter och aldrig glömmer. För att komma till Saltoluokta får du åka med fjällstationens båt från Kebnats, en transport som är tidsmatchad med bussen från Vakkotavare, en sorts förlängning av lokaltrafiken helt enkelt, och så har du ställen som Vounatjviken, där den lokala samefamiljen driver stugby för rika italienska ripjägare och med en sorts monopol på båtöverfarterna kan bete sig lite som de vill och också gör det. Ingen där är något socialt geni och det kvittade i princip vem man pratade med under vandringen, alla som passerade Vounatjviken hade någon historia att berätta om otrevligheter, spydiga kommentarer och förminskande maktspel. Märkligt, men som sagt, har man ingen konkurrens behöver man ju inte bry sig.
