Kungsleden revisited. Dag för dag för ett år sedan.
I morgon är det ett år sedan jag påbörjade ett av de större äventyr jag troligtvis kommer ge mig på. Jag gick hela Kungsleden, 43 mil, från Abisko till Hemavan. Jag skulle kunna slänga ut mig klyschan att det inte har gått en dag sedan dess utan att jag har tänkt på denna vandring men så är det givetvis inte. Vad som däremot är helt sant är att jag med jämna mellanrum, jag skulle till och med säga ofta, får anledning att återgå i tanken till olika tillfällen under dessa fyra veckor, kontemplera över tältnätter, känna spänningen när det var vilt i närheten, affirmera euforin kring övervunna hinder (såväl mentala som geografiska) och nypa mig i armen över att jag faktiskt gjorde det jag satte mig för att klara.
Jag har rott 300 meter. Det var som fan.
Under de 430 kilometer som är Kungsleden stöter man oundvikligen på sju - åtta passager av olika längd som behöver göras över vatten. Det är klart, i teorin kan man gå runt den vattensamling man ska passera men då är min gissning att vandringen blir kanske 30 % längre, för att inte tala om att det blir oledat och osäkert. Somliga söker den utmaningen, andra inte. På de allra flesta av dessa finns dock som tur är möjligheter till båtfärd över sjöar och deltan. I ställen som Kvikkjokk och Adolfström sköts det av sympatiska och genomtrevliga personer som för en avgift kör över dig samtidigt som de berättar historier om området du befinner dig i och pekar ut sevärda miljöer. Björn Sarstad med Kvikkjokks båttrafik (se bild nedan) är ett strålande exempel på människor du möter och aldrig glömmer. För att komma till Saltoluokta får du åka med fjällstationens båt från Kebnats, en transport som är tidsmatchad med bussen från Vakkotavare, en sorts förlängning av lokaltrafiken helt enkelt, och så har du ställen som Vounatjviken, där den lokala samefamiljen driver stugby för rika italienska ripjägare och med en sorts monopol på båtöverfarterna kan bete sig lite som de vill och också gör det. Ingen där är något socialt geni och det kvittade i princip vem man pratade med under vandringen, alla som passerade Vounatjviken hade någon historia att berätta om otrevligheter, spydiga kommentarer och förminskande maktspel. Märkligt, men som sagt, har man ingen konkurrens behöver man ju inte bry sig.
Jag har vandrat 43 mil. Det var som fan.
Nu är det snart sex veckor sedan jag gick i mål i Hemavan efter 30 dagar på Kungsleden med start i Abisko (Här är mitt Färdspår). Vandringen planerades under ungefär två år för att vara så förberedd som möjligt och att den skedde när den gjorde var för att jag vill fira min 50-årsdag i den svenska fjällvärlden. Allt det där kan ni, det har ni hört tidigare, jag har tjatat om det till leda. Om ni inte vet eller har glömt upprinnelsen till detta kan ni läsa om det här.
Så hur var det då? Hur blev det? Hur kändes det? Hur gick det? Som ni säkert förstår har jag fått massor av frågor efter hemkomst och flera av er har jag redan pratat med. Såväl under vandringen som efteråt har jag funderat på hur jag ska presentera det hela och berätta för er om vandringen. Ett långt sammanfattande inlägg eller ett flertal som behandlar olika aspekter av resan? Jag funderar också på att publicera dag för dag, ord för ord, mina dagboksanteckningar från vandringen och bilder från respektive dag därtill. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu så du som läser detta får gärna kommentera inlägget här nedan och föreslå vad du helst skulle vilja läsa så kanske jag kan bestämma mig så småningom också... Jag börjar dock med ett inlägg som beskriver det hela i stort. Häng med!
Kungsleden 2016: Några sista tankar
På måndag smäller det. Då kliver jag ut i vildmarken. Jag är förberedd, så förberedd jag kan vara. Utrustningen är på plats, färdvägen utstakat, depåerna packade och resepapper utskrivna. Jag frustar i startfållan och kan inte komma iväg snabbt nog.
Vad kommer denna vandring föra med sig? Vad kommer den göra med mig? Kommer den bli någorlunda vad jag föreställer mig eller kommer hela tillvaron att trilla över ända? Jag är som sagt förberedd för allt. Eller, ja, nästan allt. Vad jag inte är förberedd på är hur jag kommer hantera det hela och reagera mentalt. Ja, jag har vandrat långt förut, men inte så här långt och definitivt inte ensam. Hur blir det efter tre dagar söder om Kvikkjokk utan att ha sett en levande själ? Hur klarar jag sex dagars ihållande regn från alla håll kombinerat med starka vindar? Bryts jag ner av frost på tältet, dimma som ger noll och ingen sikt och snöfall över Tjäktjapasset? Vem finner jag i den här grinige gubben när vidderna öppnar sig, solen skiner, himlen är blå och en fjällräv står spänd vid jokken? Kan jag hålla mig när de nyfikna renarna vill äta frukost ihop med mig eller när Kungsörnens skri ekar mellan klippväggarna i Rapadalen? Vad vaknar i mig om en hökuggla spanar in mig från en sten på andra sidan ljungheden? Det kan hända så mycket och det kommer bli så bra.
Kungsleden 2016: Packlista
Har fått frågan om att lista vad jag packar för min vandring på Kungsleden. Här följer en lista, inte minutiöst detaljerad, men för att få ett hum om vad jag har med mig i alla fall.
