Äntligen lite tid över att reflektera över Herrljunga polarklubbs senaste tur till Svalbard.

Återigen har vi fått en fantastisk tur med naturupplevelser lång utöver vad vi hade förväntas oss.

Svalbard brukar ”normalt” vara en arktisk öken med mycket lite nederbörd, men denna sommar har varit den regnigaste på många år. Detta i kombination med kraftig vind gjorde vår tur något annorlunda än vad vi hade planerat.

Vi hade tänkt att vi skulle förflytta oss drygt 60 mil på 14 dagar. Stanna i forskarbyn Ny-Ålesund och tanka för att sedan fortsätta längre norrut. Men redan efter 3km den första dagen i vår Zodiak tvingade de stora vågorna från Ishavet oss till att gå iland för att slå läger. Ingen jättestor överraskning att det ibland blåser mycket, men vi hade hoppats att vädergudarna skulle vara mer på vår sida. Inget att deppa över utan bara att ”gilla läget” och lägga om planerna. Nu fick vi istället mer tid på land och kunde utforska glaciärer, stränder och berg.

När vi summerar vår resa så blev det ca 35 mil på 14 dagar varav 5 dygn inblåsta på land.

Vi lyckades inte nå fram till Ny-Ålesund men fick istället chansen till otroliga djurmöten.

När man kommer hem från en resa till arktisk är nästan alltid den första frågan.

HAR NI SETT NÅGON ISBJÖRN?

Efter flera resor till Grönland och Svalbard, kan vi nu äntligen säga ja.

Man beräknar att det finns minst 3000 Isbjörnar på Svalbard så risken/chansen att stöta på björn kan inte nonchaleras. Detta faktum gör att igen får tillstånd att lämna Lonyearbyen utan beväpning och en plan för björnskydd. Vi la upp det så att vi hade 12 timmer ”vaken” tid med förflyttning, och sedan 12 timmar med vila. Under vilan ansvarade var och en med 4 timmar som björnvakt.

Kl 24 en av de sista dagarna stod jag vakt på en kulle och sökte av stränderna med kikaren. Då dyker det upp en isbjörnshona med två spralliga ungar i släptåg på en strand någon killometer från oss. Dags att väcka NilsEric och Håkan som under relativt lugn sömndruckna ansluter på kullen.

Vapen, signalpistol och kameror läggs fram för att snabbt kunna användas om det skulle behövas.

När björnfamiljen kommer ungefär 1km från oss får hon vittring och tvärstannar. Spänningen på kullen stiger. Vi ser att hon och ungarna är välgödda. Det är en klok mor så hon till vår stora glädje väljer att inte konfrontera oss utan börjar simma ut till en ö utanför vårt läger. På väg ut träffar hon osannolikt nog på en säl som släpas med ut till ön. Nu följer ett dygn av fantastisk närkontakt med björnfamiljen. Vi kan från vår höjd 600m från ön följa dem kalasa på sälen, ungarna dia, se barnen ligga över sin mamma och sova. Sömn varvas med bus ute på ön. Vi kan bara njuta, fota och närvara i björnarnas vardag inblåsta utan att kunna lämna vårt läger. Honan har ständig koll på oss och vi på dem. Efter ett dygn tittar solen åter fram och vinden vänder och mojnar. Packisen som täckt stränderna och hindrat oss från att gå ut med vår båt skingras. En bättre avslutning på vår expedition är svårt att få.

Nu är vi inne i en nästan lika trevlig fas, den när vi får chans att återuppleva vår expedition åter igen. Nu via bilder och filmklipp som förhoppningsvis lockar många till våra visningar.

Är någon intresserad av att vara värd för en visning är det bara att höra av sig på 0513-126 07.