Tankar kring mina olika äventyr.

Användarnamn: bensson

Intressen: Klättring, Friluftsmat, Dykning, Vandring, Navigering, Foto, Segling

Mer på profilsidan


Mjukis bakom pannbenet.

Så har jag tränat en vecka genom att dra däcket runt på grusvägarna runt Skärklitt, närmare bestämt på svarttjärnsvägen, en återvändsgränd som ingen åker på. Den är backig och sugnade så jag känner att jag får en väldigt fin och endamålsenlig träning. Det är yngre än vad jag trodde det skulle vara och jag kan inte gå så långt som jag trodde, men jag ökar dosen sakta. Slingan jag går är 5km och det tar 1:20 ca. Jag har gjort fitness testet idag och har åkt upp ett pinnhål till 46. Sakta sakta går det framåt. Jag och en kamrat uppskattar att däcket väger ca 50kg. Jag ligger på 80% i puls och idag gick jag 12km som tog 2,5 timmar. Klockan påstår att jag gjort av med 1800 KCal och det känns så nu. Ländryggen får stryk, får nog bygga lite magmuskler. Tränat 6ggr sedan förra lördagen, och gått 3,5 mil.

Det som händer med mig när jag går där med blicken i backen och pannbenet spänt mot vinden, är att jag får tid att refleketera. Livet kommer vällandes och många känslor och tankar kommer över mig. Jag låter kroppen gå på som ett litet lok och huvudet kopplar av, och jag bearbetar jobbiga saker, som en nylig separarion från en kvinna jag gillade mycket. Jag vet att detta är ett forum för friluftsliv och att min blogg skall behandla just min resa, men när jag tränade idag kom jag fram till att jag faktiskt inte kan göra skillnad på resan och mitt liv i övrigt. Jag vänder sorgen och alla jobbiga tankar till något possitivt. Det finns mycket kraft att ösa ur om man bara hittar medlet att göra det på. Ju mer ledsen jag var idag, desto hårdare tyckte jag på och andades ut den dåliga energin. Jag vet att jag inte är ensam om detta, men jag nämner det iallafall.

Jag går också och skapar mig en bild i huvudet av hur det kommer bli när jag väl åker. Jag tänker på detaljer i lägret, hur jag skall få in rutiner och jag möblerar i huvudet var pulkan skall stå i tältet och var köket skall vara. Jag föreställer mig att jag drar pulkan i snö och att det är ett väldigt motlut, hur kommer jag att reagera? Jag har inte treriksröset som målbild. Det är för komplext. Det är för långt för att ha en morot dinglande. Det är resan jag fokuserar på just nu. Hur jag skall få in rutiner och hitta lösningar för att få livet så enkelt som möjligt. Sakta blir det verklighet. Och jag försöker trassla ut mitt liv för att kunna helt fokusera på resan mot treriksröset. Resan i resan, resan i livet. 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2008-08-23 19:03   Öhrnell
Suveränt att du utnyttjar din sorg och ilska på ett så konstruktivt sätt. Andra skulle kanske ha blivit destruktiva stalkers, eller gett sig ut med motorcykel på småvägar i 180 km/h, bara för att se om de kom levande hem igen. Inte för att jag tror att du var "svag" innan, men det känns genom ditt sätt att skriva att du är på väg att bli mycket starkare.
 
2008-08-24 14:11   bensson
Tack Ulrika, det var värmande ord. Processer måste man gå igenom, det finns tyvärr ingen annan väg. Det man kan se framemot är när den är över, då är det mycket lättare. Men vägen är taggig dit.
 
2008-08-24 22:01   brigas
Pina kroppen,lena själen...
 
2008-08-25 21:19   polarhundsflikkan
Härligt att läsa! Ett ypperligt sätt att bli av med det där negativa, precis som någon skrev innan mej! Känner igen det där med att rensa tankarna, alla gör vi olika - själv har jag hundarna jag sliter med o kan fokusera på eller ta en tur med o rensa huvet när allt blir tungt! Hoppas det går bra - men det verkar som du verkligen har fokuseringen o sinnet för det! :-) När man står där i mörkret i stormen kan det vara hårt - men när man väl är framme i lägret har man vuxit en hel decimeter! (jag vet! ;-) ) Lycka till!!!
 
2008-08-28 21:05   bensson
Tack Britt och Ulrica! Skönt att höra att vi är fler. :)
 
2008-09-07 11:02   Islusen
Målet är inget, vägen är allt....
 

Läs mer i bloggen

Tror du att du är indian eller?

En compoundskytts vardag.

Test av Tentsile Flite

Då har jag testflugit min Flite. Den kom igår strax innan lunch. Barnen och jag gick ut efter lunch och testade att hänga upp den. Jag hade tittat ganska många gånger på instruktionsvideon från hemsidan. Det var ganska lätt att få upp den så att den kom i luften. Det gick bra att spänna upp den hårt, som man skall. Den skall inte hänga som en hängmatta, utan vara hårt spänd.

Flygande tält

Jag älskar tält. Allt det står för. Tryggheten, värmen, att vara ute på äventyr. Jag har testat massor av olika, små och stora. Vinter som sommar. Jag har testat kompisars tält, jag har ägt många som jag sålt vidare, då kanske någon detalj gjort att tältet på andra sidan staketet såg lite bättre ut. 


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.