Tanken, eller snarare idén att cykla släcktes redan innan Abiskojaure. Hann en mil på Kungsleden, typiskt. Men omgivningen och midnattssolen höll mitt mod uppe och jag drog cykeln till Abiskojaure. Väl där insåg jag att det inte fanns något hopp för fortsatt cykling, ena sidan på ramen hade spruckit vid bakdäcket. Det enda jag hade att göra var då att bära tillbaka cykeln till Abisko, 15km, vem gör ens det tänkte jag. Mitt humör var dock på topp ändå, och folk jag mötte på vägen måste undrat vad det var för tok de mött. Bära en cykel, den ska man ju cykla på. Var förvånansvärt glad och positiv och kände någonstans att jag lär mig ju bra mycket mer av det här än om allt gått bra. Det ska vara lite utmaning och saker som inte alltid går som tänkt, nu har jag ju fått testa mig själv på många olika sätt. Väl i Abisko sa jag hejdå till min tvåhjuliga vän till återvinningsstationen. Plan F fick bli att börja gå igen till Abiskojaure med mina löparskor och genomföra sträckan på så vis istället. Har ju satt mig i denna situation, då är det bara att deala med den och lösa det hela.
Hallådär, här är en 24 årig pratglad, utåtriktad och energisk tjej som pluggat Vildmark & Äventyrsguide i Åre och numera är utbildad fjälledare & guide. Testar gärna mina egna gränser och har väldigt mycket myror i brallan så sitter helst inte still för länge innan jag hittar på något. Befinner mig i Jostedal på somrarna och just nu i Björkliden vintertid.
Sover hellre utomhus än inne.
Intressen: Alpinism, Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Turskidåkning, Navigering, Mountainbike, Multisport, Paddling, Foto, Löpning, Utförsåkning, Resor
Etiketter:
Allt går inte som tänkt jämt
Vet att jag sa att jag skulle uppdatera på Keb, det har ju trots allt hänt en del sedan sist, men hade för mycket för mig just då.
På lördag bär det av!
Jag förstår inte riktigt än att det är dags att uppfylla en av barndrömmarna jag haft på lördag, då åker jag nämligen nattåg upp till Abisko. Där kommer jag att först göra mitt projektarbete på cirka tre veckor som innebär MTB och trailrun innan praktiken börjar. Först tar jag mig bort till Riksgränsen på Rallarvägen för att sedan ta mig tillbaka till Abisko och påbörja Kungsleden ner till Nikkaloukta på cykel med Osprey Kyte 36 på ryggen. Det kommer antagligen vara vissa sträckor jag kan behöva dra cykeln men jag känner att det kommer vara lagom utmanande då jag är relativt ny på stigcykling. Cykeln lämnar jag antingen i Nikkaloukta eller i Kebnekaise och tar på mig löpar ryggsäcken (Salomon Agile 17) för att ta mig runt om i området kring Kebnekaise under lite mer än en vecka. Mycket fokus kommer dessutom vara på att ta det lugnt och slappna av, inte stressa och njuta av vackra vyer. Sträckorna kommer vara mellan 10-20 km om dagen löpmässigt och mellan 20-25 km cykelmässigt och jag kommer nog att testa att cykla och springa nattetid också eftersom det kommer vara stora delar av tiden, vilket blir spännande att se hur man påverkas av.
Det där lilla extra
I vår stenålderfierade lägenhet som varken innehåller tv, dator, wifi, micro ger tid till så mycket annat. Detdär som många VILL göra men kanske inte finner tid eller ork till att göra. Jag har på senaste tiden hängt och flängt lite överallt utan att alltid ha en plan utan kört mycket på känslan och spontanitet vilket för mig ger så otroligt mycket. Det ska inte alltid vara planerat (nog för att det är viktigt i organiserade syften och av säkerhetsskäl många gånger) utan just do it, se inte problemen utan möjligheterna. Jag har t.ex många gånger kikat ut genom fönstret och sett att solnedgången snart är ett faktum och hoppat in i bilen och gått iväg på turskidorna i ullådalen, det är nära Åre men ändå så långt bort från all social hets, folk och dendär känslan en lite större stad ger. Det ger mig frihet, avslappning och jag skulle kunna vara någon helt annanstans än vad jag egentligen är. Ibland finns dedär fina och mysiga äventyren så nära att vi inte tänker på dem, det ska vara så extremt och resas runt halva världen för att kunna pratas om. Men för mig kan en fin solnedgång som vara i något som känns som en evighet över mullfjället vara det som gör att mitt äventyrar hjärta slår extra och jag blir nästan lika exalterad varje gång jag inser att JAG BOR HÄR. Alla dessa möjligheter, möjligheter att göra små äventyr i vardagen som berikar min dag. Så borde alla känna, vars du än bor, hur gammal eller ung du än är (ålder är bara en siffra och stay young i huvudet och jag får knotter på kroppen av meningen "...jag är för gammal för det där" NEJ oftast inte, och OM det är så, hitta något liknande DU känner inspirerar och motiverar dig), i vilken stad det än handlar om finns det alltid äventyr av olika slag. Det gäller bara att finna dem, se inte begränsningarna utan vad du faktiskt kan göra med det du har runt omkring dig. Din kreativitet och prioriteringar avgör, kom inte och påstå att tid inte finns. Det gör det alltid, så länge du prioriterar vad som är viktigt för dig. Så tänker jag om det som jag vill göra.
När vi var ute på femdagarstur med klassen i Jämtlandstriangeln (vi gjorde en fyrkant istället och startade med att följa Tjallingån ner mot Gåsån/Storforsen), Vildmark & Äventyrsguide i Åre, dog min telefon när vi var i Sylarna under andra dagen av vår tur. Vilket för mig blev extremt skönt. Jag hade en fantastisk tur med gänget och vi hade dessutom fantastiskt väder som plus i kanten innan vi återkom till Storulvån och checkade in på Fjällfest. Det var min första Fjällfest och jag var extremt glad att få tailguidea för en riktigt grym tjej vid namn Johanna och den första splitboard/snowboard turen som Jonathan höll i, superkul! Det var en folkfest och så mycket glädje och jag fann nya vänner som jag avslutade hela Fjällfest med att åka på mitt liggunderlag nerför halva personalbacken (en bit upp på Getryggen) med mitt i natten.
Små äventyr i bilder:
