Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:
2011-02-12

Planer om vintertur på skidor

När snön och vinterkylan varje säsong slår till i Skåne vaknar lusten att dra iväg med skidor och pulka någonstans i fjällvärlden. Oftast hinner de första vårtecknen uppenbara sig innan planerna har tagit fast form, och sedan blir det inget mer. Utom i år, tänkte jag. För vintern slog ju till så tidigt. Och om den tänkte stanna ända till mars-april kunde jag ju lika görna göra något ordentligt av den.

Så planer gjordes upp. Och vandrarkompanjonen Anders var inte sämre, utan vi diskuterade inköp av rejäla skidor, pjäxor och annat.

Sen kom vårtecknen. Ovanligt tidigt i år faktiskt. Det var frestande att låta vinterplanerna vila ända tills nästa säsong, och njuta av våren istället. Men så ska det inte bli. Nu är det bestämt att vi åker.

Dessvärre hade det ju varit bra med lite riktig träning innan vi ger sig av. Att man ser att skidor och pjäxor passar och fungerar som man tror. Att pulkan är rätt utrustad med lite hemmagjorda draglinor och bromsar. Att det fungerar med tältuppsättningen. Att man i det stora hela trivs med de dagliga rutinerna i snön.

För närvarande är snön långt borta från oss, och den kanske inte återvänder innan vi far. Så det får bli som det blir med den saken. Vi får träna specialkunskaperna direkt på plats och förkovra oss i förväg hemmavid så gott det går. Is, snö och kyla har vi ju haft i Sarek på sommaren också. Och en gång var jag med och tillverkade en snöbivack på fjället som vi sov i.

Men det är klart, vinterfjäll är kallare än sommarfjäll och kan bli mycket tuffare. Vi är medvetna om det. Och vi funderade väldigt mycket innan vi hittade ett område vi tyckte var både intressant, storslaget och samtidigt lämpligt att träna i.

Att skida genom Sarek var uteslutet. Och Padjelanta ligger väldigt långt bort. Jämtland kanske, men där saknar vi lokalkännedom och erfarenhet av kommunikationerna. Så var finns ett lämpligt område?

Då kom jag på att Anders Nordvall i sin blogg här på Utsidan skrivit om Kallaktjåkkå. Visserligen som sommaräventyr, men det verkade vara väldigt lämpligt även på vintern för såna som vi. Intressant och vackert. Lätt att komma till. Inget extremt lavinområde. Stugor och leder i relativ närhet om vi tycker att tältlivet blir för jobbigt. 

Så det är dit vi siktar. Om inte folk alldeles bestämt avråder från det. I så fall har vi ju alltid lederna och stugorna att falla tillbaka på. Det som vi har som fasta punkter är: börja i Vakkotavare och sluta i Ritsem. Eller tvärtom. Möjligheten finns också att välja vilken som helst av platserna som både start- och slutpunkt. 7-8 dygn har vi på oss.

Detaljplan ska utformas. Jag kommer nog att ställa en fråga i forumet om saken, och är naturligtvis tacksam för alla kommentarer här i bloggen.

Till sist har jag ambitionen att skriva en artikel här på Utsidan när vi kommer hem om hur resan gick. Om jag inte har förfrusit alla mina fingrar. Men det tänkte jag på alla sätt undvika.

Fotot: Uteträningen har pågått en tid. I natt tog jag dubbla sovsäckar med till vindskyddet i Silvåkra och sov i stjärnklart väder. 6 minusgrader var ganska snällt, det blir säkert kallare på fjället. Frukosten i förmiddagssolen var härlig. Visserligen gör den friska luften att man får bistra anletsdrag, men det kan jag ju ha nytta av min dagliga gärning som lärare. Resten av dagen ägnades åt fågelskådande.  

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2011-02-13 09:24   Thomas Traneving
Har ni tur så kommer det lite övningssnö i mitten av veckan!! Det ska bli spännande att läsa om er tur senare i vår. Lycka till! /H
 
2011-02-13 17:35   äventyrssugen
Som du säger är det nog lite skillnad på skånevinter och norrbottenvinter. Men träning är aldrig fel. Det är roligt också, det ingår i planerandet som förlänger upplevelsen.
 

Läs mer i bloggen

2023-06-25

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

2023-05-29

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

2023-01-05

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...