Bloggar > Fowwes blogg

Fowwes blogg

Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Grindarna vid Suorva

För vandrare och skidåkare med Sarek som mål är fördämningen vid Suorva en viktig förbindelsepunkt. Det är ofta här man påbörjar - eller avslutar - sitt Sarekäventyr. Det är därför betydelsefullt att denna grind hålls öppen, och så har det hittills alltid varit.

Fortsatt öppen grind

Eftersom jag hört rykten om att policyn kanske skulle ändras har jag varit i kontakt med ansvarig person på Vattenfall AB och ställt några frågor. Jag fick dessbättre beskedet att policyn står fast: grinden kommer även i framtiden att vara öppen hela året.

Grinden vid Suorva. Inte världens mest inspirerande plats men bra att den finns som ingång till fjällvärlden. Fotot är taget i mars då jag passerade här med skidor. Grinden består av dels en stor grind för bilar, dels en liten grind för gående. Gånggrinden saknar lås och öppnas med ett vanligt handtag.

En annan grind - dock ofta stängd

Det är värt att observera att längre upp på vägen mot Ritsem finns en annan gånggrind i stängslet. Den är inte alltid öppen, och det är inte meningen att man ska använda den. Men det finns risk att man hamnar vid den av misstag, t ex om man kommer från fjället och söker sig fram till Ritsemvägen.

När man kommer från fjället ska man alltså följa den asfalterade bilväg som slingrar sig genom fördämningsområdet (utsatt på fjällkartan). Då kommer man till bilgrinden (obs, ej avsedd för turister) och den öppna gånggrinden. Man ska inte gå uppe på fördämningsvallen, då är det risk att man missar den öppna grinden och hamnar vid fel grind. Som alltså kan vara låst.

Bussförarna vet

Om man kommer med buss från Gällivare och ska stiga av vid Suorva stannar bussföraren nära den rätta grinden. Likaså stannar de om man står vid vägen och väntar på att bli upphämtad när bussen passerar.

Därmed är saken kollad. Jag kommer för egen del att använda grinden om en knapp månad då det är dags att ge sig ut och vandra igen!

Postat 2012-05-29 12:53 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Hotad natur - eller hotad livsstil?

I skrivande stund har det här på Utsidan seglat upp en rad inlägg på forumet som har den gemensamma nämnaren hotad natur. Det handlar om planerad avverkning i Änok, gruvbrytning på flera platser i Lappland, utbyggnad av vindkraft i Stora Sjöfallets nationalpark med mera.

Om man älskar natur och inte vill se den förstörd blir man naturligtvis bekymrad över alla hotbilder som finns. Samtidigt är det lätt att bli förvirrad av att bakgrunden till hoten inte är helt enkla att begripa. För min egen del känner jag att jag vill försöka reda ut vad frågorna handlar om och förstå vilka intressen som ligger bakom de olika ståndpunkterna.

Påverkan på naturen

Innan jag fokuserar på något konkret miljöärende kan det vara värt att fundera över människans plats i naturen över huvud taget. Inte ens den mest inbitna naturälskare kan väl påstå att han eller hon inte påverkar naturen negativt. Hur mycket man än skulle vilja.

Låt mig ta mig själv som exempel. Jag vill väldigt gärna vandra i djupa skogar och besöka orörda vildmarker. Helst med så liten påverkan på naturen som möjligt. Jag försöker att inte skräpa ner, inte bryta växter eller grenar, inte störa djur, osv.

Men det betyder inte att jag inte förstör. För det gör jag, dels direkt där jag befinner mig, dels (och säkert betydligt mer) indirekt. Jag använder nämligen diverse olika prylar i mitt friluftsliv, och dessa kräver naturresurser.

Och när jag kommer hem blir det ännu värre. Jag förbrukar el och värmer bostaden med petroleumprodukter. Jag kör bil ibland. Jag köper en mängd varor som exempelvis kläder, massproducerad mat och diverse tekiska prylar. Och själva huset jag bor i har en gång orsakat att jordbruksmark förstörts. Så det faktum att jag existerar leder ofrånkomligen till att jag på diverse platser orsakar att naturtillgångar förbrukas och att natur påverkas negativt. Så är det för oss alla, och vi tänker inte så mycket på det. Men vi lever som att det är en självklarhet.

En detalj till. I vår tids Västerland sker denna påverkan ofta långt bort, i Asien, Sydamerika eller Afrika. För det är där en allt större del av våra råvarutillgångar hämtas och våra varor tillverkas.

Kan alla naturvärden räddas?

Vad leder då detta resonemang till? Jo, bland annat att när vi - någonstans - vill stoppa förstöring och i stället rädda naturen kan det vara värt att fråga oss om all natur kan (eller ska) räddas. Eller om det i stället är nödvändigt att tillåta påverkan på vissa delar för att i gengäld ha möjlighet att skydda andra delar.

Exempelvis kan jag inte kräva att all gruvbrytning ska stoppas samtidigt som jag anser att jag har rätt att skaffa mig diskbänk, lampor och en dator att skriva det här inlägget med. Jag kan heller inte kräva att all brytning ska stoppas i Sverige, för det innebär ju att priset för min materiella levnadsstandard måste betalas i något annat land. Och av människor som troligen har mycket mindre av både naturvärden och ägodelar än jag själv.

När nu detta är sagt vill jag säga att resonemanget inte slutar här. För då skulle en hänsynslös exploatör kunna desarmera alla argument om naturskydd genom att hota med att framsteg inte längre är möjligt. Och sen skövla utan hämningar. Och ett sådant synsätt tror jag inte på. Men jag erkänner att jag tycker problematiken inte är särskilt enkel att lösa.

För vi blir ju alltfler människor på jorden. Dessutom vill stora befolkningsgrupper öka sin materialla levnadsstandard så att den i någon mån liknar Västerlandets. Trycket på jordens tillgångar ökar alltså. Ändå måste det vara möjligt att kunna bevara vissa områden orörda. Och för de områden som vi väljer att bruka kunna bruka dem på ett mer hänsynsfullt sätt än vi gör idag.

Att hinna tänka efter

Nu har jag redovisat en viktig del av grunden för mina kommande synpunkter. (Jag hoppas nämligen att kunna fortsätta skriva om bevarandet av naturen i ett och annat inlägg.) Det var kanske inte helt nödvändigt och skulle kanske lysa igenom i vilket fall.

För mig är det alltså på det sättet att jag hejdar mig en smula när det kommer en "larmrapport" om att något är hotat. Jag kan oftast inte resa mig upp och säga STOPP alldeles genast. Jag känner att jag måste sätta mig in i ärendet först. Och hinna tänka efter. 

Vanligtvis slutar det med att jag ger den som larmat rätt. Av det enkla skälet att den som larmar ofta är bland de första som påtalar för allmänheten vad som egentligen är på gång. Den som däremot vill genomföra verksamhet som innefattar att naturvärden kommer att ignoreras går andra vägar och annonserar inte alltid sina avsikter offentligt. För då skulle väldigt många "vinstbringande" projekt hinna stoppas. Eller i varje fall beläggas med betydligt hårdare restriktioner.

Postat 2012-05-14 00:15 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Morgonkonsert vid Krankesjön

I natt tog jag tältet och gjorde en övernattning vid Almentornet (ett fågeltorn) vid Krankesjön. Två omständigheter hjälpte mig ut. Den forsta var att jag köpt ett nytt fjälltält. Den andra var att jag hade fått veta att dubbelbeckasiner spelade på Vombs ängar i närheten, och det ville jag gärna lyssna på.

Det är två och en halv mil till Vombs ängar från min lägenhet, så det blev bilen. Var ute strax efter nio, och det var lagom. Dubbelbeckasiner börjar spela i skymningen. Och det gjorde de även denna kväll. Eller var det bara en? Spelet var lite tveksamt, kanske var det bara en enda beckasin. Den kalla vinden kanske hämmade också. Varmt var det inte.

Nöjd med att ha hört i beckasinspelet styrde jag bilen mot parkeringsplatsen i skogen innan Almentornet. Det är därefter över en kilometer att gå, men skymningsljuset dröjde kvar och jag behövde ingen pannlampa.

Väl framme satte jag upp det nya tältet. Jag hade egentligen tänkt köpa ett begagnat, men det visade sig att ett begagnat är nästan lika dyrt som ett nytt.

Jag tillbringade sedan en och en halv timme i tornet. Kokade te och åt kvällsmackor. Lyssnade på rörsångarnas musik, rördrommarnas bastoner och en mängd andra nattliga ljud. Fullmånen steg upp bakom träden och gav mig ljus.

Tältet på morgonen invid häst- och kohagen. Det är inte särskilt ofta jag köper nytt tält. Detta har jag tänkt ska ersätta mitt gamla Tarfala från början av 1970-talet, vilket jag vanligtvis har då jag övernattar eller vandrar på egen hand. Det gamla tältet är inte helt vattentätt och ganska arbetsamt att sätta upp. Det nya väger dessutom 1,4 kilo mindre, och det är en viktig sak när ryggsäcken ska packas inför fjällturer.

Natten var kylig, men fåglarnas morgonkonsert härlig. De började redan vid fyratiden skulle jag tro. Runt omkring tältet sjöng lövsångare, svarthätta, törnsångare, sävsångare och en mängd andra fåglar för full hals. På grund av alla ljud blev inte min sömn lika djup som vanligt, men det gjorde naturligtvis ingenting. I mitt sömndruckna tillstånd tyckte jag också att jag hörde en näktergal helt kort tidigt på morgonen. Inte omöjligt, jag hörde den senare på dagen på en annan plats.

Denna lilla tubkikare har jag ofta med på fjällvandringar (men utan stativet).  Den är nästan ett måste när jag går tidigt på säsongen då fågellivet är intensivt i fjällen. Men även på hösten kan den vara bra att ha med tanke på spaning efter björn och andra stora djur.

På hemvägen genom skogen passerade jag detta kalhygge. För ett par år sedan var här en djup skog att vandra i, men den är borta nu.

Det enda träd som står kvar på kalhygget är denna höga tall. Men det är väl för att det finns en påspikad spaningsplats för jakt vid dess fot.

Runt omkring kalhygget finns det forfarande grov skog kvar. Men den är säkert dömd att kalhuggas inom en snar framtid. Man tycker att det borde gå att avverka skog på annat sätt än genom att jämna allt med marken. I andra länder gör man inte så. Det märkliga är att just i Sverige kan skogsägare bli dömda till böter eller fängelse om de inte kalhugger! Hur detta kan komma sig har journalisten Maciej Zaremba förklarat i en artikel i DN idag. Länk till artikeln Det finns alternativ, men lagen kräver kalhyggen

Även de tidigare artiklar som Zaremba publicerat om skogen är mycket läsvärda. Liksom gruvindustrin är skogsbruket något som direkt påverkar det landskap som vi friluftsmänniskor rör oss i. För turister från andra länder vill vi ju gärna framhålla Sveriges naturvärden som unika och värda att bevaras. Men många av dessa naturvärden är ständigt utsatta för hot, vilket i sin tur undergräver både friluftsliv och turism. I vissa fall är det en ofrånkomlig intressekonflikt, men andra fall är den onödig. Jag hoppas kunna återkomma om dessa ämnen så småningom.

Postat 2012-05-06 17:00 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

 

Logga in

Tips!