Bloggar > Fowwes blogg

Fowwes blogg

Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Bilder från vandring (dikter)

Att vandra är för mig mer än enbart den fysiska aktiviteten och behovet av att klara boende, mat och så vidare. Dessa påtagligheter är visserligen i sig väldigt berikande, liksom utmaningen att välja färdväg och upptäcka nya områden. Men under en vandring händer något inom mig också, somliga dagar mer, andra mindre. Dessa inre processer och förändringar är viktiga för mig och en stor del av behållningen med vistelsen ute i naturen. Inte så lätta att få grepp om och uttrycka i ord, men jag vill i alla fall försöka.

 

De första dagarna

De första dagarna rör jag mig ovant,
klumpigt och försiktigt på samma gång

Där jag går fram faller
gråa vardagsdrömmar till marken 
En kort stund lämnar
de ett tomrum av saknad efter sig

Jag kan inte undgå att lämna dessa avtryck,
som oformliga leriga fotspår

Men redan efter någon vecka
ser spåren annorlunda ut:
uttunnade, som skuggor av spindelväv
bland stenar och grästuvor

Slutligen förflyttar jag mig med lätthet,
spårlöst över vidderna

 

Blockterräng

En brant dalgång
utan någon riktig mark
Endast stenar och
mellanrum mellan stenar

Vi är ensamma nu
Stigen gick vilse och övergav oss
för flera timmar sedan

Vi fortsätter framåt,
vid varje steg en ny sten
Foten fixerar den noga,
för att avgöra om den går att lita på

Lager ovanpå lager
i alla storlekar
Skenbart livlösa, men fientliga,
inväntande den tröttes misstag


(Gaskasvágge 2002)

Postat 2008-09-21 15:56 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

En topp i Jotunheimen

I slutet på juli i år besökte jag Jotunheimen i Norge under några dagar. Det var andra gången jag besökte området som verkligen är en pärla. Dessutom är det på ganska behändigt avstånd om man bor i södra Sverige. 

En av dagarna följde jag med de två vana norgevandrararna John och Sten upp på en intressant topp, Stora Smørstabbtinden i västra delen av Jotunheimen. Denna topp är intressant av flera skäl. Dels är den relativt hög (2208 möh), dels kan den bestigas på egen hand utan brevandring (dvs vandring över glaciär). Uppgången är acceptabelt brant och utsikten från toppen är magnifik.

 Smørstabbtinden sedd från norr

När man ser toppen på avstånd är det svårt att tro att det går att bestiga den, eftersom den liknar en vass egg med mycket branta sidor.

 

Vi började vid Krossbu fjällstation där det finns en parkeringsplats och följde sedan leden österut tills vi kom fram till Leirbreans nordligaste del. Därefter gick vi i en båge upp till Leirvatnet (se den blåprickade linjen). Vid Leirvatnets sydända fanns det gott om drickvatten och vi rastade en stund och njöt av utsikten som var storslagen redan här. Man ser ner på Leirbrean och kan studera glaciären på nära håll.

 På väg upp mot Leirvatnet.

Därefter blev det strax brant, och även en del snöfält som man kunde gå på. Vissa bitar var rejält branta, och man fick ta händerna till hjälp. Det går att hitta vägar som är lättare än andra, och då går det lite lättare. Regeln är att hålla ganska nära västbranten (men inte ända framme vid kanten).

En del snöfält var också rejält branta, men det gick att sätta i fötterna hårt och ta sig uppför. Onekligen ganska jobbigt och svettigt. Jag hade för stor ryggsäck med för mycket packning (ja, se svenskar), så den lämnade jag efter mig för att orka bättre.

Mycket brantare än så här blev det inte.

Upplevelsen på toppen var fantastisk med underbart soligt och varmt väder. Vi satt och njöt med fin utsikt åt alla håll, och det var inte ens svalt däruppe. Närmast hade vi topparna Kniven och Storebjørn. Åt andra håll hade vi Galdhøpiggen och Glittertind. Åt sydväst låg det dramatiska massivet Hurrungarne.

Närmast Kniven. Till höger Storebjørn.

Eftersom vi inte hade någon brådska så satt vi länge och såg på allt tjusigt runtomkring oss. 

I bakgrunden breder Jotunheimen ut sig.

Nerstigningen gick bra och betydligt fortare än att ta sig upp. Vi hittade en nerväg (Johns förtjänst) som inte krävde lika mycket klättring som uppvägen. Det gick också bra att åka nerför de branta snöfälten, stående på kängorna. Kul!

Vandringen tillbaka till Krossbu gick ungefär samma väg. Avståndet från fjällstationen upp till Stora Smørstabbtinden är ungefär 7 km, kanske mer eftersom man inte går rakt på utan behöver gå i en båge. Vi ägnade nästan en hel dag åt denna tur, men då tog vi god tid på oss att se och uppleva så mycket som möjligt och rusade inte på i norskt tempo.

Toppen besöks av turister, men det verkar inte vara särskilt många (åtminstone mötte vi bara ett par stycken).  Turen var en mycket trevlig upplevelse som jag gärna rekommenderar, eftersom varken glaciär- eller klättererfarenhet behövs.

Postat 2008-09-11 23:59 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Dikter om fjällvandring, naturen och livet

En blogg kan ju anändas till allt möjligt. Varför inte ett och annat
poetiskt försök? När vi förmedlar våra intryck från t ex en fjällvandring tar vi till de sätt som vi är vana vid och har till hands, oftast en berättande redogörelse och foton. Ibland känner jag att jag inte får sagt allt jag vill på de sätten.

Att försöka förmedla intrycken genom en dikt är lite annorlunda. Här spelar det ingen roll om beskrivningen är är kronologisk eller om detaljerna är helt korrekt återgivna. Det är något annat man vill förmedla, och detta andra kan vara en känsla, ett flyktigt intryck eller en halvt medveten tanke som inte går att nå och uttrycka på annat sätt.

Jag tar i alla fall mod till mig och försöker. Här är den första dikten. Kanske blir det fler.

Svävande


Jag rör mig för närvarande
så gott som vertikalt

Sett på kartan
förflyttar jag mig nästan inte alls
Men landskapet nedanför avlägsnar sig

Uppför den branta slänten
väljer jag en slingrig krokväg
mellan stenblock och tuvor

Fåglarna blir allt färre
lappsparvssången tystnar
och ersätts av den ödsliga
melodin från en ringtrast

Närmare toppen planar marken ut
jag stannar och pustar för tjugonde
eller trettionde gången
Ser nedåt och utåt:
marklandskap, sjölandskap, lufthav
Vill inte tappa fotfästet, inte än

Långt under mig svävar på utbredda vingar
två kungsörnar in i synfältet
högt ovanför markens grönska

I min position märker jag
att tanken tappar fästet
och seglar tillsammans med dem
fast ännu högre upp

Och under några svindlade ögonblick
bärs jag av samma termik som håller örnarna uppe

(Jållevárre juni 2008)

Postat 2008-09-04 12:35 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Recept på fjällbröd

Detta bröd brukar jag numera baka ett par gånger under varje fjällvandring. Underbart att känna doften av nybakat bröd en regnig morgon och unna sig lite lyxig frukost. Brödet räcker till 2-4 personer, beroende på hur mätt man vill bli av det.

Ingredienser

Ca 4 dl mjöl i en plastpåse (mest vetemjöl, men blandat med lite rågmjöl)

 ½ paket torrjäst (bättre än färsk som ger klibbig deg)

 ½ tsk salt

Några matskedar matolja (jag använder olivolja)

Ca 2 dl kallt vattten

 

Bakning

Bakningen sker på kvällen, eftersom degen ska kalljäsa under lock på natten. Halva paketet med jäst blandas i mjölet tillsammans med saltet. Tillsätt sedan matoljan och vattnet. (Man tar inte hela vattenmängden på en gång, eftersom det då kan behövas mer mjöl på slutet. Degen ska vara fast och inte kladdig. ) Degen läggs i den kastrull som den ska gräddas i, och kastrullen kan smörjas med olja, så lossnar brödet lättare när det är färdigt. 

Gräddning

Detta är den svåraste delen, och man ska prova hemma på eldfast underlag så att man vet att det fungerar med den utrustning man har. Själv har jag ett gammalt Trangiakök mod. 25 av ren aluminium. (Observera att Trangia själva inte rekommenderar  detta sätt att använda deras kök på, så man gör det på egen risk!)

Jag blandar alltså degen i den stora kastrullen och lägger degen för jäsning i den smorda lilla. Den stora görs ren, den blir sedan ytterdelen av den ugn som brödet gräddas i. I botten på den stora kastrullen lägger jag tre små stenar, ca 3 mm tjocka, och ovanpå dessa sätter jag den lilla kastrullen. Då får man en tunn luftspalt mellan kastrullerna. Stekpannan blir lock över båda kastrullerna.

På morgonen gräddas brödet utan att knådas mera. Man gräddar med en mycket liten låga tills brödet är klart. Man ska hålla koll på lågan så att den inte slocknar och heller inte är för stor, då kan kastrullerna i värsta fall smälta. Det krävs lite vana av brödbak så att brödet blir gräddat men inte för bränt. Man kan känna med en liten sticka när det börjar bli färdigt.

Brödet gräddas på detta sätt underifrån, till skillnad från hemma då det gräddas mest ovanifrån. Den smakrika skorpan hamnar i botten. Lämplig gräddtid: ca 30-40 min på minimal låga. 

Det färdiga brödet.

 Tekniska funderingar om kök

Alla kök är inte lämpliga för detta sätt att baka bröd. De som har någon typ av teflonbeläggning ska INTE användas, eftersom det bildas giftiga gaser vid hög värme. Även andra kök kan vara olämpliga, beroende på deras konstruktion.

Jag har bara testat med gammaldags alu-kastruller, vilket fungerar utmärkt. Dessa har en smältpunkt på över 600 grader, så är man bara varsam med lågan så ska man inte komma i närheten av denna temperatur. För säkerhets skull bör man grädda på eldsäker plats.

Själv använder jag gasbrännare, men har testat även med den gamla spritbrännaren med gott resultat.

Konstruktion av ugnen

 

 

Postat 2008-09-01 23:13 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Arkiv

Kategorier

Etiketter

Länkar

 

Logga in