Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:
2009-06-13

En trotjänare har gett upp

Packningsbestyren är i full gång. Köksbordet och golvytorna i min lägenhet är fyllda med prylar. Imorgon vid lunchtid går tåget, och jag och Anders ska vara med. Innan dess är det mycket som ska göras innan bostaden kan lämnas i hemmaboende sonens vård.

För säkerhets skull kollar jag utrustningen flera gånger. Det är tidsödande, men nu är jag glad att jag gör det. På min plastflaska med olivoja fanns ett konstigt litet streck. När jag tittade noga på strecket och klämde lite förstod jag att den spruckit! (Syns på fotot, ovanför etiketten.)

Fylld med årets matoljeranson.

Väl att jag såg det. Det är inte kul att ha en läckande matoljeflaska i packningen. Även om jag förvarar sånt som kan läcka stående, nerstoppad i en särskild ytterburk med plastpåse omkring.

Denna flaska har varit en trotjänare. Den introducerades i min packning 2002, då färden gick till Sarek för första gången. Matolja behövs till mycket, så det vill jag inte vara utan.

Att etiketten delvis är vilseledande har glatt en och annan i bekantskapskretsen. Och fått somliga att tvivla på min förmåga att skaffa adekvat friluftsutrustning. Men det är sånt man får ta med jämnmod. 

Vid ett tillfälle råkade flaskan ut för något märkligt, och spåren av denna händelse syns sedan dess på skruvlocket. Där finns nämligen ett 30-tal tydliga märken.

Vi tre vandrare hade bestigit Guohper, och dagen efter gått över jokken och utmed den bananformade sjön Násasjávrre. Strax väster om sjön hittade vi en fin plats att tälta på, med mosnäppor spelande i närheten och snösparvar som sjöng oss till sömns. Innan vi gick och la oss hade vi ätit kvällsmat, och en av vännerna hade med sig en bit Mor Annas korv. Jag vet inte vad den är tillverkad av, för jag har bara smakat någon enstaka gång och därefter avstått. 

När vi gick och la oss lät vi köket och några andra saker stå utanför tältet vid en sten (så gör jag sällan numera). Bland dessa saker var min oljeflaska. Min gode vän hade även glömt sin korv där.

På morgonen kunde jag inte hitta flaskan. Efter en del letande hittade jag den ett tiotal meter bort. Locket var borta, och halva innehållet av matolja också. Efter ytterligare en stund hittade jag på locket som låg ännu längre bort. Det var nu fullt av bitmärken.

Bitmärken!

Vad hade hänt? Ingen av oss hade hört något under natten, men jag tror att det var en räv som varit ute och sökt. Hur djuret fick upp detta skruvlock som har barnsäker funktion är ett mysterium. Man måste trycka ganska hårt och sedan vrida locket åt rätt håll och med viss kraft för att lyckas. Räv smartare än barn? Kunde den läsa instruktionen på lockets ovansida?

Att djuret dessutom hade låtit Mor Annas korv ligga helt orörd hade vi andra två väldigt roligt åt. Korvens ägare, som ätit upp det mesta av den, höll sig däremot för skratt.

 

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2009-06-13 18:17   OBD
Det finns kanske fog för uttrycket "Listig som en räv".
/ Bertil
 
2009-06-13 18:58   BrittMarie
Det finns olivolja att köpa färdigpackad i små plastflaskor! Jag fick ett par sådana i samband med Vårruset, visade upp för mina vuxna barn som var på besök varpå dottern glatt förklarade att en sån hade hon nyligen köpt för att ha med i matsäcken på klätterturer.
 
2009-06-13 20:45   Karin Hofvander
Vilket roligt minne! :-) Jag förstår att du inte vill vara utan den lilla flaskan.
 
2009-06-15 12:20   seobserver
Minnena består medan prylarna förgås.....
 

Läs mer i bloggen

2023-06-25

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

2023-05-29

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

2023-01-05

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.