Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Tallbiten - höstens fågelsnackis

I hela landet - från Norrbotten till Skåne - har det skrivits och pratats om denna fågel. På sätt och vis överraskande eftersom den inte betraktas som en raritet. Men man kan inte heller inte säga att det är en särskilt vanlig fågel. Utom kanske i norra delarna av landet där den nog syns i samhällena de flesta vintrar. Här i Skåne är den definitivt ovanlig men just i år har det gått att (med lite tur) leta upp ett antal ställen där den hittat rönnbär att kalasa på. I Lunds kommun har Skryllegården och Rögle fälad dragit till sig ungefär ett tjugotal tallbitar som stannat mer än en vecka.

Att dessa finkfåglar är tillfälliga besökare här i söder är helt klart. Men varifrån kommer de? Tallbiten tillhör tajgan men inte främst tallen utan snarare granen och i viss mån fjällbjörken. Den häckar alltså i Sverige men även i norra Finland och i Sibirien. Jag skulle tro att många ryska tallbitar är med i de skaror vi nu ser.

Tallbitarna har kraftiga näbbar som klarar att knäcka frön. Enligt uppgift äter de inte fruktköttet på exempelvis rönnbär utan bara kärnorna. De tar även skott från gran och andra träd.

På mina foton från Rögle syns ingen röd tallbit, alltså utfärgad äldre hane. Det är honor eller ungfåglar. Men visst hade det varit fint att uppleva en riktigt grann, lingonröd hane. Det såg jag en vinterdag i skogarna vid Kvikkjokk, sjungande från en trädtopp.

Sveriges Ornitologiska Förening (numera BirdLife Sverige) är orolig för tallbitens status i Sverige. Liksom vissa andra skogslevande fågelarter kräver den stora arealer av obrukad skog för att trivas. Detta är en naturtyp som minskar på grund av det moderna skogsbruket. På mina resor i norr ser jag mycket sällan denna fågel när jag färdas genom fjällnära skog. 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2019-11-09 15:34   Bandersson
Tallbiten är intressant. Jag är ju ingen ornitolog utan tittar bara på eventuella rödlistningar och statistik. För snart sex år sedan skrev du ”Vanliga fjällfåglar minskar i antal” här på utsidan. Den rapporten handlade om fåglar i fjällregionen och det var en dyster läsning. Tallbiten är vad jag förstår inte alls bunden till denna region men den kan eller ska finnas även där om nu Kvikkjokk kan räknas dit.

Observationerna av Tallbiten uppvisar en mycket stor variation i Sverige precis det vi ser just nu med en ”invasion” åtminstone i södra Sverige (se exempelvis statistiken på Artportalen under de senaste 45 åren). Fågeln har också gått från rödlistad till livskraftig under det senaste decenniet. På BirdLife - https://birdlife.se/tallbit-och-lappmes-kan-snart-vara-utrotade-nedanfor-fjallskogarna/- står att läsa att Tallbit snart kan vara utrotad nedanför fjällskogarna (från 4 juni 2019). Hans, hur ligger det till? Är det så enkelt att vi helt enkelt inte har ett bra underlag för att bedöma hur livskraftig Tallbitspopulationen är? Och att ha en Tallbit i handen i Lund kanske inte är en bra indikation på om arten är hotat.

För mig är det mer oroväckande att du så sällan har träffat på denna lilla ”dumsnut” på dina vandringar i Kvikkjokk och Sarek. Och är det någon som har ögon för denna lilla vän så är det väl du. Så vad tänker du om detta?

Björn
 
2019-11-09 18:29   fowwe
Som du skriver så är tallbitens förekomst i Sverige intressant och lite av ett mysterium. Även om fågelforskare är övertygade om att den häckar i visst antal så låter det ofta ungefär så här: "Tallbitens förekomst är dåligt känd och därför är samtliga skattningar behäftade med stor osäkerhet." (Fåglarna i Sverige - antal och förekomst", 2012). Där uppskattas den totala populationen till ca 10 000 par och att 90% finns i Norrbotten.

Tonen i de årliga rapporterna om fåglarna ("Fågelåret") pendlar mellan positiv förmodan och förbryllad spekulation. "Som vanligt endast få fynd under häckningstid, totalt ca 8-10 i hela Sverige!" (2017). 2014 var det bara fyra rapporter (men alltså ingen säker häckning). 2013 skrev man: "Nog för att tallbiten är diskret och ofta svårfunnen under häckningstid, men det som uteblivna häckningar i fågelrapporten 2013 i första hand säger, är nog att tallbitens häckningsbiotoper inte har högsta prioritet för att bli besökta av ornitologer sommartid." Och 2012: "Troligen är tallbiten en av våra minst studerade fåglar på svenska häckningsplatser. I vilka landskap man regelbundet finner den häckande vet vi inte. Eller kan det vara så att den endast oregelbundet häckar i stora delar av västra Norrland?"

Mysteriet med tallbiten skulle nog fått större genomslag om den inte varit invasiv. Nu syns den talrikt vissa år och man känner sig lugn över att den faktiskt finns. Men invasioner och funna häckningar är två helt olika saker! Jag undrar om någon säkert vet i vilket land merparten av årets tallbitar har häckat.
 
2019-11-09 21:25   fowwe
Björn, jag kan inte släppa det där med tallbiten efter din fråga. I rapporten "Fåglarna i Sverige" (2012) så angavs alltså beståndet i Norrbottens län till ca 9000 par. En annan fågel som förekommer i ungefär samma biotoper är den tretåiga hackspetten. Totalt 11 000 par i landet, varav ca 4000 i Norrbotten. För denna hackspett anser sig fågelforskarna ha bra koll. Men om tallbiten, som då skulle vara ungefär dubbelt så talrik i BD-län, vet man nästan ingenting!! Ytterst få rapporter från fågelskådare och i princip aldrig några bofynd. Att jämföra då med den tretåiga som ofta rapporteras och som jag själv stöter på lite nu och då, både i barrskog och i fjällbjörkskog. Medan jag nästan aldrig ser/hör en tallbit på sommaren. Det finns nog anledning att vara lite alarmistisk ifråga om den.
 
Svar 2019-11-10 19:39   Bandersson
Till att börja med såg jag att min länk som jag angav tidigare innehöll ett litet extra streck. Här är en korrekt adress - https://birdlife.se/tallbit-och-lappmes-kan-snart-vara-utrotade-nedanfor-fjallskogarna/

Jag gjorde en sökning i Artportalen och filterade på aktivitet för Tallbit från 1980 till 2019. Filtren för aktivitet var:

bo, ägg/ungar; bo, hörda ungar; misslyckad häckning; ruvande; äggskal; föda åt ungar; besöker bebott bo; pulli/nyligen flygga ungar; nyligen använt bo; bobygge; bobesök?; parning/parningsceremonier

Jag fick 24 träffar. Antalet individer var en eller två. Inga observationer efter 2012. Det går också att filtrera på "Aktivitetskategori - Säkerställd reproduktion". Då får jag 23 träffar.

Utan filtrering finns för samma period 33504 observationer ofta med många individer (som mest 8300).
 
Svar 2019-11-10 20:00   fowwe
Ja, just så är det när man filtrerar på häckningskriterier: extremt få träffar. Inga efter 2012 är otroligt anmärkningsvärt! Att det blir många rapporter utan filtrering har mycket med invasionerna att göra (och jag misstänker som sagt ryska tallbitar).
Jag letade upp den där rapporten och har skrivit till Martin Gren som sammanställt den. Han bor bara en liten bit från mig och har varit min "chef" vid fågeltaxeringar. Jag argumenterade för att den uppskattade populationen av tallbit varit alldeles för hög i tidigare rapporter.
 
Svar 2019-11-10 20:15   Bandersson
Martin Grens rapport är mycket välskriven och var ju underlaget till alarmet från BirdLife Sverige. Men kan slutsatsen vara missvisande då det sägs att Tallbiten är utrotningshotad nedanför fjällskogarna? Finns det en livskraftig population i fjällskogarna? Grundat på vilka observationer? Jag hoppas att du får svar från Martin Gren när du pratar med honom och att det inte visar sig att ta bort Tallbiten från rödlistningen var förhastat.
 
2019-11-10 09:17   Swift
Under alla års fjällturer har jag bara stött på tallbit en gång, för ca 10 år sen, i september månad. Vi gick upp längs Sjábttjakjågåsj strax norr om Pårtestugan och fick då se ett par födosöka i en låg gran. Men oftast lämnar jag barrskogen tidigt, och i många fall ingår den inte alls i turen. Tyvärr, får jag säga, för förfjällsterrängen har mycket att erbjuda. Jag läste nyligen Åke Aronsons bok Det glömda Laponia: Ödemarksskogar kring Stora Lulevatten. Den inspirerar till fler besök i barrskkogen!
 
Svar 2019-11-10 14:25   fowwe
Tack för denna lilla observation, just så sällsynt tycks det vara med tallbiten. Och visst är fjällskogen fascinerande och vacker på sitt eget, oordnade sätt. För min del blir det en och annan dag i ren fjällskog. I augusti i år utmed Kamajokks NR och sedan Njoatsosjåhkå, norrut till Sarekgränsen och Sähkokjåhkå. Gott om mindre korsnäbb och en del obsar av bändel, men ingen tallbit som vanligt. I dessa delar kan man verkligen tala om fjällskog - vildvuxen, ojämn och svårgenomtränglig. Hopplös att vandra i, skulle de flesta tycka. Men om man är där för att uppleva avskildhet är det svårslaget. Man är helt borta från övriga världen. Om man stängt av mobilen vill säga. ;)
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...