Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Morgonkonsert vid Krankesjön

I natt tog jag tältet och gjorde en övernattning vid Almentornet (ett fågeltorn) vid Krankesjön. Två omständigheter hjälpte mig ut. Den forsta var att jag köpt ett nytt fjälltält. Den andra var att jag hade fått veta att dubbelbeckasiner spelade på Vombs ängar i närheten, och det ville jag gärna lyssna på.

Det är två och en halv mil till Vombs ängar från min lägenhet, så det blev bilen. Var ute strax efter nio, och det var lagom. Dubbelbeckasiner börjar spela i skymningen. Och det gjorde de även denna kväll. Eller var det bara en? Spelet var lite tveksamt, kanske var det bara en enda beckasin. Den kalla vinden kanske hämmade också. Varmt var det inte.

Nöjd med att ha hört i beckasinspelet styrde jag bilen mot parkeringsplatsen i skogen innan Almentornet. Det är därefter över en kilometer att gå, men skymningsljuset dröjde kvar och jag behövde ingen pannlampa.

Väl framme satte jag upp det nya tältet. Jag hade egentligen tänkt köpa ett begagnat, men det visade sig att ett begagnat är nästan lika dyrt som ett nytt.

Jag tillbringade sedan en och en halv timme i tornet. Kokade te och åt kvällsmackor. Lyssnade på rörsångarnas musik, rördrommarnas bastoner och en mängd andra nattliga ljud. Fullmånen steg upp bakom träden och gav mig ljus.

Tältet på morgonen invid häst- och kohagen. Det är inte särskilt ofta jag köper nytt tält. Detta har jag tänkt ska ersätta mitt gamla Tarfala från början av 1970-talet, vilket jag vanligtvis har då jag övernattar eller vandrar på egen hand. Det gamla tältet är inte helt vattentätt och ganska arbetsamt att sätta upp. Det nya väger dessutom 1,4 kilo mindre, och det är en viktig sak när ryggsäcken ska packas inför fjällturer.

Natten var kylig, men fåglarnas morgonkonsert härlig. De började redan vid fyratiden skulle jag tro. Runt omkring tältet sjöng lövsångare, svarthätta, törnsångare, sävsångare och en mängd andra fåglar för full hals. På grund av alla ljud blev inte min sömn lika djup som vanligt, men det gjorde naturligtvis ingenting. I mitt sömndruckna tillstånd tyckte jag också att jag hörde en näktergal helt kort tidigt på morgonen. Inte omöjligt, jag hörde den senare på dagen på en annan plats.

Denna lilla tubkikare har jag ofta med på fjällvandringar (men utan stativet).  Den är nästan ett måste när jag går tidigt på säsongen då fågellivet är intensivt i fjällen. Men även på hösten kan den vara bra att ha med tanke på spaning efter björn och andra stora djur.

På hemvägen genom skogen passerade jag detta kalhygge. För ett par år sedan var här en djup skog att vandra i, men den är borta nu.

Det enda träd som står kvar på kalhygget är denna höga tall. Men det är väl för att det finns en påspikad spaningsplats för jakt vid dess fot.

Runt omkring kalhygget finns det forfarande grov skog kvar. Men den är säkert dömd att kalhuggas inom en snar framtid. Man tycker att det borde gå att avverka skog på annat sätt än genom att jämna allt med marken. I andra länder gör man inte så. Det märkliga är att just i Sverige kan skogsägare bli dömda till böter eller fängelse om de inte kalhugger! Hur detta kan komma sig har journalisten Maciej Zaremba förklarat i en artikel i DN idag. Länk till artikeln Det finns alternativ, men lagen kräver kalhyggen

Även de tidigare artiklar som Zaremba publicerat om skogen är mycket läsvärda. Liksom gruvindustrin är skogsbruket något som direkt påverkar det landskap som vi friluftsmänniskor rör oss i. För turister från andra länder vill vi ju gärna framhålla Sveriges naturvärden som unika och värda att bevaras. Men många av dessa naturvärden är ständigt utsatta för hot, vilket i sin tur undergräver både friluftsliv och turism. I vissa fall är det en ofrånkomlig intressekonflikt, men andra fall är den onödig. Jag hoppas kunna återkomma om dessa ämnen så småningom.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2012-05-06 18:43   äventyrssugen
Håller fullständigt med dig om avverkningsmetoder. Det känns som om det finns en väldig tröghet i skogsindustrins tänkande.
Kul ändå att du fick uppleva lite fågel. Dubbelbeckasinen vet jag inte hur den låter. Men enkelbeckasinen har surrat här ett tag och en göktyta skriker utanför fönstret medan jag sitter här och skriver.
 
Svar 2012-05-06 22:24   fowwe
Ja, skogsindustrin och myndigheterna verkar vara inne på fel väg, det är det intryck man får när man som utomstående blickar in i dessa verksamheter. Känns viktigt att bli insatt i problematiken.
Och göktyta - en skogsfågel - är en fin fågel. Dessvärre verkar den hotad, har blivit alltmer sällsynt. Den ska vi vara rädda om.
 
2012-05-06 19:42   brigas
Fint tält,fin fågelskådning.Och detta massakrerande skogsbruk.
Följer DN:s serie ang skogsbruket.Se även bloggen Kvikkjokk.nu
 
Svar 2012-05-06 22:27   fowwe
Tack Britt! Även jag är inne på Tor Lundbergs sida ibland och läser. Det är bra att få hans synvinkel på saker och ting. Och jag uppskattar mycket hans filmer om Sarek och Padjelanta.
 
2012-05-06 23:19   OBD
Kan bara instämma i vad du skriver om avverkningsmetoder. Jag har en bekant som äger litet skog i Småland. Han är oerhört frustrerad över myndigheternas agerande. Kanske främst Skogsvårdsstyrelsen.
Verkar ha varit en fin natt och morgon som du haft. Dubbelbeckasin har jag aldrig hört i mina trakter men väl längre norrut.
 
2012-05-07 16:17   anna.kristiansson
Som naturmänniska vill man så klart traska runt i fina skogar med mångfald. Som okunnig om skogsbruk blir man allt ledsen över stora risiga kalhyggen med gigantiska hjulspår. Det borde finnas andra sätt att ta hand om skogen samtidigt som man gör lite vinst på den om man äger den?
Njutbart att få vakna till fågelkören!

/Anna
 
2012-05-07 20:52   fowwe
Tack för kommentarer Bertil och Anna! Ja, man tycker att naturvård och avverkning borde kunna fungera ihop. Skogsbolagen hade tidigare stora reklamaffischer om att de tog hand om skogen och bedrev naturvård. Men vad de menade var att de planterade och fällde skogen. Med kalhuggning. Men det blir ju inte automatiskt naturvård bara för att man är i skogsbranschen, vilket skogsbolagen tycks anse.
På det här kalhygget jag såg i helgen fanns det nästan ingen fågel som sjöng. De som fanns befann sig i kanterna där träden fortfarande stod kvar. Tråkigt. Det kommer att dröja tills de nyplanterade träden hunnit växa upp under några år innan fåglarna börjar återvända. Men då blir det inte riktigt samma arter som var där när träden var stora.
 
2012-05-08 07:03   Håkan Friberg
I min jakt efter vindskydd i mitt hemlän åker jag snart sagt varje helg genom Bergslagsskogarna. Aldrig förr har jag sett så mycket avverkad skog som denna vår. Ryktet säger att timmerpriset är ovanligt högt just nu. Nya granåkrar är att vänta.
För övrigt har dubbelbeckasinen även kommit till Närke. Charmig.
 
Svar 2012-05-08 22:57   fowwe
Kul att dubbelbecken rastar även uppe hos er. Eller är det häckplats?
Intressant - men nedslående - med avverkningsiakttagelserna. Man får hoppas att diskussionerna om bolagens avverkningsmetoder fortsätter i Sverige.
 
2012-05-09 07:04   Håkan Friberg
I Närke bara rastar dubbelbeckasinen på sin väg norrut.
 
Svar 2012-05-09 23:43   fowwe
Ja, det var väl det jag tänkte!
 
2012-05-10 16:07   BrittMarie
Åhh... Jag skulle vilja ha en natt tillsammans med dej! Eller snarare en kväll och en morgon för att få lära mej känna igen några flera fågelläten som jag tyvärr är alldeles urkass på.
Förstår inte hur sånt där kalhyggande kan kallas skogsbruk, i mina ögon är det grovt missbruk.
Fint tält, förresten!
 
Svar 2012-05-11 00:01   fowwe
En sådan begäran hade jag inte kunnat motstå. Om du kommer hit ner så faller jag direkt ;-). Och Krankesjön är ju ett berömt fågeltillhåll som är fyllt av ljud. Det finns ett och annat läte som jag själv inte kan identifiera, men man blir ju aldrig fullärd.
Och tältet, visst skaffade du ett sådant själv för en del år sedan, och skrev om det? Jag vill minnas att det har dykt upp i dina berättelser här och där.
 
2012-05-11 22:01   greenjuice
Bra skrivet, Hans. Ser också fula kalhyggar när jag vandrar på Skåneleden. Var vid Vombsjön i onsdags med mina deltagare. Några fiskade och några sysslade lite med geocaching (med mig).
 
Svar 2012-05-12 22:27   fowwe
Tack för kommentar, Jonas! Kul med en skåning till, och rörlig i närheten dessutom. Vombsjön är ett fint område jag gärna återkommer till, vid alla årstider. Det här med Skåneleden har jag faktiskt funderat på att ägna mig mer åt. Får se om jag lyckas
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.