Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Förberedelser för resa till Nepal

Jag vet inte hur idén kom upp första gången. Men det bör ha varit för 1½ eller kanske 2 år sedan, i något samtal med min fjällkompis Anders G. Vi skulle åka till Mount Everest, sa vi. Någon gång i framtiden.

Och nu är vi på gång! Faktiskt har planeringen kommit så långt att vi köpt flygbiljetter och bokat in oss på ett företag som guidar turister. För det blev så att vi valde att vandra med ett nepalesiskt trekking-företag. Både för språkets skull och för lokalkännedomen. Annars vet vi att det går att göra en resa helt på egen hand. Det blir billigare då.

Dn senaste tiden har jag haft mycket annat att göra, både i jobb och privat, så jag har inte riktigt hängt med de andra i gruppen i de uppgifter de har tagit på sig ansvaret för. Men jag ska försöka komma ifatt. Och jag har  lyckats plasta in ett par kartor. Kartorna har vi köpt i butik, Kartbutiken på Vasagatan i Stockholm. De har en webbutik också, men det verkar inte som alla deras kartor finns på denna webbsida.

Kartor, ja! Det finns finfina kartor i skalan 1:50 000 över dessa områden. Vi har två olika versioner av kartan över Sagarmatha Nationalpark, vilket är den park som Mount Everest är belägen i. Att köpa in en karta och lägga upp den på köksbordet ger mig en känsla av högtid. Det är en härlig stund att kasta de första blickarna på landskapet. Läsa de främmande namnen. Följa lederna med fingret. Fantisera.

Men en sak överraskade mig: kartorna var inte så stora. I och för sig ungefär som BD10 över Padjelanta och Sarek. Fast då ska man komma ihåg att våra fjällkartor är i skala 1:100 000. Alltså visar BD10:an 4 gånger så stort område som den karta över Sagarmatha som jag har. Det säger något om hur vidsträcka områden som finns i den svenska fjällvärlden.

Men Himalaya tar naturligtvis inte slut vid nationalparksgränsen, och inte ens utanför Nepal. Det är bara en mycket liten del av detta väldiga bergslandskap som vi kommer att besöka.

Vi blir 3, möjligen 4 stycken på denna resa. Den 3 november reser vi. Och ikväll ska jag titta lite närmare på min utrustningslista. I den mån jag hinner ska jag meddela några detaljer från vår planering. När vi kommer hem blir det säkert någon form av rapport.

PS. Vi ska naturligtvis inte bestiga Mount Everest. Bara titta på det. Och det är inte ens så att Everest är det allra viktigaste på vår resa. Vi åker dit för att se en helt annan del av världen. Och för att se ett av de mest dramatiska bergslandskapen vi har på vårt vackra klot.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2011-09-18 22:37   Thomas Traneving
Ska också göra samma resa någon gång. Står högst på min önskelista! Klart du måste berätta om er resa. Jätte nyfiken! /H
 
Svar 2011-09-19 20:24   fowwe
Visst är detta en önskeresa för oss också! Jag är inte säker på att vi vet vad som väntar oss eller hur vi kommer att uppleva att vara där. Spännande!
 
2011-09-19 08:40   äventyrssugen
Ett projekt som borde kunna mynna i ett stort antal läsvärda bloggar framöver. Det ser vi fram emot.
 
Svar 2011-09-19 20:27   fowwe
Jag ska göra vad jag kan. Blir väl knappast några rapporter medan vi är där. Möjligen springer vi på något Internetcafé i någon by, jag vet inte om det finns sådana. Men något om förberedelserna innan vi åker, och givetvis berättelser när vi kommit hem.
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.