Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Hemkommen från höstfjällen

För bara några dagar sedan satt jag på Kvikkjokks fjällstation efter en mycket fin höstvandring tillsammans med tre vänner (som för övrigt heter Anders alla tre). Nu är jag hemma i Lund igen - miljöombytet är totalt.

Även om jag denna gång inte har tänkt att skriva en fullständig vandringsberättelse på min blogg kommer det så småningom bli en och annan fundering om vår tur. Bland annat vandrade vi över Ijvvárláhko, tog en tur upp i Bielloriehppemassivet, rundade Bielloriehppe ("The Dark Side"), passerade Luohttoláhko och gjorde en inspektion av vadstället över Ruopsokjåhkå.

När det gäller djur handlade det mycket om gnagare. Det var mycket lämmel i markerna och vi såg även en och annan sork. I Rapadalen kunde flera fina älgar beskådas. På fågelfronten kunde vi njuta av bland annat jaktfalk, havsörn och kungsörn. Jag kunde också vid ett tillfälle identifiera en rödstrupig piplärka, en art som jag länge letat efter men aldrig hittat under häckningstid.

Utsidanbesök

Utsidanmedlemmen Britt Gasiun hade ju tidigare i sommar gjort en inbjudan att komma förbi hennes sommarstuga och få en pratstund. Tyvärr hann jag inte med detta, men Britt var vänlig att komma upp till fjällstationen mitt under våra packningsbestyr innan vi skulle ge oss iväg på Kungsleden för vidare färd. Det var mycket trevligt att sitta ner en stund och språka med Britt om fjällvärlden och annat. Det hade vi kunnat göra länge, tror jag!

Björn

Vidare har jag sett min första björn! Dock inte på fjället utan från bussen när vi var på väg i bussen från Murjek till Jokkmokk. Jag satt och slumrade strax bakom föraren när folk plötsligt började ropa. Och mitt på vägen sprang en björn, inte så stor, 1 eller 2 år gammal. Den försvann förstås som en pil när bussen kom. Ingen hann ens gripa efter kameran. Det vara bara att se och minnas.

Till sist ett foto över södra delen av Rapadalen. Ett lite annourlunda perspektiv, taget från Gådoktjåhkkås sluttning. En av mina följeslagare har fastnat på fotot, han heter naturligtvis Anders - vad annars?

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2010-09-19 12:15   thegedd
Att läsa om Sarek blir jag aldrig (hittills) trött på. Vilken härlig bild och utsikt....
 
2010-09-19 18:43   Håkan Friberg
Höst-Sarek? Någon gång!
Grattis till nallen!
 
2010-09-20 07:00   brigas
Det var en fin höstvecka ni var ute,nu ligger snön kritvit på de högre topparna igen.
Det var kul att få en pratstund innan ni gick iväg.
 
2010-09-20 10:50   Thomas Traneving
Det är vackert i fjällen på hösten. Färgerna är oslagbara! /H
 
2010-10-06 18:23   Annicas fjällängtan
TAck för ännu en smakbit av Sarek, lika roligt att läsa som vanligt. FIna bilder.
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.