Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Några tankar om fjällmat

Även om jag Inte är en storätare (numera) på fjällvandring så tycker jag att matfrågan är intressant och viktig. En och annan vandrare som jag råkat på har blivit grundligt trött på sin frystorkade "mat", inköpt för dyra pengar i vanlig sportaffär. Den usla maten kan till och med bli droppen som får hemlängtans bägare att rinna över.

Under mina allra första fjällvandringar i tonåren fick jag lära mig att i valet mellan lätt packning och tillräckligt mycket mat skulle det första alternativet bestämma. Helt följdriktigt var mina första fjällvandringar präglade av minimala ransoner som delades upp med absolut rättvisa av den för dagen utsedde matpolisen.

Efter ungefär halva tiden på en sådan färd började nattsömnen karaktäriseras av drömmar som mest handlade om olika läckra middagar. När man sedan kom tillbaka till civilisationen kastade man sig över godis, frukostbullar, läsk och annat. Jag minns att en del åt så att de spydde.

Med tiden ändrade jag åsikt om det där med minimala och tråkiga ransoner, eftersom jag märkte att det var mycket roligare att vara ute i naturen om man hade god och (någorlunda) riklig mat.

Sedan är vi förstås olika. Det som den ene gillar ratas av den andre. Men jag tänkte ändå dela med mig av några tips och en del recept som funkar för mig på fjället. Det är enkel och billig mat. Den är vidare snabblagad och dessutom snål på bränsle. Vikten är också relativt låg.

Så här är några tankar som ni kan ta för vad de är värda för er!

Bröd


Vi som bor i Skåne är bortskämda med fantastiskt bröd. Då tänker jag på de grova, mörka bröd som är bakade enligt äldre tradition. Det moderna utbudet av färdigskivat mjukt bröd som "låtsas" vara grovt är inte alls samma sak.

På vandringar har jag tagit med svart bröd från exempelvis Södervidinge (den hårda kavringen som liknar en mörkbrun tegelsten). Den håller i 10 dagar, smular aldrig och smakar fantastiskt trots att den blir torrare och hårdare med tiden. Även Kochs bageri i Klippan och Tollarps bageri har underbara grovbröd som håller för fjällbruk.

Visst väger grovt färskt bröd mer än knäckebröd. Men det tycker jag det är värt. Dessutom minskar vikten fort den första veckan då man äter upp det  som är färskt.

Smör/margarin har jag slutat ha med eftersom det är svårhanterligt. Mina pålägg brukar vara olika mjukostar i tub, jordsnötssmör, kaviar, ölkorv, en liten (och tät!) burk med marmelad, mm.

Hårt bröd och olika former av kex är ju traditionellt, och där är det inte svårt att hitta det som passar.

Ett par gånger under en vandring brukar jag baka bröd på mitt Trangiakök, vilket jag redan har skrivit om tidigare i bloggen. Med lite marmelad till det nybakade känns det nästan som frukost hemma.

Parmesanost - en höjdare!


Det blir en del  middagar med pasta och ris. Färskriven parmesanost är underbart att  ha till. Jag har inhandlat både minimal visp och rivjärn för matlagning. I somras förbrukade vi 2 hg vällagrad parmesan på 4 pers.

Två oligatoriska köksredskap!

Pasta med tomatsås och korv, 2p

  • Spagetti Barilla (200g)  
  • Frystorkad tomatsås Knorr "Tomatini" (1 påse, 46g)
  • 1 chorizokorv (150g) av märket "Schulte"  (inköpt på Willys)
  • 10 g färskriven parmesanost

Saltat vatten kokas upp. Pastan läggs i och får koka ett par minuter, därefter stå och suga upp av det heta vattnet. Under tiden tillagas tomatsåsen. Korven skivas och får koka med. Då tas alla smakämnen tillvara och inget går förlorat. Pastan kokas sedan upp igen och kokas någon minut tills den är färdig. Servera med lite havssalt. Riv parmesanost ovanpå.

Vikt ingredienser per person: ca 200 gram. Kostnad per person: Ca 12 kr.

Korven är torkad på fabriken, så den är kompakt och hållbar. De som är mycket hungriga kan förstås öka mängden pasta och korv.

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2009-02-17 07:33   peter1969
Härligt rivjärn, var har du hittat ett sånt?
Jag har blivit frälst på lättpackning och det ger ju utrymme för bättre och godare mat istället. Jag ligger hellre under en presenning och är mätt än i ett tungt tält och är hungrig.
 
2009-02-17 08:25   Wolf25
Kan fylla på tipsen med Cheezinisås-pulver. Passar bra till pasta eller tortelini, gärna med salami i. Parmesan är en höjdare, brukar fuska med sånt pulver.
 
2009-02-17 09:41   fowwe
Rivjärn finns i Lund bl a på Åhléns och Bolagret. Visp finns på Naturkompaniet. Visp och rivjärn väger 20g styck. Det är det värt!
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.