Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Berguven ropar!

I förrgår kväll tog jag cykeln i skymningen och cyklade upp till Hardeberga stenbrott som ligger strax öster om Lund. Här bor två berguvar som häckar varje år.

28 januari 2006

I vanliga fall är berguvshäckningar hemliga, men inte här. Dessa uvar är s k visningsuvar, och det har blivit iordningsställt två obsplatser invid de lodräta stenbrottsstupen. När skyningen närmar sig kan man (ofta) höra hanen ropa "ooh... ooh...". Ibland kan man se någon av uvarna sitta i en bergvägg på dagen också. Men de är svåra att upptäcka med handkikare. Man behöver nästan alltid en tubkikare, eftersom man sällan ser dem på närmare håll än 200 meter.

I förrgår kväll ropade uven igen. Det var första gången i år som jag hörde det, men den har nog ropat lite nu och då under hela vintern. Jag kunde inte se den, verkade som den satt mycket långt borta.

Vissa gånger har jag fotograferat någon av uvarna. Det är inte det lättaste, för ljuset är nästan alltid uselt på vinterkvällarna, och de är långt borta. Det blir till att fotografera genom tubkikaren.

20 februari 2005

Jag tycker att ugglor är fascinerande djur. De är lite hemlighetsfulla eftersom man mest ser eller hör dem när det är mörkt eller nästan mörkt. På dagen håller de  flesta ugglor sig gömda.

Berguven är dessutom enormt stor, nästan som en örn. De fånger lätt råttor, kråkor, harar och annat. Kanske stryker en och annan tamhöna och katt med. Förr i tiden dödade man många beguvar när man stötte på boet i skogen eller i någon klippbrant. Det fanns en rädsla för denna stora fågel som man med viss fantasi kunde få till ett troll. 

15 februari 2008

Berguven är värd ett bättre öde än att falla offer för människans rädsla eller ovilja.

Under 2009 kommer det att vara en inventering av berguvar i hela Sverige, och alla rapporter om berguvar och häckningar tas tacksamt emot av ansvariga.

Om du som läser detta råkar höra eller stöta på berguv (och kanske till och med bo eller ungar) så ta kontakt med någon fågelkubb eller ornitolog. Sprid inte ut informationen till allmänheten och kontakta inte massmedia. Häckningsplatser ska hållas så hemliga som möjligt, eftersom uven kan bli störd och överge häckningen om den får för närgången uppmärksamhet.

Ibland kommer uvar in i samhällena på vintern, och då får de förstås mycket uppmärksamhet och blir till spännande nyheter i lokaltidningarna.

Det är roligt att berguven, som för en del år sedan var sällsynt och hotad, verkar ha gjort en återhämtning. Detta mycket tack vare räddningsaktioner med utplantering. Vi skulle vara mycket fattigare utan denna ståtliga och respektingivande fågel.

Om man vill läsa mer om just de här uvarna så går man in på länken

http://www.skof.se/

och väljer därefter "Fågelskydd" och "Berguv" i listan till vänster.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2009-01-23 06:59   brigas
Håller med om att ugglor är mäktiga och fascinerande djur.
I norrbotten pågick förr ett projekt där berguvar föddes upp och sen fick lära sej leva själva ute i frihet.Vet inte hur beståndet här är numera,jag har aldrig själv haft förmånen att se en.
 
2009-01-23 08:03   peter1969
Den länk du hänvisar till är Skånes Ornitologiska Förening men inventeringen gäller väl hela Sverige?
Rapporterar man på samma ställe i alla fall dvs Svalan?
 
2009-01-23 11:11   Annicas fjällängtan
ja nog är varje
art värd att bevara!!! Fantastiskt djur!!!!
 
2009-01-23 11:13   Thomas Traneving
Vad kul att de ordnat "visningsuvar".
 
2009-01-23 12:06   fowwe
Peter, länken till SkoF var mest angående detta uvpar. Inventeringen gäller mycket riktigt hela Sverige. Och man kan rapportera till Svalan, MED häckningskriterium. Får man med detta kommer rapporten att döljas (så är det i varje fall i Skåne) och endast de med särskild behörighet kan läsa observationen. Ett bättre alternativ är kanske att i rapportmallen välja att markera rutan "Dölj observationen". Eller så gör man på båda sätt.
På Sveriges Ornitologiska Förenings hemsida (SOF) står något om inventeringen. Det hade gärna fått stå ännu mer info, tycker jag.
 
2009-01-23 15:54   Dager
Härligt!
Ett tidigt vårtecken!
 
2009-01-23 18:18   Hundkörartjejen
Det är mäktigt med Uv. minns när jag som barn 12 13 tonåring stod på Bron i Kvikkjokk och trollbands av Uvarna i Namatj ropande i natten.
 
2009-01-24 12:43   päeng
Man behöver inte ut i storslogen heller. På stålverket här hemma häckade ett berguvspar på en gammal traversbana för några år sedan,de måste haft det varmt och gott! För övrigt är järnverksområdet som ett mindre zoo med rävar, harar och annat smått och gott.
Pär
 
2009-01-27 11:43   Islusen
Pampiga fåglar... längtar själv efter att pärlugglorna ska sätta igång och "störa" min nattsömn framåt vårkanten!
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.