Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Vinterdjur och vinternatur

Som vanligt var december härnere i Skåne grön och varm. Man kunde vara ute i naturen utan att få torra och sprickiga händer, vilket jag alltid får när det blir minusgrader hur mycket jag än smörjer in dem.

Djurlivet forgår ungefär som vanligt, även om de flesta flyttfåglar har gett sig av. Men andra fåglar kommer från nordligare trakter, en del ändå från Sibirien och fyller ängar och vattendrag. Exempelvis gäss kommer i tusental: bläsgäss, sädgäss, vitkindade gäss. Och mer fåtaligt spetsbergsgäss som ser nästan ut som sädgäss.

Jag gick en tur till Almentornet (se blogginlägg från oktober) för att se vad som hänt med bålgetingboet. Den 25 december såg det ut så här:

Gammalt bålgetingbo

Den yttre väggen var alltså borta, och man kunde nu se den inre konstruktionen med alla celler för larverna. Ett imponerande bygge, en verklig industri! Det fanns förstås inga levande getingar kvar, de som kommer överleva vintern och bli nya drottningar ligger i dvala i marken eller i murken ved. Jag har läst att en cell kan användas upp till 4 ggr för larver, och att larverna kan åstadkomma ett ljud när de är hungriga. Samt att bålgetingar - till skillnad från vanliga getingar - är helt ointresserade av att smaka på människans picknickmat. Den jagar bara insekter.

Några dagar efter nyår blev det faktiskt ganska kallt, och termometern kröp ner till åtta-nio minusgrader. Sjöarna började frysa till. Det blev några fina promenader, och här i Vombs fure en hackspett vid sin "smedja". 

 Hackspettsmedja

En smedja är ett träd som spetten använder till att kila fast kottar, som den sedan hackar fröna ur. Om man tittar noga när man går i skogen kan man hitta smedjorna genom att spana på marken och snön efter nerfallna kottebitar. Denna större hackspett är en hona, vilkat man ser på huvudet. Där finns nämligen inget rött, vilket bara hanar har.  

Det tog några dagar innan Vomsjön frös till ordentligt. I en vak simmade en del änder, bland annat en ovanlig gäst från kusten, en svärta. Den dök efter föda, och jag såg hur den slukade en rejäl mussla.

 Svärta (närmast)

Men det var något fel på den. På fotot nedan ser man att den är instrasslad i ett fisknät. Den kunde simma och den kunde dyka. Men kunde den flyga?

Intrasslad svärta

Svaret fick vi ett par dagar senare. Då hade isvaken frusit igen, och någon hade sett svärtan sitta ensam på isen. Den kunde verkligen inte ta sig därifrån. I denna utsatta belägenhet (bokstavligen "sitting duck") skulle den väl inte klara sig länge? Sjön besöks hela tiden av havsörnar, och en and är kalas för dem. Och om inte örnarna hittade den så skulle den förr eller senare svälta ihjäl.

Det märkliga var att efter fyra eller kanske fem dagar på isen så levde den fortfarande. Jag fick för mig att jag skulle göra ett räddningsförsök igår (söndag). Utrustad med flytväst, dubbar och lina tog jag mig ut till platsen. Det var mycket längre än jag mindes, fågeln låg minst 200 meter ut. Och isen verkade inte särskilt tjock och var glasklar och helt genomskinlig. Hur skulle detta gå?

En ko på isen, eller...?

Dagen innan hade minst två skridskoåkare plurrat i sjön, en av dem nära de bojar som fanns i närheten av fågeln (fågeln är den svarta pricken till höger om mig). Inga skrinnare var ute på isen denna dag, bara jag själv. Det verkade inte bra.

Jag och min medhjälpare kom ca 2/3 av vägen. Sedan började isen bli ännu tunnare, och det kändes inte alls bra när jag stötte med min stav. Vi var tvungna att vända och försiktigt gå tillbaka. Det kändes som ett misslyckande, men säkerheten måste naturligtvis komma först. Det blev ändå ett litet vinteräventyr. En av mina kompanjoner hade inte hämtat sig senare på kvällen. Och han var inte ens ute på isen...

Någon som sett fågeln idag (måndag) tyckte att den fortfarande såg levande ut. Men den har oddsen emot sig. Med plusgrader de närmaste dagarna kommer isen att bli sämre men stanna kvar. Många djur dör under vinterns strapatser, sådan är naturens gång.  

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2009-01-13 07:17   peter1969
Otäckt med djur som trasslar in sig i allehanda skräp. Bra initiativ att försöka rädda fågeln, synd att det inte gick att komma ändå fram.
 
2009-01-13 07:48   brigas
stackars fågel,man ser så mycket som man vill göra nåt åt,och så går det inte,eller är ingen idè i det längre perspektivet.
I övrigt verkar skåne blivit ett riktigt fågel-eldorado med det mildare klimatet
 
2009-01-13 09:16   Wolf25
Du verkar vara en riktig djurvän. Modigt försök till räddning.
 
2009-01-13 10:47   Thomas Traneving
Modigt räddningsförsök och bra att ni var rätt utrustade samt vände i tid.
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.