Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

En natt vid Almen

I fredags (3/10) stod jag inte ut längre med att inte vara ute. Efter jobbet packade jag ner sovsäck, tält, mat och lite köksgrejer i ryggsäcken och gav mig ut till Krankesjön öster om Lund. Vi har inte så stora skogar härnere i sydväst, men fågelsjöarna är fina.

Klockan var halv åtta när jag kom ut och det hade börjat skymma ordentligt på stigen ner till sjön. Några kattugglor hördes, det var riktigt spel. Stigen slutar efter ca en kilometer vid fågeltornet vid "Almen" vid Krankesjöns strand. Det hade blivit riktigt mörkt, så jag fick ta hjälp av ficklampan för att lättare få upp mitt gamla Tarfala fjälltält (från början av 70-talet).

Innan jag åkte hade jag också blandat ihop en matbrödsdeg som skulle jäsa över natten och bli gräddat till frukost nästa morgon. Men det hade jäst så mycket att det var bara att grädda det på Trangiaköket samma kväll. Detta gjorde jag uppe i fågeltornet under paraplyet, för det hade börjat duggregna.

Så där stod jag i den beckmörka kvällen i ett fågeltorn en kilometer från närmaste hus och gräddade kvällsbrödet! Det var härligt, och jag ville inte vara någon annanstans just då. Efter en stund upphörde också regnandet, och jag kunde i lugn och ro dricka te, äta nybakat bröd och lyssna på nattljuden från fåglar och andra djur.

Vid halv elvatiden kröp jag in i tältet och låg och lyssnade på alla ljud tills jag somnade. Och jag sov gott. När jag väl har kommit igång med tältandet på sommarhalvåret så sover jag ofta som bäst i tält.

Det kom mer regn under natten, och halv sju på morgonen var det mulet och ganska skumt ute. Jag lyxade och låg och drog mig en halvtimme innan jag steg upp.

Förra natten jag sov här - det var tre veckor sedan - hade jag bålgetingar som närmaste grannar. De har ett stort bo under golvet i fågeltornet (se foto), och på dagen är de aktiva. De är fortfarande i full gång fast det har blivit oktober. Man hör dem fara iväg som mindre bombplan lite nu och då. De är lyckligtvis fredliga av sig. Om man inte retar upp dem så är de nöjda med att sköta sitt.

Det fanns en hel del fåglar att se på under förmiddagen. Sjön börjar fyllas med änder från nordligare trakter. Både en fjällvråk och två varfåglar hade kommit som en påminnelse om fjälltrakterna som jag alltid längtar till. En havsörn flög förbi, och en vacker kungsfiskare satt en kort stund på en tråd nedanför tornet.

Solen visade sig vissa stunder, och det blev nästan sommarvarmt. Många tättingar passerade i glesa skaror på väg söderut, och en del passade på att rasta bland träden och buskagen vid tornet.

På förmiddagen kom fler människor till tornet, men folkströmmen är inte lika stor nu som på sommaren när det är varmare. Jag behövde däremot åka hem, så det vara bara att packa ihop grejerna i ryggsäcken och gå tillbaka till bilen.

Nu klarar jag att bo i lägenheten en eller två veckor till. Men sedan står jag nog inte ut igen...

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2008-10-05 09:50   Håkan Friberg
Låter skönt. Har precis skaffat mig ett begagnat Akto. Kanske skulle vara på sin plats med provtältning och provbakning. Jag måste snart prova ditt bröd...
 
2008-10-05 15:05   Öhrnell
Mysigt med egenbakat kvällsbröd. Det måste jag också testa någon gång.
 
2008-10-06 10:07   Thomas Traneving
Låter mumsigt med varmt bröd......
skall testa...

/H
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.