Problemet?

Nä, det är inte hjärnskakningen. Den är över. Den försvann i sin helhet dagen innan vi begav oss till Izmir. Plötsligt kunde jag lägga mig på rygg på golvet och göra mina knä övningar utan yrsel. Då hade jag tillbringat sex oerhört tråkiga veckor lyssnades på ljudböcker eller bara sittandes på balkongen timme ut och timme in stirrandes på folk på gatan nedanför. Det gick an. Men jag hoppades att de jag kände i min omgivning som haft en svår hjärnskakning hade fel. Dvs. att jag inte skulle behöva sitta så här upp till 4 månader och mer.