explorermikaelstrandberg

800 p
Bloggar > Mikael Strandberg

Mikael Strandberg

Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Med ubåt 200 meter under ytan

Ända sedan jag såg Jacques Costeau har jag närt en liten omöjlig dröm att få se världen underifrån. Inte blev det bättre, den längtan och önskan, när jag såg en av mina favoritfilmer, Le Gran Bleu av Luc Besson med en av mina favoritskådisar Jean Reno. Men jag misstänkte att chansen var lika stor som om att jag en dag skulle hamna på månen. Lyckligtvis har jag de bästa och mest spännande av vänner. Så min gamle vän Olly Steeds, som jag träffade redan år 2000, har en drivkraft som få andra. hans dröm har varit att undersöka vår värld som finns under havsytan, en värld få känner till. Han jobbade många år med Nekton och jag introducerade min bästa polare till honom vid ett möte i Ituriskogen i Congo-Kinshasa 20011 och de har nu bland annat lett fram till att Jeff Willner´s företag Kensington Tours är en av de två stora sponsorerna av projektet.

Så förra veckan hamnade vi då på Seychellerna och en av mina stora drömmar blev verklighet. Ombord på forskningsfartyget fanns två Triton-ubåtar, en sorts Tintin ubåtar för två, och jag var riktigt laddad för denna färd under ytan. Det var litet blåsigt där ovan, vågigt, så vi klättrade ned från fartyget till en liten båt, där Jeff och jag kördes ut till de två ubåtarna. Vi hade tränat att stiga i, så det var lätt. Jag kände en viss nervositet inledningsvis, men när ubåten sakta böjde sig framåt och vi kröp under ytan, ja, det var en fantastiskt spännande känsla och så glömde jag all rädsla och bara njöt. 

Känslan att titta upp mot världen där ovan, desto djupare vi kom, ju mer faschinerad blev jag. Först var det lite stim av fisk, men ju djupare vi kom, följde mörkret och det gillade jag allra bäst. Vi låg på 200 meters djup drygt en timma, vi så lite mjuk korall, någon fisk, men annars var det bara ljuset och arbetet från den andra ubåten som syntes. Det kändes lite som att vara ute en sväng i polarnatten, men under ytan. 

Någonstans mitt it timmen kom jag att tänka på hur usel jag är för att propagerade för denna fantastiska jord och det hot vi faktiskt lever under och värdet av att på bästa Greta Thunberg-vis försvara detta för kommande generationer. Så vacker var det därunder.

Jag gillade också symmetrin, bubblorna och kargheten där nere. Forskningsfartygets radar pingade på monotont och jag tänkte då på ubåtskrigen under andra världskriget. Så rädda de måste varit när torpederna och sjunkbomberna stressade förbi! Och varför just jag? Varför får jag uppleva detta?

Färden upp gick försiktigt, och när vi kom opp ovan ytan härjade lite hårdare väder och där nere, ja, där han det var lugnt och fridfullt. Jag kan sakna det nu. när jag återvänt till Skånes skogar igen.

Postat 2019-04-22 20:54 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Svante är död.

Svante är död. Skjuten av Malmö stads skyddsjägare med licens att döda, Agent 0045/4 och 3/4-delar. Svante är en knölsvan pappa som jag och barnen har följt under många år. Svante är gift med White Rose som nu ligger på äggen själv utan att någon som försvarar hennes revir mot inkräktare. Det är inte lätt att vara starkt revirtänkande knölsvan mamma, eller pappa, för vi vet som följt dem genom åren att i regel får mamman 8 ägg, men när de väl börjar simma, ungarna, går det fort. Ett år överlevde bara två och förra året tre, varav den starkaste döpte vi till Superducky. Ungarna har älskat de berättelser vi skapat runt denna familj. Något som också fört med sig att de lärt sig uppskatta och tycka om djur, få förhöjd empati.

I morse gick jag upp tidigt, gick ut på balkongen under tiden kaffekokarn drog igång morgonkaffet och såg då att någon satt upp en skrift framför honans bo. jag gick ned och tittade och såg upprörda känslor. Så såg jag min vän Emma skriva på Facebook och jag kollade media, där stod att läsa om händelsen både i Aftonbladet och Expressen, lätt sensationalistiskt, men ändå, klart folk blir upprörda. Så oerhört onödigt att skjuta hanen.

Svante hade uppträtt aggressivt, skrämt folk i en kanot som slagit runt. Svante hade också bitit en ekolog som varit på besök. OJ, vad ont det måste ha gjort. För någon som blivit biten av svanar, pingviner, babian (rivit då...), så kan jag tillägga att det skapar ingen större smärta. Av denna anledning, så sköt Malmö Stds skarprättare Svante. Han passade inte in i hur samhället ser Svantes uppträdande. Inte lätt att tala om för ungarna att han sköts för att han gjorde sitt jobb som pappa. Passar ni inte in skjuter vi.

Jag vet, jag ägnar mig där åt kvällstidningsjournalistik. Men jag vet också att beslut runt detta måste tas och jag vet att ett beslut för skyddsjakt togs den 4 april av Länsstyrelsen Skåne. men jag undrar har länsstyrelsen verkligen pratat med fågelklubbar och kanotklubbar om detta? Är det inte mer än en vecka som krävs innan verkställande av beslut? Och oss som bor här? Jag betvivlar detta och vi ser åter ett tecken på att dessa alldeles för många sudd- och pennförflyttare tagit ett alltför hastigt beslut. Jag vet att kanotklubben varje år talar om för sina paddlare att hålla avstånd. Ornitologerna vet ju vad som händer när farsan är borta. Tar man bort farsan så överlever inte många, om någon av barnen, när det är dags att börja simma ut och upptäcka världen.

En sak vet jag, det är att tjejerna är ledsna i onödan. Detta gäller mig med flera. Mycket mer kunde ha gjorts. Man kunde ha spärrat av, lätt gjort, informerat mer, de som hyr ut båtar kunde ha informerat sina kunder, inget större jobb. Och att som ansvarige i media dra upp att en ekolog blivit biten, ja, för mig är detta ett lågvattensmärke. Under min tid i Indonesien blev en lokal ekolog på ön Komodo biten av en av områdets hotade komodovaraner Bettet är giftigt (inte livsfarligt), men inte sköt de varanen, de omplacerade den. Det kunde man gjort i detta fall också. Kört honom till någon av Skånes alla våtmarker. Som ligger högst en timmes bilfärd bort.

En tragedi för oss boende här som känt sådan frid och fröjd att följa Svante och White Rose och deras barns liv. Bra sagor. Som nu fick ett dåligt [email protected] Malmö, Sweden

Media har skrivit en del, mest korta texter, bäst Kvällsposten, trot eller ej https://www.expressen.se/kvallsposten/svanpappa-skots-ihjal-stor-ilska-bland-boende/

Postat 2019-04-09 20:17 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

 

Logga in

Aktuellt: Svamprisonotto