explorermikaelstrandberg

950 p
Bloggar > Mikael Strandberg

Mikael Strandberg

Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Grönland: Knud Rasmussen i nytt ljus

Det finns en byst av Knud Rasmussen när man anländer till flygplatsen i Kangerlussuaq. Det finns en till i regeringsbyggnaden i Nuuk. Så stor är Knud Rasmussen, den dansk-grönländske upptäcktsresanden. För mig personligen har han länge framstått som positivt annorlunda jämfört med andra resenärer av sin tid, främst för att det i hans berättelser alltid fanns en lokalbefolkning som föreföll beundras av resenären själv. Men som så mycket annat beträffande mitt första möte med Grönland, så överensstämmer den bilden inte helt med verkligheten.

”Dom här bysterna är inget annat än en rest från kolonialtiden”, säger Klaus Georg, grönlänning född i Danmark, som forskat mycket i Knud Rasmussens liv och just gjort klar en PhD om Grönland: ”När min pappa kom hit första gången, så sade han som du, nu är jag förberedd och redo för Grönland, för nu har jag läst Knud Rasmussens böcker. Och det är ungefär som när man läst HC Andersen påstå att det är den rätta bilden av Danmark. Och det stämmer ju inte.”

Vi står inne i en halvmörk regeringsbyggnad som håller på att renoveras bredvid Knud Rasmussens byst och livfullt berättar Hans Georg vidare.

”Knud Rasmussen är ju en legend, en ikon när sammanvävd med Grönland och inuiter, men frågan är, vem är han ikon för och varför?” förklara Klaus-Georg: ”Han är ikon för Danmark och danskarna. Han är en betydligt mindre ikon för grönländarna.”

Redan när jag på hemmaplan läste en ny bok om Knud Rasmussen och insåg att han var son till en präst som hade mycket makt under Knuds uppväxt, så insåg jag direkt att här är det något som inte stämmer. Och mycket beroende på min tid i England, där jag efter många år förstod anledningen till att flertalet av mina kollegor hade så stort självförtroende och var så uttrycksfulla, jämfört med resten av befolkningen, som jag träffade på under mina färder där. Det hade att göra med att de hade föräldrar som ofta hade makt, ställning och möjligheter. Precis på samma sätt som för Knud Rasmussen. Jag säger detta för att jag vet att hade jag varit född en annan tid och i ett annat land, så hade jag inte haft de här möjligheterna jag har idag, för mina föräldrar hade varken pengar, makt, status eller möjligheter. Nu när Klaus-Georg berättade för mig och min besökande mycket gode vän, den mycket kunnige Lars Säfström, att den bild jag haft om den jämlike Knud Rasmussen, ja, den stämmer inte.

”Tänk själv om du växt upp i en liten torvhydda som de flesta grönländare hade gjort som kom till Ilulissat första gången och såg familjen Rasmussens hus” , berättar Klaus Georg där vi står i den gassande vårsolen utanför en kopia av föräldrarnas hus vid kyrkan i Nuuk: ”Det är klart att de direkt där kände sig mindre värda. Det måste ha imponerat på dem. Ett hus i tre våningar, en enda familj. Det visar på maktstrukturen som rådde.”

”Det måste väl ha gett Knud mycket självförtroende?” frågar jag med tanke på mina tidigare frågeställningar.

”Absolut. Knud såg mycket bra ut och hade mycket självförtroende, en svärmorsdröm, som gjorde expeditioner. Ja, hela sju stycken s.k. Thule Expeditioner. Men han brukade också leka med de grönländska barnen där han var alltid slädchauffören och de grönländska barnen hans draghundar och när han blev äldre och genomförde sina Expeditioner, så brukade han alltid ta de bästa hundarna i varje by han kom in för sin egen del. Och det retade många grönländare. Han tog det för givet att han skulle ha tillgång till dem.”

Att ha åsikter som inte är positiva rörande Knud Rasmussen är ett bekymmer. Att ha avvikande åsikter om Grönland än den gängse bilden som finns i Danmark likaså. Klaus Georg har svårt att nå ut i Danmark med en balanserad bild av både Knud och Grönland.

”De sista tio åren har det skrivits tusentals sidor om Knud Rasmussen i Danmark, där han är mycket populär. Det är han inte på samma sätt på Grönland. Han har gjort mycket för Grönland, satt ön och inuiterna på kartan, man vi dyrkar honom inte som en ikon här. I Danmark ser man Knud Rasmussen som grönländare, men han uppträdde som dansk här på Grönland med allt vad detta innebar. Och det gjorde att han inte var lika populär hos grönländarna, men det är det få som nämner i Danmark idag.”

Jag är ju heller ingen förkämpe för ikoner, eftersom jag aldrig träffat någon människa som inte bara är en vanlig människa som alla andra. Och så fort någon blir en ikon är det på uppdrag av någon som behöver få till att det skall vara så. Som Danmark med Knud Rasmussen. Och mitt besök här i Nuuk har ställt nästan allt jag fått med mig hemifrån angående ön, dess invånare och Knud Rasmussen på kant.

Upptäcktsresan fortsätter.

 

Postat 2017-07-23 09:50 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Explorer Clubs Flagga nummer 60

Att få en sådan här flagga är i alla fall ett tecken på att den projektidé man lämnat in, håller världsklass. Så skall ju allt genomföras också. Men när det gäller Grönland så är det lite speciellt. I danskarnas ögon, och i en hel del grönländska också, är Knud Rasmussens den största. Tillsammans med Peter Freuchen. På explorersidan. Freuchen var till och med chef för Explorers Club i flera år. Eller president som det kallas. Men det finns många grönländska ögon som ser explorern på samma sätt som en dokumentärfilmare, som något katten dragit in utifrån som ingen vill ha att göra med. Så det här blir en utmaning som ni förstår.

Det här är min sjätte flagga från klubben. Här nedan ser ni de övriga.

*Nya artiklar om Grönland finns då här

Den första, Kolyma Expeditionen med Johan Ivarsson, 2004

Den andra flaggan, första Jemen Expedition 2011

Den tredje, 2012, andra Jemen Expeditionen med Tanya Holm.

Den fjärde flaggan, 2013, med Frozen Frontier i Jakutien tillsammans med ett helt gäng vänner.

Den femte flaggan, KARLAG, tillsammans med ett helt gäng vänner. Det hade att göra med överlevande från Stalins fångläger.

Den sjätte, ja, då, den är nästan helt baserad på en vetenskaplig idé uträknad av min partner, Pam, men här ingår hela familjen kan man väl säga. Dock fick inte döttrarna stå med som partners i ansökningen...för unga!

Postat 2017-07-21 09:06 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Grönland: Den noble vilden och den grönländska fyllhunden

Det här kommer inte att bli enkelt. Att göra en dokumentärfilm om Grönland. Jag har haft den känslan sedan jag började fundera och ta tag på hela projektet. Igår fick jag det helt klargjort för mig när jag besökte en av Nuuks näringslivschefer och en av huvudstadens mer kända fotografer. Först trodde jag deras kyliga mottagande berodde på att jag var en halv timme sen, till följd av att jag gick fel i snöyran och den kalla blåsten. Men jag förstod ganska snart att det berodde att här hade ännu en qallunaat dykt upp för att förstärka de förhärskande stereotyperna om grönländarna. (Qallunaat är inuktitut och grönländska som kan översättas som vita människor, men betyder ofta dansk idag). 

”Det enda filmer som görs av folk utifrån är endera om den här romantiska bilden av isbjörnsjägaren i norr som spejar in i horisonten i väntan på sitt byte samtidigt som han å ena sidan är shaman och den andra funderar på de djupare tingen i livet”, påpekar den medelålders fotografen med visst förakt och fortsätter: ”Eller annars någonting negativt om våra problem.”

”Verkligheten är ju så att den här noble jägaren när han fått sitt byte återvänder hem och super sig full i flera dagar”, anmärker företagsledaren. 

Jag förstår fullt ut att grönländarna är trötta på de här stereotyperna av sig själva, som är gjorda av alltför många utländska observatörer, tyckare, fotografer och filmare. Endera bilden av den noble vilden eller den grönländske fyllhunden. En sorts orientalism som den är beskriven av Edward Saïd. Han är mycket välkänd för alla som har något intresse av Mellan östern frågor. I korta drag menar Edward Said att västerländska forskare har skapat denna orientalism av ständigt återkommande bilder av negativitet för att framställa väst som bra och öst som ett dåligt alternativ. Dom mot oss. Skapad för att kunna fortsätta ha makt och dominera de andra. I det här fallet då en sorts eskimå orientalism. 

”Jag hade en utställning och föreläsning på The Smithsonian i Washington om klimatförändringarna och vad grönländarna hade för åsikter om denna och många besökare kom upp till mig och sade, men du är ju ingen eskimå!”, berättade fotografen med avsmak och tillade: ”Vi är ju bara människor vi också.”

 ”Jag vill gärna göra en positiv, men realistisk film om Grönland”, försökte jag lite tafatt, osäker på vad jag skulle säga, eftersom allt blev fel, men fotografen hade ett raskt svar: ”Gör bara en film som har en bra berättelse, oavsett om den är negativ eller positiv, det räcker att det är en bra berättelse.”

 Han har helt rätt. Och jag köper verkligen deras åsikter och har full förståelse för deras oro. Och mötet var verkligen uppfriskande. För om sanningen skall fram, så är det nog så att just dessa snedvridna bilder av Grönland är en del av det bagage jag har med mig. Jägarsamhällena i norr. Och missbruket i samhällena. För verkligheten är också sådan, att det är just detta man hittar när man letar efter information om Grönland på nätet och på bibliotek. Men av detta har jag inte sett något under den första tiden i Nuuk, dock ett mycket modernt samhälle som blir alltmer spännande för var dag som går.

”Men”, undrade jag innan jag återvände ut i snöstormen: ”Jag tror kanske lite av problemet också kommer från det faktum att om ni kikar på Visit Greenlands hemsida så säljer ju de slädhundsturer, jägare i norr och helikopter upp på glaciärer och den storslagna naturen. Just de här bilderna av Grönland som ni säger är fel.”


”Inte alls!” hävdade företagsledaren så övertygande att jag frågade om hon arbetade för dem, vilket hon inte gjorde, samtidigt som fotografen höll med mig.

 Här är hemsidan, så ni kan kika och avgöra själva. Jag kontaktade själv landets turistmyndighet, men svaret var både otrevligt, ointresserat och även där fick jag känslan av att de fått nog av utländska observatörer, åsiktsmakare, filmare och fotografer som skall ge sin egen version av hur de upplever denna gigantiska ö med 55 000 invånare.

En utmaning i allra högsta grad för alla involverade.

PS. Idag var skolor stängda till följd av ovädret: men jag har kämpat mig hit för att skicka detta samt köpa bröd och smör åt hustrun. Du är jägaren som nu skaffar familjen mat, sade hon med en sorts orientalism när jag kastade mig ut is stormen. Älskar denna bris, detta väder! DS

*Mer rapporter finns här!

Postat 2017-07-14 12:47 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Videorapport från Grönland och en liten podrapport innan avfärd

Och så gjorde jag ett podinslag med tjejerna under packning strax innan avfärd hit. Här kan ni lyssna på det:

PODINSLAG: Packning inför Grönland

Postat 2017-07-06 08:26 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Nuuk, Grönland: 1 rapporten

Utsikt från lägenhetenKanske det är en ynnest från ovan?

”Jag har inte haft en enda dag som det här!” påpekar Pam som varit i Nuuk en månad.

Klar blå himmel och en storslagen soluppgång. Från fönstret i lägenheten ser jag ett fenliknande berg, fjorden och några av samhällets färggranna huslängor. Korpar och måsar seglar i termiken ovan och förbi den huslänga vi bor i. Min första känsla, trots min rese erfarenhet, jag befinner mig i en dröm. En månads halvväder och så kommer vi och bästa dagen anländer.

”Jag gillar inte mjölken”, hör jag Dana säga i bakgrunden.

”Ser du några kor här?” hör jag Pam svara henne lite skarpt och fortsätter: ”Allt är inte som Sverige, där mjölken alltid är färsk.”

Dana skrattar. Hon är på lysande humör. Igår lekte hon och hennes äldre kloka, resvana syrra två timmar ute i -15 grader, när vi väntade på flygplatsen i Kangarlussuaq och jag insåg att det var just detta jag vill de skall få uppleva. Frihet att bara gå ut och leka utan att det endera är farlig trafik, människor som inte gillar ”lösa” ungar eller andra storstadsbekymmer.

Frihet var precis det jag kände när vårt flygplan från Kastrup seglade in över den grönländska inlandsisen. Under mig såg jag ett landskap av dalar, småbackighet och inga spår av människor. Men en total oändlighet. Den grönländska inlandsisen. 3 km tjock. Jag kände att jag har varit borta alldeles för länge från den här världen. Det är nog här jag hör hemma. Jag känner en sorts närhet, storslagenhet och lycka på samma gång. Och känslan av ett sant privilegium att få se detta. Och förhoppningsvis upptäcka och vara en del av snart!

Tidig morgon i Nuuk som har lite av både Jakutien och Svalbard över sig. Min känsla på färden hit och de människor jag sett på både stora och små flygplan för att komma hit och i väntsalar. Främst barnen är mer sociala och lekfulla. Redan har flera något äldre grönländska pojkar lekt och busat med Eva och Dana. Det gillar jag. Även om en fick Dana att gråta. De äldre grönländarna är vördnadsfulla, varma och hjälpsamma. De mitt emellan, de som kommer direkt från Köpenhamn, ja, de har en lätt arrogans över sig, som om de vet hur livet skall vara, vilket jag kan förstå. Köpenhamn och Danmark är någonting helt annat än största staden på Grönland, Nuuk. Det skall bli intressant och se hur allt fungerar så att säga.

Ja, detta är då mina initiala observationer och mitt första riktiga grönländska nedslag!

Och tjejerna vill ut och leka…

PS. Åh, jag lärde mig alldeles nyss i en glättig och oerhört tråkig lokal turistbroschyrs om kallas Colourful Nuuk att fiskfensberget heter Sermitsiaq. Broschyren är helt vinklad att folk som har råd över måttan att komma. Det har konstaterats inom turistbranschen att det leder till en för tidig död….Att satsa bara på de som har pengar, man missar ryggsäcksresenärerna, de som i regel blir de som skriver för större medier som folk läser och ser på. DS

*För er som har ett djupt intresse kan färden följas närmare här (Jag kommer att rapportera reguljärt för Utsidan så klart, men allt har att göra med tillgången på Internet):

Hemsida

Facebook

Instagram

Postat 2017-07-02 09:54 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera