explorermikaelstrandberg

950 p
Bloggar > Mikael Strandberg

Mikael Strandberg

Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Sibirien - att resa med 25 renar i 50 minusgrader

Jag ljuger inte om jag säger att det kändes som en saga att forsa fram genom tajgan med bergen på varsinn sida  dragen av 25 renar. Det var nästan 55 minus grader och känseln i mina fötter var för länge sedan borta. Både renarnas och våra andedräkter sköt rakt upp i skyn, träd exploderade med ett blått sken vid vår sida och det gick inte att bortsta tänderna, för tandkrämen var frusen tillis. Nätterna i tält hade varit en njutning trots de låga temperaturerna. Det gällde bara att ta sig upp varje timme och fylla kaminen med ved.

Jag njöt av varje sekund här ute med mina fantastiska kamrater som kastade mat och vodka i elden för att blidka andarna. Det kändes fantastiskt att vara tillbaka. Och jag skulle lämna min ansiktsmask från Kolyma, som jag fortfarande hade som skydd, till Misja en av renägarna. Jag ville avsluta min tumultartade tid med olyma och gå vidare i livet. Detta var perfekt.

Överallt fanns varg- och björnspår. Vargen är inte omtyckt av renskötarna. Vi stannade 3-4 gånger för att se var vargen slagit till, bara dödat, ätit lite och fortsatt. De gillade inte "lust"-mördandet, som de kallade vargens framfart. Vi hörde de yla om nätterna. Det var också därför vi hade 25 renar, för varje gång de var ute på färd, oftast för att kolla fällor, jaga och fiska, så förlorade de någon ren under natten. Minst 10 procent av hjorden varje år. Ingen ersatte dem för detta. Här ute var de ensamma. Och fria.

Det är nog den jag saknade mest från min Kolymatid. (Se alla 7 filmer därifrån här) Just friheten. Det där att bara överleva, fiska och jaga, spåra och ta vara på, sova och vara fri från oroande tankar. Kolyma färden förstörde på många sätt mitt liv, jag längtade tillbaka. Till ett vad jag såg som ett mycket bättre liv. men, idag vill jag inte tillbaka för att leva där, det är skillnad när man har familj. Det blir då det fria livet att få se sitt barn att växa upp. Familjen var med och min lilla dotter älskade både kylan, den råa fisken (Stroganina) och folket, jakuterna mest, som kommer ursprungligen från samma bakgrund som min fru. Jag tycker fortfarande deär de bästa människorna på jorden. Så generösa, så varma kylan till trots och alltid har de något spännande att berätta! 

Läs mer här!

Se proffesionella bilder från färden här!

Postat 2012-04-24 08:38 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Sibirien; Oymyakon - världens kallast bebodda ställe

"Jag vill bara tal om att jag betvivlar de temperaturer du nämnt att du upplevde längs Kolyma" , påpekade Jegor Makarov nästan direkt efter det vi introducerats för varandra: "Det blir aldrig lika kallt där som i Oymyakon och Jakutien."

Jag förklarade att vi hade en termometer som slutade vi 50 minus och att vi bara kunde lita på vad folk hade berättat för oss under vår, Johan Ivarssons och min Kolyma expedition år 2005-06. Jegor grymtade lite som svar. Han är kanske Jakutiens mest kände explorer och hans färder och hans dokumentation om folk och hästar i norr, saknar motstycke idag.

 "Du kommer att få se att Oymyakon är kallare." påpekade han efter en stund.

 Jegor skulle komma att bli en mycket god vän, men vid detta ögonblick, så räckte det med att jag inte kom från dessa trakter. Jag var ännu en vit europe som trodde han visste hur det var att frysa och överleva. Jakuterna är starkt nationalistiska, efter att ha förvägrats både sin kultur och sitt språk under kommunisttiden. och det var verkligen en bra åsikt, för det hade nu gått nästan 7 år sedan den färden och jag hade sedan dess inte ens varit inom rimlig närhet av dessa temperaturer. Så visst hade jag en del oro när vi lämnade Jakutsk för den 13 timmar långa vägen till det som anses vara världens kallast bebodda ställe, Oymyakon. 

Det kändes helt underbart att vara tillbaka i Jakutien, Sibirien och denna kyla. Det är något fridfullt, rent och harmoniskt med dessa tre komponenter. Jag måste erkänna att jag njöt av varje minut på bilfärden. Det var som att pricka av allt jag mindes från min första Sibirientid. Röken om stod rakt upp, jakuthästar överallt, täta byar med isblock utanför husväggarna, små affär, stora rör ovanför marken, eftersom tjälen är permanent och några enstaka människor klädda itjocka mörka kläder. Vi passerade förbi övergivna guldletarsamhällen och desto närmare Oymyakon vi kom, desto bergigare och skönare blev vinterlandskapet.

Målet var ett litet renskötarläger placerat i en liten skogsglänta, omgiven av äldre runda berg täckta av skog. Vi hamnade direkt i en balagan i nattmörkret och isen hade en framträdande roll på insidan av väggarna, men det passade mig fint. Sovsäcken var varm och det var inomhus. Jag hade trott att det skulle bli en tid i tält.Temperaturen var -53 grader. Det här var familjen Alexandrovas läger och hennes söner Misja och kesja var de som skulle ta ut oss på en låg färd genom taigan med minst 25 renar. 

Läs mer här

Se bildspelet från besöket här!

 

Postat 2012-04-18 09:11 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Tillbaka till Sibirien, del 1

Min Sibirien resa har ju präglat mitt liv på gott och ont sedan den genomfördes 2004-05tillsammans med Johan Ivarsson. Jag hade nog aldrig trott att jag skulle återvända,men så kom en inbjudan att leda en konferens och utbildning hur man utvecklar Jakutiens mycket speciella turism. Så, självklart tog jag chansen, tog med hela familjen som hört talas om min resa av och till och åkte till Jakutiens huvudstad, Jakutsk. Temperaturen var -48 grader vid ankomstDet blev en av de mest fantastiska resor jag gjort!

Tyvärr håller jag på med årets mest avskydda jobb, deklarationen, och den tar all min kraft, ja, alla andras också. Därför blir det denna korta rapport, men fler följer! Varför inte se den här filmen som gjordes under tiden tills nästa rapport?


Kort kan jag berätta att konferensen blev bra. Läs mer här! Och kika också på dessa bilder därfirån!


Postat 2012-04-10 07:50 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Att vara reseledare i Sydamerika och övriga världen

Jag hann knappt landa efter Jemen jobbet, förrän jag kastade mig på ett flyg till Ecuadors huvudstad, Quito. Mitt första jobb för min vän Lars-Åkes resföretag, Oktogo. Han var nog ganska så nervös, för han hade investerat en hel del på detta företag. Jag var inte lika orolig, men ville självklart göra det bästa jobb jag gjort. Och så blev det!

Jag har alltid haft tur med grupperna jag fått. Intresserade, vetgiriga, pålästa och med underbar humor och så blev det även denna gång! Och det är det som gör jobbet som reseledare så oerhört spännande, tufft och berikande. Man får nya vänner, nytt perspektiv, men framförallt är det oerhört stimulerande att få föra med människor in i en ny spännande värld och egentligen är det kanske omöjligt att misslyckas med platser som Galapagos och Machu Picchu på listan av plaster vi besöker, men en bra guide skall göra stor skillnad. Men man skall minnas att det är ett 24 timmar om dygnet jobb, om man skall vara säker att resenärerna skall vara nöjda. Så det är inte ett jobb för den late, för man måste förstå att för de flesta är det en höjdpunkt i livet. Jag verkligen älskar att ge maximal service. Det är ett privilegium!

Nu håller vi på att planera en ny resa i Mellan Östern, som skall vara klar snart och verkligen är helt unik! Men fortfarande är huvudturerna, Patagonien med Påskön och Inkakulturen och Galapagos.

Så här tyckte resenärerna:

"Det du är allra bäst på Mikael är att få alla resenärer att känna sig som en viktig del av gruppen och ingen hamnar utanför. Jag har ju rest med dig förut och nu ser jag, eftersom jag också rest med andra sedan vi reste med dig sist, att det jag trodde var normalt i alla grupper, det kan bara du. Alla känner sig unika! Vi kommer att resa med dig mer!"

Åke

"Vi känner oss lite vilsna och det tar väl några dagar innan man fått ordning på alla intryck och upplevelser. Vi fick i alla fall en fantastisk resa tillsammans. Vi är jättenöjda med hela upplägget, guider, hotell, din underfundiga humor och stora kunskap. Resan var värd varenda krona!"

Gunilla och Rolf

Än en gång tack för din fantastiska resa ( upplägg , guidning mm ).Allt var toppen ! 

Reimar

 Tack för en underbar resa med dig. Nu när man har kommit hem och har lite distans till resan och tittar på dina fina bilder så känns det som om vi var där igen. Det är så härligt att kunna titta på en stor TV-skärm. Tack för ditt engageman på resan och den hjälp vi fick när Lasse blev "lite dålig" 

 Birgitta

 Lars-Åke sade att du var bäst. Det är du.

 Gerd



 Här är ett bildspel från resan, klicka här!

Postat 2012-04-03 10:07 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

 

Logga in

Tips!