Jag skrev den här guiden som ett extra kapitel till boken På Cykel från Nya Zeeland till Kairo 1994 (slutsåld). Mycket har hänt sedan dess, framförallt på tekniksidan. Men en hel del av det jag skrivit kan vara till god hjälp för den gryende långfärdscyklaren! Men, jag har knappt läst den sedan jag skrev den, men gjorde det idag och det var mycket underhållande läsning! Ta detta stycke som exempel:

Kroppsvård och hygien. 

I tredjevärlden kan det många gånger bero på slarv med personlig hygien, föda och utrustning som gör att resenären hamnar i en besvärlig situation. Inte bara av hälsoskäl utan även när det gäller hur människorna i denna omgivning uppfattar den resande. Glöm aldrig att hur fattiga människor i tredje världen än är och hur lortig deras omgivning än är så är de nästan alltid kroppsligt rena. En sanning som även gäller deras kläder. De som förefaller lortiga bor endera i iskalla bergsområden eller tillhör annars de utslagnas skara. Folk i utvecklingsländerna lägger ner mycket kraft och tid att hålla sig rena. Därför ser de det ofta som ett hån mot deras fattigdom när en västerlänning är lortig och luktar illa. 

Som långfärdscyklist lever man ofta i mycket utsatta områden där bra hygien är en fråga om överlevnad. Under en färd kan det ibland vara mycket svårt att finna vatten, exempelvis i ökenområden, men jag bemödar mig alltid att spara en liten skvätt vatten till att tvätta framförallt skrevet och armhålorna vilka är en bra grogrund för stora ansamlingar av bakterier. Kanske gör denna lilla avtvagning inte så mycket ur renhetssyfte, men mentalt gör det att jag känner mig ren och fräsch. Jag använder aldrig tvål eftersom det drar till sig farliga flygfän, men jag har alltid ett ombyte rena kläder med mig som ytterligare späder på fräschhetskänslan. 

Under ett cykelavbrott tvättar jag naturligtvis alla mina kläder, men även många gånger under färd när jag märker att strumpor, cykelbyxor och skjorta börjar stå av sig själva. Jag har med åren märkt att blir jag sjuk beror det oftast på bristande hygien under vilan. Med det menar jag när jag till följd av vilan låter någon utomstående laga min mat eller förse mig med vad de säger är rent vatten. Ett kriterium som sällan överensstämmer med min mage. Följaktligen har jag med åren insett att när det gäller mat är det klokt att först kolla hur kocken ser ut på en restaurang innan man äter. Är kocken ren är maten säker oavsett hur äcklig omgivningen är. Däremot litar jag aldrig mer på någon utomstående när det gäller vatten. Jag pumpar och filtrerar det själv och om jag köper vatten kontrollerar jag noggrant om buteljens kapsyl är äkta och obruten. Likaså ser jag till att vattnet är rent även när jag tvagar mig eller diskar mina kastruller. Till följd av denna nit drabbades jag inte av några allvarliga sjukdomsproblem under denna sista färd. 

God mathållning och regelbunden underhåll av utrustning tillhör likaså en långfärdscyklists mentala och fysiska kroppsvård. Dessutom vill jag ånyo påpeka att renhet är en dygd för de flesta människor världen över.

   Det är ju kanonrolig läsning! Den tiden var jag nästan ensam långfärdscyklist i landet. Göran Kropp hade inte gjort sin cykling till Everest och Janne Corax var nog på gång ungefär då. Idag finns det flera långfärdscyklister i landet, vilket jag tycker är fantastiskt kul och jag följer två med stort nöje, Stellan Johansson och Lars Bengtsson. Spännande val av länder de cyklar i och intressanta iaktagelser längs trampvägen. Det till trots, så är den långfärdscyklist som faschinerar mest globalt idag, min vän Alastair Humphreys. Mycket fin inställning till livet och duktig berättare!

För er som vill läsa Långfärdscyklistens guide till Planeten, så kan ni ladda ned den här gratis. God läsning och kommentera gärna!