Den stora upplevelsen i den lilla vandringen

Halloj och välkommen till min sida!

Det hör väl till att man ska ge någon sorts beskrivning av sig själv och eftersom jag valt att kalla mig "Skogstoka" kan man kanske ana ett visst skogsintresse. Det stämmer, fast det vore nog mer rättvisande att säga naturintresse. Vandring är det som är min största passion och det blir oftast åtminstone någon dagstursvandring per helg. På turerna är oftast kameran med. Många gånger fotar jag bara för att själva fotandet i sig är ett bra sätt att verkligen se saker. Jag fascineras lätt av det lilla och blir betagen av det stora.

Naturen har alltid haft en stor dragningskraft på mig och jag har genom livet, på det ena eller andra sättet, haft ena foten i naturen fast inte i närheten av att vara någon Lars Monsen... tyvärr... :)

Ni får väldigt gärna ge tips om olika naturfina vandringsleder, både kortare som lämpar sig för dagsturer och längre sträckor som innebär några övernattningar.

Ha det gott!

Användarnamn: Skogstoka

Intressen: Friluftsmat, Fiske, Vandring, Litteratur, Bär & svamp, Orientering, Foto, Löpning

Mer på profilsidan


2017-01-06

Valleleden - valmöjligheternas och variationernas led

Vattendroppen visar en del av Valleleden, fast upp och nervänd. Vill du istället se Valleleden rättvänd kan jag varmt rekommendera en eller flera vandringar här.  

Valleleden är ett virrvarr av leder, ett ledsystem som innebär att man utifrån dagsform eller vandringslust kan välja och vraka hur långt, eller i vilket terrängtyp, man vill gå. Sammantaget är det drygt 6 mil led som egentligen är ett antal sammanhängande kortare leder. Under hösten har jag vandrat ett antal gånger på Valleleden och varje gång har det känts som en ny tur eftersom jag har varierat sammansättningen av lederna.

Valleleden går delvis uppe på Billingens västsida med utsikt över Västgötaslätten och alla de små sjöar som är rester efter inlandsisen. Valleleden går även nedanför Billingen, mellan just alla dessa små sjöar.

Landskapet nedanför Billingen är starkt format efter inlandsisen. Moränåsar och små sjöar avlöser varandra och ger ett variationsrikt landskap. Åsarna i kamelandskapet böljar mjukt i inlandsisens rörelseriktning och ger en inbjudande vandring.  

Om man önskar bra badmöjligheter (förslagsvis under isfri årstid) kan man välja att vandra Vallelden runt Flämsjön. Man kan då parkera vid Flämslätt och här finns faciliteter som toaletter, övernattningsmöjligheter, kiosk, möjligheter att hyra kanot osv. Vandrar man runt Flämsjön kommer man även i kontakt med andra sjöar längs leden och det finns bra badmöjligheter på flera ställen. Jag vill dock varna lite för att det kan vara svårt att återfå sina kläder om man badar invid en kohage. Jag talar av egen erfarenhet då ett gäng kor vid ett tillfälle blev väldigt intresserade av vad jag gjorde i sjön och inte direkt visade någon hänsyn till var jag hade slängt av mig paltorna… ;)

Om man vandrar runt Flämsjön passerar man också genom ett arboretum. Uppfinnaren Sven Wingkvist (ni vet han med kullagren) och hans fru Hildur var tydligen även intresserade av träd. De anlade detta arboretum där man än idag kan hitta alla möjliga och omöjliga träd.

Om man väljer att vandra Valleleden vid Varnhem så är Varnhems klosterruin en bra startpunkt. Vill man mata själen med något mer än vandring så kan man ju även passa på att få lite andlig spisning och kulturella inslag i den fina kyrkan. Vid Varnhem kan man även bygga på Valleleden genom att vandra pilgrimsleden mellan Gudhem och Skara som passerar precis här.

Någon kilometer från Varnhems klosterruin är det ett mycket intressant avtryck i landskapet. Det ser ut som om ett UFO skulle ha satt sitt spår i marken. Inte för att jag egentligen vet hur ett UFO-avtryck skulle se ut men jag föreställer mig ungefär så här. Det är en helt cirkelformad grop som nog är ca 50 meter i diameter horisontellt och är ca 10 meter djup. Då den enda vegetationen i gropen är gräs så blir den runda formen mycket framträdande. Om man väljer att inte tro på UFO-teorin så kan man kanske istället tro att det är en dödisgrop. En dödisgrop är ett avtryck som har gjorts av ett isblock som har lossnat från inlandsisen för knappt 10 000 år sedan. Sand, grus och sten har sedan forsat med glaciärvattnet och lagt sig runt isblocket. När isblocket efter hand smälter (dör) bildas alltså en grop, en dödisgrop. Om man varken vill tro på UFO-teorin eller teorin om dödisgrop så är det förstås helt fritt att ha egna teorier. :)

Om man vill vandra Valleleden uppe på själva Billingen är Öglunda ett bra alternativ att utgå från. Leden går längs med Linebäcken uppför Billingen och ganska snart blir det en brant stigning där bäckens vatten kastar sig ut för klipporna. Vill man ha en liten vätskepaus så kan man stanna vid Offerkällan och dricka vattnet som sipprar fram under en klippa längs leden.

Vid några platser längs sluttningen på Billingen är diabaspelare framträdande. De påminner om stora klossar som byggts till torn, ni vet så där som man gjorde när man var barn. Kanske har också dessa stentorn byggts av barn. Stora barn. Barn till jättar. Platsen kallas faktiskt just Jättadalen.

När man vandrar här kan stöta på det mest oväntade. Vid något tillfälle har jag träffat på en krokodil när jag skulle ta mig över en bäck. Visserligen en krokodil gjord av trä men ändå... ;)

Vid ett annat tillfälle har jag lyckats smyga på Tomten när han pysslade under ett utskjutande stenblock. Jag vet inte vem som roar sig med att hitta på dessa överraskningar men det gör vandringen lite extra spännande.

Valleledens landskap är varierande och sevärd ur många aspekter, inte bara en fantastisk natur. Det finns sju naturreservat i Valleledens landskap och vid Höjentorp-Drottningkullens naturreservat, som är det största, vandrar man kanske på samma stig som Gustav Vasa, Johan III och drottning Ulrika Eleonora har gjort. Här har olika kungsgårdar och ett slott funnits. Nu finns inte mycket spår kvar av dessa men med fantasi finns alltid möjlighet att ändå kunna göra en tidsresa.

Kanske kan man även hitta en och annan gammal (väldigt gammal) potatis om man sprätter lite i marken när man vandrar här på stigarna. En annan sorts kung, en potatiskung, ska nämligen också ha vandrat på dessa stigar. Jonas Alströmer, han som införde potatisen till Sverige, har tydligen haft någon sorts lantbruksskola här på 1700-talet. Oavsett om man väljer att se stigarna här som kunglig mark eller potatisland så är det väldigt vackert.

Valleleden och jag är absolut inte klara med varandra än… eller jag är i alla fall inte klar med Valleleden. Jag ser nu fram emot våren med alla vårtecken och blommor som jag vet att Valleleden kommer att bjuda på i mängder. :)

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2017-01-06 22:55   Nyingen
Attans. Jag som ändå jobbat i skuggan av Billingen i drygt fyra år.... och misat detta. Fast jag hade ju min "friluftslivsdipp" då. Så jag gick inga leder alls. Nåt varv på löparspåren där uppepå ovanför Skövde blev det men inget mer. Men det är ju bara två timmar bort så Valleleden ligger ju helt klart inom räckhåll!! :-) Inspirerande!!!
 
Svar 2017-01-07 09:54   Skogstoka
Aha! Ja, olika perioder i livet är det andra saker som tar fokus. Tur att du hittade tillbaka till friluftsintresset iaf.
Jag antar att du då inte heller vandrade Billingeleden när du jobbade i Skövde?!! Då har du två fina leder, både Valleleden och Billingeleden, att se fram emot om du skulle vilja vandra dem framöver. Den som spar han har... ;)
 
2017-01-08 11:27   thegedd
Ännu ett område jag vill besöka:-) Trevlig läsning med fina bilder...synd bra att man ej kan förstora bilderna ?
 
Svar 2017-01-08 19:55   Skogstoka
Ja, det finns många fina naturområden i det här landet och många gånger behöver man inte ta sig så långt utan bara öppna ögonen där man är. Du själv är väldigt bra på att visa just det i dina bloggar. :)
Tack!
Aha! Går det inte att förstora alltså? Hmm. Hos mig går det att göra det.
 
2017-01-10 08:48   Silver Cheek
Mycket intressant! Det här ska utforskas mera.
 
Svar 2017-01-10 18:29   Skogstoka
Då har du en fin naturupplevelse att se fram emot. Önskar dig en god tur! :-)
 
2017-01-16 19:30   Johan123
Du fick mig faktiskt, utan att du vet om det, till Utnäset i höstas, även jag gick där med knäskada, så nu vet du ;) En kanonfin tur och jag hade även tur med vädret.

Vandrar en hel del i Valleområdet, senast i lördags, håller med dig om att det finns massor med möjliga alternativ, tycker det är en riktig oas och jättefint särskilt med lite snö på marken.

Tack för fina bilder och trevlig text!
 
Svar 2017-01-21 17:01   Skogstoka
Åh, vad roligt att du gillade Utnäset! :-) Det är ett okänt område för många.

Aha! Kul att höra att det finns fler som är Valle-frälsta. :-) Vilken är din favoritsträcka på Valleleden?

Tråkigt med skador. Hoppas att ditt knä är bättre nu!
 
Svar 2017-01-22 11:31   Johan123
Tycker mest om Flämsjön runt samt området kring Höjentorp/Trädgårdssjön/Ormsjön men gillar egentligen alla sträckor, har dock inte blivit några turer kring Varnhem/Ljungstorp.

Favoriten är däremot att, när tillfälle uppstår, gå på isen på de olika sjöarna längs strand-o vasskanter. Det är mycket trevligt om det är rätt förutsättningar d.v.s. pålitlig istjocklek och "lagom" mycket snö, helst lite puder av nysnö så man kan studera nysatta djurspår på morgnar/förmiddagar:)
 

Läs mer i bloggen

2020-07-08

Ruändan - en vandring med väntan på en liten fisk

Utöver de storslagna vyerna och den fria känslan som de karga vidderna ger kan det finnas olika andra anledningar som lockar till en liten fjälltur. För några år sedan var anledningen en gammal gran ”Old Tjikko” (världens äldsta trädklon) och han liksom bet sig fast i mina tankar ända tills jag fick åka och träffa honom på Fulufjället. Den här gången var det inte en gammal gran som lockade. Det var en liten fisk.

2019-10-12

En vandring utan mål som blev en bäverspaning utan bäver

Packar ned lite fika i ryggsäcken, snörar på mig kängorna och vandrar ut i naturen utan vidare mål än att få tillbringa en dag i skogen. Några grader varmt, gråmulet och vindstilla. Skönt! Jag går längs med Ljusnan, till en början på en stig men den blir allt mindre och efter ett par kilometer finns inte längre någon stig men jag fortsätter gå.

2019-09-21

Svartviksleden - en vandring med björn i tankarna

Hösten tillbringas i Härjedalen och min gamla skräckkärlek för björnar har vaknat till liv. Tanken på att möta en björn sprider skräck i mig. Samtidigt som en helt annan spirande och oemotståndlig känsla drar åt motsatt håll och lockar mig ut i skogen. Synen, hörseln och luktsinnet skärper till sig när jag vandrar i dessa björntäta områden. Ögonen söker efter stora tassavtryck och uppgrävda myrstackar eller jordgetingbon. Öronen lyssnar efter brummande, visslande, flåsande och andra ljud som kan härledas till den store lurvige. Min näsa sniffar in några extra doftmolekyler om en okänd lukt ger sig till känna. Kan det vara en björn?

Siktet är inställt på Sonfjället som ska vara Sveriges mest björntäta fjäll, men just idag är det dimma på fjället och jag tänker att det hur som helst är bra att exponeringsträna mig lite inför den utmaningen. Därför valde jag att värma upp med en vandring på Svartviksleden som utgår från byn Linsell några mil från björnarnas Sonfjäll.


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...