När man rehabvandrar ska man inte stressa, så efter en knapp kilometers vandring tog vi rast… i tre timmar… :) Som tur var så hade mitt vandringssällskap inte några som helst invändningar mot långa och många raster så den fortsatta vandringen fick därför ungefär samma upplägg.

Jag fick en meniskskada för någon dryg månad sedan, så mitt knä är lite skadat men mitt vandringssug är definitivt inte skadat och längtan efter att komma ut i skogen är svår att stå emot. Därför har jag nu påbörjat det jag kallar för ”rehabvandring”. Om man inte kan göra det man helst vill får man göra det man i alla fall kan.

Utnäset är ett av mina absoluta favoritområden och jag vet inte hur många gånger jag varit här. Förutom en fantastiskt vacker natur är det en plats om ger lugn och energi på samma gång.

Utnäset är ett naturreservat som är beläget mellan Karlsborg och Askersund, faktiskt mitt på gränsen mellan Västergötland och Närke. Man kan parkera bilen vid Igelbäckens masugn och sedan passera över väg 49 och därefter direkt komma in på vandringsleden. Leden är en rundled som är 5 km och som slingrar sig mestadels längs Vätterns kust. Man kan även förlänga leden med ytterligare några kilometer kustvandring längs Käringeviken och Uvviken. Den stigen är dock inte så markerad och kan vara lite lurig att hitta men det ger ju å andra sidan lite mer spänning i vandringen.

Utnäsets kustlinje består mest av klippor och hällar som av inlandsisen har fått en rundad form. Mellan dessa klippformationer kan man hitta små stränder av sand eller stenar. Det finns många goda badmöjligheter i det klara rena vattnet som Vättern bjuder på. Ett tips är dock att man, innan man badar från de rundade hällarna, försöker hitta något lämpligt ställe man efter badet kan komma upp på. Klipporna under vattenytan tenderar att bli väldigt hala. Jag har tidigare erfarenheter av att när jag försökt ta mig upp, likt en valross glidit ner i vattnet igen, och igen, och igen… :)

Ungefär mitt på leden finns en rastplats med eldstad. Det finns därutöver oändligt många vackra platser längs hela leden som lämpar sig för fikapauser eller för att bara stanna upp och insupa den fina miljön.

Träden som växer längs med kusten och ute på öarna är vindpinade och vissa av dem har en aktningsvärd ålder. På några öar har man påträffat träd som är över 300 år gamla. Det var således i början av 1700-talet som de började gro, alltså under Sveriges stormaktstid. Vad har träden upplevt sedan dess? Som vanligt drar fantasin igång. Seglade kanske Karl XII förbi med något skepp, landsteg på en ö och slog en drill mot något av de då unga träden? Ingen vet. Träden håller hårt på sina hemligheter så vi lär väl inte få svar på den frågan. :)

”Koralltaggsvamp!” Min botaniskt kunniga vandringsvän spikade namnet direkt. Som vanligt. Hon liksom bara kan sånt. Koralltaggsvampen är en sällsynt art som bara påträffas i naturtyper med höga naturvärden. Det är alltså inte bara jag som upplever att Utnäset har höga naturvärden, utan även den sällsynta svampen verkar tycka det.

Spindelväv. Handen far automatiskt upp och sveper av ansiktet när man går in i spindelns väv. Enligt någon gammal folktro är spindlar hjälpsamma, beskyddande och skapande. Det fanns tydligen olika folkgrupper som hängde spindelväv över sina nyfödda barn för att skydda dem från onda väsen. Kanske ska man inte svepa bort spindelväven man får i ansiktet när man vandrar i naturen, utan istället känna sig trygg och utvald? Hmm… Nja, jag fortsätter nog att ta bort spindelväven från ansiktet men näten som spindeln har spunnit är imponerande och när man inte får dem i ansiktet är de väldigt njutningsfulla att se på.

Utnäset bjuder till stor del på ett fint kustlandskap med böljande runda klipphällar och växter med stor livsvilja som kämpar vidare trots utsatthet av vindar och vågor. Utnäset bjuder bitvis även på en känsla av trollskog där man inte kan vara riktigt säker på om man är själv eller om vättar spanar när man går förbi. Det man i alla fall kan man vara säker på är att man får en otroligt fin naturupplevelse om man vandrar vid Utnäset. Det har åtminstone varit så för mig alla de gånger jag hittills har vandrat här och så blev det alltså även denna gång. :)