(*garanterat sponsorfritt fjällvandringsnörderi)
Solo, bortom lederna och långt från folk. Fjällräv och retorikvetare som efter 20 år på fina men inte så naturrika platser såsom Rom och Malmö hittat hem till Dalarna. Mest bekant med fjällområdet kring Ljungdalen, där familjen haft stuga sedan barndomen. Sarek upptäcktes som vuxen och särskilt Rapadalen har lockat under flera vandringar.
Användarnamn: ElvahIntressen: Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Paddling, Foto, Utförsåkning, Träning, foto, matlagning, RPG-spel, musik.
Etiketter:
Länkar:
Fjälltältning med 1,5-åring
+26 kg packning/barn, plus dotterns Fjällvandrarvarge, fastspänd på den överpackade bärstolen med spännrem. Första fjälltältturen med min 1,5-åriga dotter är härmed avklarad.
Bärstolsfixerier
Modifierar en Vaude Jolly Comfort bärstol med extra packutrymme inför "ensamvandring" med barn på 1,5 år.
På sidorna bakom dotterns ben spänner jag fast två 12-liters ultratunna reservryggsäckar från Biltema. Sådana där som packas i sin egen ficka och blir små som snusdosor. Här tänkte jag bära allt regnrelaterat. Skalplagg, regnskydd. Och den svarta påsen. (Blöjpåsen alltså.)
Liten avhandling om mina byxor
En fråga som jag tampas med och som diskuterats i en hel del forumtrådar är byxfrågan: Existerar det ett par vattentäta vandringsbyxor som andas, så att man kan ge sig ut med ett enda par brallor istället för att släpa med sig både vandringsbyxa och skalbyxa?
Svaret ser ut att vara nej och det här är en genomgång av mina byxor och grubblerier kring dessa.
Tussilago istället för vårflod
Sista helgen i maj förra året gjorde jag en vandring på Fulufjället i full vårflod. Några dagar efter fick jag veta att ett efterlängtat embryo slagit rot i min mage. Det gjordes ett ultraljud där det fastslogs att det som syntes sprattla tillkommit under nämnda ensamvandring.
Då jag har en närmast religiös relation till fjällen misstycker jag inte alls. Fjällgudens dotter!
Oops!... I Did It Again: Fulufjället i vårflod
Framför mig väller en bottenlös vårflodsjock fram. Jag står med en fot på en någorlunda fast tuva mitt i en översvämmad myr. En liten bit bort verkar vattenflödet bli tillräckligt smalt för att gå att kliva över. Men jag känner med staven på den närmaste mosstuvan mellan mig och den punkten. Näpp. Inte en chans. Det är gungfly.
Jag vänder mig om och försöker förstå hur tusan jag tog mig hit. Blickar mot ett våtlandskap prickat av nysnötäckta tuvor.
