Bloggar > Elvah Fjällvandrare

Elvah Fjällvandrare

Fjällvandringsplaner, fjällvandringsminnen, fjällvandringsprylar*, fjällvandringsfilosofi. (*garanterat sponsorfritt fjällvandringsnörderi)

Inkräktare utan ubåt letar fjäll bland skär Placerad på karta

FAKTARUTA

Det finns två typologier av vandring:

1. Fjällvandring

2. Pseudofjällvandring

Fjällvandring är vandring i fjällandskap och utgör idealtillståndet, det som efterlängtas vid pseudofjällvandring.

Pseudofjällvandring är all vandring som genomförs när fjällvandringsförutsättningar inte finns att tillgå och som omisskännligen föranleder besvikelse.

Läget var desperat. Jag hade tillbringat ett par helger med att panikgoogla norrländskt kalfjäll invid flygplats/tågstation/nedan polcirkeln, för att försöka få till en sista snöfri vandring på fyra dagar inklusive resdagar. Det närmaste jag kom var Hardangervidda, som dock trots sydligt läge och närhet mellan tåg och kalfjäll kunde vara vintrigt så här års.  

Istället beslutade jag att trots det (redan då) tilltagande Hotet om Ryssen, militär närvaro och pågående dovhjortsjakt våga mig till Stockholm, ladda ett SL-kort och i rusningstrafik bege mig till ett turistghetto till skärgårdsö med tältförbud.

Ok, det skulle bli en liten kompromiss. Men jag bor i Skåne. Jag börjar bli van.

Några saker vägde upp, försökte jag intala mig. Ny mark, för det första. Möjligheten att i solnedgång avnjuta ett glas rött på båten ut, för det andra. Prylnörderi, för det tredje: nu skulle jag kunna testa mina nya, lägre kängor samt UL-kök utan vindskydd.

Att åka pendeltåg till Västerhaninge, buss till Årsta brygga och därifrån båt till Utö Gruvbryggan var den bästa lösningen för att kunna komma iväg ut redan på onsdagskvällen efter jobbet. Jag hittade ingen bättre destination än Utö i anslutning till mer obefolkade öar (torsdag skulle jag vidare till Ålö, fredag till Nåttarö) dit det skulle gå att ta sig kvällstid samt där det i mörker och med pannlampa skulle gå att hitta tältplats som inte var på en camping - och gärna inte allt för långt från bryggan.

Det råder tältförbud på hela Utö. Men jag kollade med tillsynsmannen och fick tillstånd att slå upp tältet utanför campingen i skogen sydväst om Gruvbryggan, innanför den väg som går som en båge. Han tipsade också om ett par möjliga tältplatser vid vattnet och hälsade mig välkommen till Utö.

Samma gästvänliga bemötande fick jag när jag kontaktade Nåttarös tillsynsman. Där och på Ålö råder inget tältförbud. Han lät uppriktigt glad över att jag var intresserad av hans ö och välkomnade mig att höra av mig till honom om jag stötte på något problem under min tur.

Mer förvånad blev jag när jag ringde upp Utö turistbyrå för information om bland annat vattenpumpar, och blev avsnäst när jag berättade att jag inte var intresserad av "bekvämligheter" såsom stuga, camping eller restaurang. (Jag nämnde det i forumet.)

Det var inte direkt välkommen jag kände mig när jag passerade den del av Utö som är militärt övningsområde och som det råder tillträdesförbud på - men det visste jag om och fick väl skylla mig själv att jag åkte dit.

Det var inte heller ett varmt välkomnande när jag gick fram till vackra Utö kyrka för att ta en titt, fann dörren låst och anslag utanför om att det inte passar sig att bada och ha pic-nic på kyrkogården. Överallt längs vägen dessa anslag. Är det så turister beter sig kan jag förstå misstänksamheten, men det helhetsintryck som även turistbyrån bidrog till satte tonen av mig som inkräktare under mitt dygn på Utö, och jag kom aldrig riktigt att gilla ön.

Jag fann en del fina vyer, tallskogsgläntor och myrar.

Men jag får nog säga det.

En ubåt hade hittat mer fjäll.

     

     

Postat 2014-10-18 18:40 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Dalby stenbrott vandaliserat del 2: artikel i Sydsvenskan

Innan jag länkar till artikeln i Sydsvenskan om vandaliseringen av Dalby stenbrott krävs en djup konstpaus och en högtidlig harkling. För nu mina vänner är jag officiellt en "bloggare" - läs själva.

Någon selfie pallar jag dessvärre inte fixa. 

Skämt å sido. Kul vinkling att de fick fram storyn om 80-åringen. Men lite klent att tala om "skräp". Klotter och skadegörelse är inte nedskräpning, det är vandalisering. Papperskorgar löser inte problemet. Papperskorgar kan vandaliseras.

Här är mitt föregående blogginlägg om hur badparadiset - som ligger i ett naturreservat i närheten av Lund - såg ut i helgen, om ni missat det.

Postat 2014-07-09 21:49 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Dalby stenbrott vandaliserat Placerad på karta

Det här inlägget skulle ha handlat om min vandring längs Skåneleden i helgen. Men den fick ett snopet slut. Tvådagarsturen i stekande sol skulle avslutas med dopp i vad jag för bekanta beskrivit som en underbar lagun.

På väg fram till Stenbrottet plåtar jag glatt denna graffitimålning. "Vad häftigt!" säger jag till mitt vandringssällskap. "Vilken kontrast, skogar och åkrar och ängar, och sedan en graffiti. Coolt!" Hon instämmer och vi går vidare.

Nästan framme vid badplatsen reagerar hon på att det luktar ruttet. Vi resonerar kring att det måste ligga något dött djur här.

Om det ändå vore så väl...

Det är inget dött djur. Det stinker soptipp.

Juli, 25 grader varmt och stekande sol, men inte så mycket människor på nordöstra sidan av vattnet. Det sitter en ensam tjej i gräset vid den norra stranden. "Visst är det sorgligt?" säger hon. "Jag blev så ledsen när jag såg vad som hänt här."

Varning-för-stup-skylten har blivit sönderbänd och hänger på sniskan ovan en hög med ölburkar bredvid henne.

Det känns inte jättefräscht att bada, men vi är överhettade och bara måste ha svalka. I vattnet vid den lilla strandkanten flyter ölflaskor bland glassplitter. Jag är inte särskilt hoppsugen och bestämmer mig för att klättra ner för en mindre klippa snarare än att gå i strandvägen.

Vi befriar en gräsruta från fimpar och slår oss missmodigt ner en stund för att torka. Ett medelålders sällskap kommer fram ur skogen. De blir stående och ser lika förbryllade ut. De har gäster från utlandet med sig. "I'm so sorry, I didn't know..." ursäktar sig mannen. Mycket besvärad. Jag tänker på en bekant från USA som kommer och hälsar på i sommar. Han kommer definitivt inte att få se detta.

Vi beger oss mot parkeringen för att bli hämtade och räddade. Det blir inte roligare. Precis när vi ska gå kommer ett gäng på 15 ungdomar framtjoande ur skogen. En tjej i gänget undrar om vi ska gå och om de kan ta våran plats, och det uppstår en liten konversation mellan oss. "Visst är det vackert?" säger vi med bitter ironi och gestikulerar mot sophögarna. "Ja-a, visst ÄÄÄR det, det här stället är så underbart!" svarar hon lyckligt och springer skriande efter kompisarna för att bada. Jag står med hakan nere vid knäna. Hon och hennes vänner har överhuvudtaget inte noterat hur det ser ut. Det är ingenting för dem, att någon gjort så här med ett stycke natur. Betyder inget.

Framme vid västra sidan av vattnet är det klotter på väldigt många stenar. Det där som jag sa om graffiti känns inte kul längre utan lämnar en fadd smak i munnen. Här har folk förstört, förorenat, vandaliserat - ingenting annat.

Här har folk med uppsåt krossat, bänt, slagit sönder. Den totala avsaknaden av soptunnor kan aldrig bli en förmildrande omständighet. 

Många har härmed förbrukat sin rätt att vara här, och de har inte rätt att kalla den här naturen för underbar.

______________________________________________

Post Scriptum 7 juli: Jag noterar först nu den gula livbojen mitt i bild nr 3. Ikoniskt med tanke på tjejen som ramlade ner från en klippa och skadades i samband med fylleslaget på platsen. Sydsvenskan har gjort en hjältestory av händelsen. Det vore intressant om någon kritisk journalist även ville uppmärksamma vad dessa hjältar lämnat efter sig.

______________________________________________

Postat 2014-07-07 00:45 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Midsommar i Nemos tasspår Placerad på karta

Det har berättats att Nemo, med matte och husse i släptåg, styrde kosan mot Måryds enebackar. Det gick raskt på utvägen, så raskt att kopplet stramade. Tvärstopp blev det vid läskiga färister och trappor till hagar. Den stora, bestämda belgiska vallhunden var i grunden en mes.

Vid dammen ovanför enebackarna öppnar en vid sommarblomstrande äng upp sig, varvid Nemo alltid fick fnatt sådär som bara glada hundar på grönbete kan få, och började rusa i vild fart fram och tillbaka över gräset.

Efter en kort bit på Skåneleden vek rundturen av in i blåbärsskogen. Därefter brukade det gå långsammare och långsammare när det blev uppenbart för Nemo att det bar tillbaka mot bilen vid Måryds parkering.

Min midsommarafton spenderades med kaffe, kanelbullar och historieberättande om Nemo, under 3,5 km strövtur vid Måryds naturreservat.

Promenaden har fått sitt namn efter den hund som enligt legenden alltid bestämde vägen till denna runda.

Postat 2014-06-22 15:07 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

 

Logga in

Tips!