Solo, bortom lederna och långt från folk. Fjällvandringsplaner, fjällvandringsminnen, fjällvandringsprylar*
(*garanterat sponsorfritt fjällvandringsnörderi)

Solo, bortom lederna och långt från folk. Fjällräv och retorikvetare som efter 20 år på fina men inte så naturrika platser såsom Rom och Malmö hittat hem till Dalarna. Mest bekant med fjällområdet kring Ljungdalen, där familjen haft stuga sedan barndomen. Sarek upptäcktes som vuxen och särskilt Rapadalen har lockat under flera vandringar.

Användarnamn: Elvah

Intressen: Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Paddling, Foto, Utförsåkning, Träning, foto, matlagning, RPG-spel, musik.

Mer på profilsidan


Tvätta strumpor vid Rovdjurstorget

Tvätta strumpor vid Rovdjurstorget. Sådant där som man gör. Jag har 1500 bilder att gå igenom och av alla är det denna enkla som jag inte kan släppa. I was there. För en vecka sedan. I hjärtat av Rapadalen. Jag tog mig genom en mycket strid glaciärjokk. Jag såg en björn. Och jag tvättade strumpor.

- Det där var ett Facebookinlägg som jag gjorde häromdagen, (länk till fb-grupp-inlägget för de som hänger i Sarekgruppen) som jag ville lägga upp här också. Jag vill ha det på piedestalen i min fjällvandringsberättelsesamling. Det fotot känns mer än alla andra storslagna vyer, vad, svårigheter etc som jag fotat. Ja, jag tar mig knappt för att börja titta på de andra 1500 bilderna. 

Det var en sådan där stund när jag landade i en storslagen, helt osannolik tanke: "Herregud, jag är verkligen här!"

Första gången i Rapadalen hade jag också ett sådant OMG-jag-är-i-Rapadalen-moment. Det var extra starkt. Den gången tänkte jag nämligen både: "Jag är verkligen här!" och samtidigt: "Det är enda gången i livet som jag går här." Jag var helt övertygad om att ett sådant stort äventyr kanske inte händer igen.

Men så blev det tre år senare. Fantastiska tanke.

Kvällen innan, på Luohttoláhko, hade jag bestämt mig för att göra ett annat vägval. Det var mycket varmt, vindstilla och fruktansvärt myggigt i dalgångarna och jag hade siktat in mig på Lullihavágge istället för Rapadalen. Med stor sorg. Jag tog till och med en avskedstur upp på den lilla platån/förtoppen på drygt 1300 m nedan Luohttotjåhkkå, där jag blickade långt där borta mot det där stället som gör det här med mig och viskade med gåshud: "Hej, farväl. Vår tid är inte nu, men på återseende. Det är ett löfte."

En kylig vind och några droppar regn i Noajdevágge dagen efter fick mig att snabbt känna hopp om sämre väder, och så blev det i någon mån, tack och lov. 

Och det är ju faktiskt mycket mer än bara ett djupt sinnesbildsögonblick där verkligheten känns kristallklar osv. Det är så mycket jag investerat. Den platsen är inte lättillgänglig. Du vandrar inte bara dit, utan du andas ju för tusan drömmen om att komma dit. Du förbereder dig, läser på, oroar dig för vaden, gymmar, optimerar utrustningen, skriver och får tips i forumtrådar, och sedan tar du dig an de där beryktade snåren, vattnen och stenskravlet. Och en dag när du tvättar strumpor kommer du på dig själv att du faktiskt är där nu.

Kanske kommer jag dit om tre år igen. Kanske redan nästa, kanske inte, kanske aldrig, men jag hoppas. Ständigt. Långt där borta kan jag ana hjärtat av Rapadalen.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2022-07-22 10:23   OBD
Fint skrivet. Du kommer nog tillbaka, det tror jag. Och tänk att du fick se björn! Grattis!
Längtar så att få läsa din berättelse med bilder från hela vandringen.
 
Svar 2022-08-14 22:12   Elvah
Ja, något annat än att återvända finns inte.
 
2022-07-22 22:09   fowwe
Som du så träffsäkert skriver: "Det är så mycket jag investerat." Ja, så är det med varje fjällresa och alldeles särskilt om målet är det djupaste inre av Sarek.
Och så är jag glad över att din text hamnade här på Utsidan också. På Facebook hade jag aldrig hittat den, där går jag vilse mycket lättare än i fjällen.
 
Svar 2022-08-14 22:18   Elvah
Utsidan är såklart bäst för berättelser som varar ett lite längre tag än några dagar. Och vilken nytta man har av dem, när man gör research inför en vandring, när man investerar sin tid.

Det känns fortfarandet tomt. Vad ska jag leva för nu?! Men ett litet riktmärke börjar torna upp och känns självklart: Jag har ju västsidan av övre Rapadalen som ännu inte besökts. :)
 
2022-07-23 10:04   Småtärna
Tack för din berörande text Hanna.
Precis så har jag också känt några gånger - det lilla, det nära kan vara det allra största.
På torsdag börjar jag årets tur. Hoppas få uppleva ett strumptvättsögonblick.
Och ser fram emot mer text och bilder från dig.
 
Svar 2022-08-14 22:18   Elvah
Tack! :) Blev det någon strumptvätt?
 
Svar 2022-08-14 23:10   Småtärna
Nej inte bokstavligen, men turen innehöll många stunder av total lycka, ofta i samband med morgontvätt eller bad. I Alajávrre, en sjö jag nu äntligen fick vakna intill och vandra utefter, efter två missade försök. I den minimala sjön uppe där Tjuoldagårsså tar sin början. I Lulep Rissájávrre, där var det säkert 14-15 grader i vattnet.
 
2022-07-26 12:01   oskar_thulin
Dina betraktelser är roliga att finurligt skrivna. Den där Aha-upplevelsen när du tvättar strumpor på Rovdjurstorget, är kanske den största belöningen efter allt slit. Plötsligt står man där, liksom. Häftigt också att du fick se björn, var det vid Rovdjurstorget eller längre söderut i Rapadalen?
 
Svar 2022-08-14 22:21   Elvah
Ja, plötsligt står man där. Obeskrivligt.
Björnen var vid ett snöfält strax före Bielloriehpjågåsj, när jag var på väg upp mot vadet. Jag såg flera älgar också i samma trakt.
 
2022-08-18 20:50   Nyingen
Fantastiskt fint! Nu vet jag med säkerhet att Rapadalen kommer vara med på nästa års fjälläventyr. Tack för inspirationen!
 
Svar 2022-08-18 22:20   Elvah
Jag har svårt att se en Sarektur helt utan Rapadalen. I alla fall kunna se dit och säga hej. Klart du måste dit!
 

Läs mer i bloggen

Lockad av The Dark Side (del 1: ett behagligt vägval)

Idén om en färd till skuggsidan av månen hade etsat sig fast. Kärlek och skräck. Jag hade inget annat val än att ta mig an den mest frestande och skrämmande vandring: The Dark Side. Men ett behagligt vägval hotade förstöra planerna.

Det gick att stå ut medan jag var i rörelse, men så fort jag stannade kom de fram från sitt gömställe, i lä bakom ryggsäcken där de åkte snålskjuts uppe i passet, och gick till attack. Jag åt en bar gående.

Fjällvandring? En begreppsdiskussion

Fjällvandring kan innebära väldigt olika saker och jag kan sakna ett begrepp för den form som jag själv utövar. Att vi associerar väldigt olika saker med fjällvandring blir tydligt ibland i mötet med nya bekantskaper:

Testar lätta skor på fjället

Det gick förstås inte att inte testa trenden med lätta skor på fjället.

Mitt utgångsläge är att jag rör mig utanför stigarna, ofta i blöt och stökig terräng av olika slag, trivs i höga kängor och uppskattar värme. Jag är extremt frusen och särskilt om fötterna, så valet av löparskor föll självfallet på ett par mid, och givetvis gtx.