Där skogsland möter fjäll har alltid haft en speciell lockelse på mig. Tryggheten i skogen kombinerat med vidderna på kalfjället ett stenkast bort. Jag letar gärna nya platser inom måttligt avstånd hemifrån, och Arvidsjaur-Arjeplog-Sorsele blir mest naturligt då man bor i norra Västerbottens kustland.

Några provkast i nedre Dellikälven

---

Laisälven med Dellikälven har jag sneglat en del åt, och kom mig äntligen dit nu då jag råkar ha ett par veckors semester. September är en fin månad att vistas ute på. Insektslivet blir inte påfrestande, och dagarna är fortfarande tillräckligt långa för att göra livet ute enklare. Och kyliga dygn har jag inget emot, snarare tvärt om. Det blir mindre svettigt och tungt att vandra. Nog för att den senaste veckan förvisso har varit rekordvarm.

Lättviktsutrustning har förändrat min syn på fjällvandring fullständigt. Speciellt när man har slitna höftleder som jag är det närmast en förutsättning för att alls göra det möjligt. Packning för fem dagar i en 45 liters säck. Första turen med vandringsstavar gav mersmak! Stavarna hjälper de också till att skona lederna.

---

Vid Hästskoforsen går en hängbro över Laisälven, vilket blir en naturlig startpunkt för vandring i nedre Dellikälvsområdet. Detta är populära fiskevatten, så det blev väl nog tvunget att ta fiskespöet med, inget som jag vanligtvis brukar ha. Ett fiskespö utstrålar en slags legitimitet att vistas i området.

Lägerplats i nedre Dellikälven.

---

Gammal ledmarkering med en skåra i barken längs Dellikälven.

---

Regnet drog bort och kvällen blev klar och fin. Så skulle det också fortsätta de följande dagarna som blev behagligt soliga och varma.

Stigen upp längs Dellikälven trampas uteslutande av fiskare och går därmed nära vattnet. Ju längre upp dock alltmer svårorienterad, och jag hamnade allt oftare i obanad terräng, och insåg att jag nog snarare gick på viltstigar än människostigar. Typiskt för viltstigar är, förutom regelbundna avslöjande lämningar, att de har en tendens att tona bort i tomma intet, och lämna vandraren villrådig om fortsättningen.

Dellikälven är en riktigt vacker älv, med ett och annat bildskönt vattenfall.

---

Här och var stannade jag till och provade några kast med spöet. Nån fisk fick jag aldrig, men så är jag som sagt inte mycket till fiskare heller. Men spänningen fanns där!

Nybygget Delliknäs. Renoverat och ett fint utflyktsmål.

---

Endast fyra kilometers vandring från bron över Laisälven ligger det mycket vackra nybygget Delliknäs. Upprustat och fint, och med en stuga öppen för vandrare. Jag sov där sista natten.

Jag hade nu vandrat genom området utan att möta en levandes själ! September är verkligen ingen stor utemånad, kanske av naturliga skäl med tanke på yrkesliv och semestertider. Men visst känns det synd att så få får uppleva tjusningen i höstvandring.

Anton och Amanda Karlsson, grundare av Delliknäs 1892. De härstammade från Norsjö och köpte marken av en hästhandlare Norin från Jörn. Eftersom marken låg ovan odlingsgränsen så var nybygget egentligen olagligt. De var dock så framgångsrika att de fick bo kvar.

---

Den öppna stugan med ett flertal sovbritsar i förgrunden.

---

Inne i stugan. Madrasser finns ej, så det vill till att man har luftmadrass med sig om man vill ligga mjukt.

---

På min väg till Delliknäs från Dellikälven gick jag över lågfjället Stainak. Med inga högfjäll i närheten blir utsikten milsvid runt om. Lågfjällen har en mjukare och gästvänligare utstrålning till skillnad från de kantiga och hårda högfjällen.

Utsikt från Stainak. Böljande gulbruna vidder i alla riktningar.

---

Det mysiga höstmörkret lägger sig. Nu kan man höra konstiga ljud ifrån den svarta omgivande skogen! En pärluggla stod för ett av dom.

---

Min vana trogen så filmade jag hela utflykten, vilket finns att beskåda på denna länk:

https://youtu.be/uA_yKcsgTwc

UTRUSTNINGSLISTA:

/EN