Inte så många berättar om allt det där som föregår en fjälltur; vi är bättre på att berätta om turen, efteråt. Det utmanande vadet, åskstormen, badet, kungsörnarna, de goda middagarna, utsikterna och blommorna. 

En av mina rutiner inför fjällturen varje sommar är att träningsgå med fullpackad rygga utefter den kuststräcka i Halland som ligger nära mitt sommarviste. Flera gånger - till slut är jag igenkänd som hon som nog fått åtminstone ett liiitet solsting i sommarhettan.

Där byggs just nu en kustpromenad, med rastplattformar, grusade partier, trätrappor, spänger och ramper. Jag väljer dock att följa klippstigen så långt det går. En morgon får jag frågan av en kvinna jag möter: Varför går du där, det ser jobbigt ut, det finns ju en ny fin trappa på andra sidan klipputskjutet där bakom?

Mitt svar  - för att det inte finns trappor i fjällen - är definitivt inte klargörande för henne.

För alla dem jag träffar under sommaren som inte vandrat ter det sig ganska svårsmält att jag väljer att ägna så mycket tid av min semester vid havet åt att förbereda en annan del av semestern. 

Träningsgå. Torka mat, alltifrån sidfläsk till chokladhummus. Impregnera regnbyxor, sy en söm här och där, byta ut till färska plåster i sjukvårdspåsen. Läsa turbeskrivningar, fast det är ju bara roligt. Revidera packlistan. Smörja kängor. Kolla att tältet är helt. Planera maten  - och inte minst, sedan försöka få ihop de typ 72 papperspåsarna med allt ”torket” till hanterbara måltids-kit. Purjolöken ska i den påsen, broccolin hör ihop med kycklingfärsen och just det, smöret ska ju pressas ner i sin ask. Det är roligt och blir gott att göra all mat själv, men fasiken vilken tid det tar.

Hur ser dina förberedelser ut?

Snart bär det av, västra Padjelanta hägrar. Hans Nydahl (hansnydahl) har varit den stora inspiratören till årets tur genom sina detaljerade turbeskrivningar och vackra bilder. Tack för dem! Jag ska göra vandringen tillsammans med två kamrater, stiliga fjällerfarna gentlemän i sina bästa år, vänskaper som startat med frågor och efterlysningar här på Utsidan. Även detta ett faktum som många i min omgivning haft svårt att smälta; att jag 2016 gav mig ut på fjälltur med en finlandssvensk familjefar jag aldrig träffat. Det bästa jag gjort, svarar jag alltid!

Bara några dagar kvar nu, jag stryker för glatta livet på kom-ihåg-lapparna som ligger lite varstans: säkerhetsnålar, solskydd, läderrem till hatten, reservtältpinne, smörja kängor - nä visst, det var redan gjort.

Nu gäller det bara att inte glömma smöret i kylen på avresedagen!