Ritsem – Saltoluokta, Sarek nationalpark

Det här är min berättelse om när jag var i Sarek 2021

Måndag

Jag har länge velat vandra genom Sarek i min Bucketlist. Så den här sommaren 2021 blev det av. Det här har jag planerat i över ett år. I mitten av juli åkte jag med nattåget från Småland till Gällivare. Med i min kupé fick jag sällskap av två stycken danska kvinnor. Tror att det var mor och dotter. De skulle vandra från Abisko till Nikkaluokta. Innan vi steg på nattåget i Stockholm så var tåget redan ca 40 minuter sen. De sa att de skulle köra ikapp det över natten, men så blev det inte.

Tisdag

Tåget blev bara mer och mer sen. När vi kom fram till Gällivare så var tåget ca 2 timmar sen. Men de hade beställt en buss där för dom som skulle vidare med bussen. Men den bussen släppte vara av oss i Vietas och där fick vi vänta i 2 timmar. Sen sa dom att den tänkta buss som skulle komma hade fått punktering. Så den ordinarie bussen körde oss vidare.

Äntligen kom vi fram till Ritsem. Det blåste och var lite kallt. Vi åkte med båten Storlule över Lulevatten till Akkastugorna. Några med på båten skulle springa den sträckan jag tänkte gå.

I Akkastugorna frågade jag värden och hur han trodde vattenståndet var i Sjnjuvtjudisjåhkå. Han trodde att det var ganska så torrt och att det är flera som har gått där under veckan. Så jag tog en chansning och gick genvägen via Sjnjuvtjudis och Ahkka. I efterhand skulle jag nog gått hela vägen runt i stället. Skulle kanske ha tjänat lite på det också tidsmässigt. Det var en lång kväll och vandrade länge för att försöka att plocka in lite tid som man har förlorat.

Onsdag

Jag hade satt upp tältet mellan de två bergen någonstans vid sjöarna och det var en vacker utsikt där. Sen hittade jag inge direkta stigar och det var liksom blötmarker och vegetation. Sen kom jag till Sjnjuvtjudisjåhkå och skulle vada den. Den var stor och väldigt strid. Jag tog en chansning och vadade ungefär vid en kåta och fick nästan ett riktigt bad i den strida strömmen. Jåkken nådde ända upp över naveln på mig. Det var fint väder och jag försökte att torka upp mig en stund och hämta andan i det fina solskenet. Jag kom inte så långt den dagen och jag var var trött. Så jag satte upp mitt tält en liten bit från fyra st andra hade satt upp ett tält. De presenterade sig och sa att de var från Polen.

Under kvällen märkte jag att jag hade glömt laddsladden som man sätter i powerbanken hemma. Så batteriet dog ut snabbt sen. Så jag kunde inte mer navigera med GPS. Så jag fick navigera efter kartan istället och det gick oftast bra ändå.

Torsdag

Det var mulet den dagen och regnade ibland. I början av dagen skulle jag vada Smajlajåkhå och jag tyckte att det var ett svårt vad. Men då kom polackerna och jag hängde med dom över. Sen gick jag själv och kom först fram till Skarja och träffade de där springande ungdomarna. De tältade i Skarja. Det gjorde jag med först. Men efter en stund när jag hade vilat ville jag vidare. Det blåste lite för mycket där med. Så jag tog ner tältet och drog vidare. Jag kom till Måtujågasj och letade länge efter att vada jåkken. Men gav upp och tänkte ta den på morgonen istället. Den natten blåste det nästan storm hela natten och högg tag i tältet hela tiden.

Fredag

Jag hittade tillslut ett vad ställe längre ner och likadant Tjåggnårisjåhkå. När jag började att närma mig Snavvavagge så var det massa vegetation igen och höga videbuskar. Det blev rätt så brant del där man fick klättra. Ganska så läskigt, men jag hae tur med vädret. När man hade kommit upp så gick man genom en dal som var väldigt vacker med sjöar och massor av bäckar som slingrade sig runt. Jag hittade en väldigt vacker tältplats där man kunde se ner i Rapadalen. Det luktade ganska gott när man närmade sig Rapadalen. Det luktade pollen.

Lördag

Den dagen kom jag ner i den berömda Rapadalen. I dalen var det hög vegetation och björkskog. Man kunde se Rapaselet vid sidan. Jag så en stor älg kommande emot mig. När den såg mig stannade den och lade sig ner för att vila. Jag stod där en stund, men jag skulle vidare så jag hittade en väg en bit bredvid den. Jag var nog ca 10 – 15 meter från den. Det fanns fina lägerplatser i Rapadalen. Vid en av dem tog jag lunch. Sen fortsatte jag och träffade två tyskar tror jag och de berättade att de hade gott "höga vägen" och hittade ingen stig, men de tog sig ned iallafall.

Jag hittade stigen upp för björkskogen och den sneda stigen mot renvaktarstugan var så liten. Och försvann ibland och kom tillbaka. Ovanför trädgränsen så irrade jag runt där uppe tills jag hittade en tältplats.

Söndag

Jag följde skoterspår, men någon renvaktarstuga så jag aldrig där. Ett vad Lulep Vassjajågasj tyckte jag också var tufft och efter det var det brant uppför Där uppe träffade jag på två stycken och de berättade hur de hade haft det och de tyckte att stenskravlet vid Gierdogiesjtjåkkhå var tufft och det var det säkraste alternativet och undrade hur de andra alternativen kunde vara då. Den dagen blev jag yr. Där uppe följde man bergen och jag följde ju papperskartan och märkte att det blev fel.

Sen kom jag på att jag har ju kompass och då såg jag att man skulle ju gå tvärtom åt andra hållet istället. Vid Gierdogiesjtjåkkhå var det som jag gick åt fel håll. Men jag hamnade rätt till slut tack vare kompassen. Jag tältade den natten nere vid korset av Gierdogiesjtjåkkhå.

Måndag

Nästa dag var det lite enklare att navigera till Skierffe. Där gick det bara uppför ända till toppen. Där var det mycket vackert och man såg stora delar av Rapadalen. Sen vände jag neråt och den var en lång väg neråt mot Aktse. I Aktse kände jag mig trött och ville vila ut mig. Där kunde jag låna en laddsladd och ladda min mobiltelefon. Här träffade jag en dansk som också hade vandrat samma sträcka, solo och samtidigt som jag. Han såg mitt tält i Ruothesvagge. Han tältade en bit bort från mig. Vi tyckte både att det var tuffare än vi hade föreställt oss.

Tisdag.

Sen gick det uppför och ovanför Aktse fick man täckning och kunde surfa för första gången på en vecka. Jag fick ringa på båten Svijjne som skulle köra över mig till Sitojaure. De hade en extra tur och om jag skyndade mig så kunde jag få åka med den båten. Så jag skyndade mig ner. De trodde nog inte att jag skulle hinna, men det gjorde jag. Jag tog lunch vid en Raststuga och gick vidare. Jag kom till Saltaluokta sent och tältade en bit ifrån.

Onsdag

På morgonen gick jag till fjällstationen och åt frukostbuffe.

Onsdagen var en resdag då jag tog mig till Gällivare och åkte hem till Småland.

På nattåget mot Stockholm stannade de och de trodde att det var en spricka på spåret. Men det löste sig och de kunde åka vidare. Men vi blev en timma sen i Stockholm och jag hann faktiskt med mitt tåg som jag skulle vidare med.