När tillresta berömmer ljus,snö,kyla,vidder och fjäll och inte tror dom befinner sej i samma land(läst lite schlagerbloggar ang.Kiruna).
Jag blir glad och stolt .När vår "stackars" landsända beröms.
Det är kanske inte så konstigt att jag inte hela tiden längtar bort,när jag har så mycket på plats och i närheten.
Igår blev det soligt,så ljust att jag nog behövt solbrillor.Lämna arbetsdagen och defintivt alla jobbtankar redan klockan ett(som brukligt på fredagar om inget MÅSTE göras senare) och åka skidor.Först ett par mil själv.Många som åkte med och utan hundar,och tack och lov inga renar som förirrat sej till spåret idag.
Sen en runda med min gamla hund runt sjön,där solen värmde gott på ena sidan och i skuggan i skogen var det kallt.
Min (tillfälligt åter?)nyinflyttade sons tjej kom med sina två vovvar på samma runda.Rena hunddagiset såg det ut som.
Och eftersom solen inte gått ner och jag bara måste få vara ute så länge det är ljust,så var det väl lika bra att köra pappas (numera mammas) jycke en mil även idag.
Sen var jag behagligt mör i benen och kunde slappa resten av kvällen.
