Bloggar > BeesBlog

BeesBlog

Sarek

Axel Hamberg – Sarekkartan och nedre Njoatsosvágge

Detta är en fortsättning på mitt förra inlägg – Axel Hamberg och Sähkokjåhkå.

Jag ska göra ett mer eller mindre amatörmässigt försök att förklara felritningen av Sähkokjåhkå och sätta in denna i ett annat, viktigare sammanhang. Utgångspunkten är att Hamberg självklart visste hur Sähkokjåhkås huvudfåra gick. Få har antagligen vistats så länge och så nära detta område som Hamberg. En sak står klar och det är att han inte ”gick i sin egen karta”. Med det menar jag att han helt enkelt inte satt framför sina skisser och framkallade sina minnesbilder av hur det såg ut i detalj. För en del av er är detta något mycket bekant och jag har beskrivit det som att ”vandra i kartornas landskap”. Så kan inte Hamberg ha gjort. Så hur såg hans perspektiv ut eller vilka aspekter var det han var fokuserad på?

Kopieraren och kartläggaren

Ett vanligt angreppssätt när det gäller såväl kartor som encyklopedier är att man utgår från vad andra redan har skrivit eller kommit fram till. Utifrån ett sådant underlag kopierar man, korrigerar och lägger till ny information. På så sätt behöver man inte uppfinna hjulet på nytt. Ett tidigt exempel på att Hamberg kunde arbeta på detta sätt är den mycket detaljerade karta som publicerades 1895 - en kartskiss over ”Sarektrakten och dess jöklar”.

Här finner vi hans anmärkning ”De nordöstra delarna äro med eller utan korrektioner återgifna efter äldre kartor”. Hamberg kompletterar med nya och mer exakta mätningar – ”hufvudsakligen upprättad genom fotogrammetri”. Det låg med andra ord inget konstigt i att blanda olika kartkällor. Observera att Generalstabskartan bara var fem år gammal vid denna tidpunkt.

När det gäller Sähkokjåhkå i Sarekkartan från 1922 är det helt uppenbart att Hamberg har kopierat de gamla kartorna utan att uppmärksamma felaktigheterna.

Den gamla Sarekkartan

Kennert Torlegård som jag citerade i förra inlägget skriver så här angående Sarekkartan:

”Men kartan (i skala 1:50 000) och redogörelsen, liksom mycket annat av denna ambitiösa Sarekpublikation, förverkligades aldrig. Endast ett mindre antal av de fotogrammetriska bilderna kom att användas för topografisk kartering. Hamberg hade som professor många intressen och många skilda uppdrag. Han kunde varken finna egen tid eller medarbetare för detta mycket stora arbete. Det var kanske alltför omfattande för en universitetsinstitution.

Dock framställdes en karta i skala 1:300 000 som bilaga till Hambergs klassiska bok Sarekfjällen, utgiven 1922 i Svenska Turistföreningens serie av resehandböcker.”

Var då denna lilla karta ett uttryck för ett slags misslyckande? I brist på en karta som skulle ha överträffat till och med vår moderna fjällkarta i skala 1:50 000?

Den nya Sarekkartan

Om vi ser på kartan från 1922 och jämför den med vår fjällkarta idag så slås i alla fall jag av att Hambergs karta är helt annorlunda. Det är en annan slags karta. Det är en karta som innehåller ett helt annat perspektiv än den mycket exakta återgivningen som finns i fjällkartan av exempelvis Sähkokjåhkå.

För att förstå vad kartan från 1922 försöker förmedla måste vi titta på den:

Vad som framträder direkt för ögat är de stora massiven i mörkbruna färger, Sarektjåhkkå, Ähpár, Pårte…

Axel Hamberg var geolog. Han såg strandlinjer, skållor och annat som återkom i Sarek som helhet. Han såg det märkliga Luohttoláhkos platå förlängas i Alep och Lulep Stuollo. Varifrån fick han sin systematik, sina färgmarkeringar? Titta på anmärkningarna på kartan:

Färgerna bestäms av ”Approximativt 800 m-nivån” och ”Approximativt 1100-1200 m-nivån”. Det är precis dessa höjdlinjer som utkristalliserar det stora perspektivet på Sarek. Först då ser vi tydligt Sareks struktur. Det är vattendelarnivån som isolerar de stora massiven.

Det var det som vägledde vandrare hur man skulle komma från Luohttoláhkos märkliga månlandskap ner till Sarvesvágges gröna dal.

Jag ska försöka åskådliggöra detta på ett lite annorlunda sätt. Anta att du av någon märklig anledning vill göra en tredimensionell karta över Sarek. Anta vidare att du köper stora block av balsaträ, köper en pantograf och förstorar upp kartan på papper. Du klistrar papperet på balsaträet och bygger upp terrasser som du sen slipar ner. Vad som då händer är att du kommer att få ett antal tydliga, isolerade massiv, exempelvis ”Sarektrakten”:

Då framträder Sareks massiv! Först när du kommer ner till lägre höjdnivåer måste du sammanfoga det till en hel Sarekkarta. Men det börjar med ”insikten” om det stora perspektivet att Sarek består av tydliga block eller massiv.

Axel Hambergs Sarekkarta från 1922 är fortfarande i vissa avseenden överlägsen vår moderna fjällkarta. Den erbjuder ett annat perspektiv på Sarek och kan ses igen för den som inte har sett den förut som ”Den nya Sarekkartan”.

Mitt eget personliga perspektiv

Hans Fowelin och jag har försökt uppmärksamma nedre Njoatsosvágge i vår gemensamma blogg. Därav också mysteriet med Sähkokjåhkå. Tyvärr ingick eller ingår inte detta område vare sig i nationalparken eller i Axel Hambergs skildringar av Sarek. Hade Hamberg lyft fram nedre Njoatsosvágge tror jag att utvidgningen av nationalparken varit ett faktum för länge sedan. Så stor betydelse tror jag att Hamberg har och har haft. Men titta på kartan igen:

Färgningen inkluderar Njoatsosvágge och Tjouldavágge och sammanfaller nästan exakt med Naturvårdsverkets förslag till utvidgning av Sarek i Nationalparksplan för Sverige.

Eftertankar

Jag har citerat Kennert Torlegård i mina inlägg. Hans kapitel finns i boken Sarek, Arktis och akademisk vardag: en bok om geografen Axel Hamberg. Anders Nordvall har recenserat boken här på utsidan.

I sin recension tar han också upp frågan om med vilket perspektiv vi närmar oss Sarek. Är det ”jag” som står i centrum, vetenskapen, naturen eller kanske konsten och poesin?

Svante Lundgren hade en ton i sitt skrivande och i sina fotografier som för mig förmedlar Sarek. Västerbottens museum gjorde ett temanummer om Svante Lundgren. Gå till tidskriften och till sidan 61 – ”Min bästa bild från Aktse: rödstjärthona eller fem nypor”.

På sidan 14 finns en undertext – ”Aktse… Lundgren berättar i boken 50 år som naturfotograf (1982) hur han vid flera tillfällen sökt fotografera detta motiv utan att bli nöjd med proportionerna”.

Hur många bilder har ni inte sett av:

Och så visar oss Svante Lundgren ”fem nypor”!

Så här skriver Svante Lundgren om Axel Hamberg:

"Som bekant vistades Hamberg i Sarek alla somrar mellan 1895 och 1932 med undantag för åren 1898 och 1917... Lika säkert som våren kom professorn år efter år upp till sitt fjälland. Han fortsatte sina resor så länge krafterna räckte, egentligen ännu längre, ty sista gången måste han rida från Tjåmotis och orkade endast med svårighet gå den korta sträckan mellan Litnokkanalen och stugan. Amul var med den gången, men det är mor Länta som berättar: - Å när dom lämnade stugan å hade gått några steg, vände Hamberg sej om, stannade en kort stund å sa: Adjö nu Litnok, för nu är de sista gången. Nu kommer jag aldrig mer... Det var kanske inte bara vetenskapen som drog professorn till fjälls - fjällen själva hade fångat också honom i sitt magiska grepp."

Vid Litnokstugan

Referenser

Andersson, L. (red.) (2012). Sarek, Arktis och akademisk vardag: en bok om geografen Axel Hamberg. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis (AUU).

Postat 2015-03-28 13:12 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Axel Hamberg och Sähkokjåhkå Placerad på karta

I ett av blogginläggen om Njoatsosvágge uppmärksammade Hans Fowelin en märklighet. Jag upprepar den här:

En överraskande detalj på den gamla generalstabskartan gäller vattendragen Sähkokjåhkå och Máderjåhkå. På generalstabskartan är bägge utritad som samma jokk med namnet Matirjokk (blå färg). Om man får tro kartan hade alltså den nuvarande Sähkokjåhkå ett annat lopp. Den böjde tidigt av åt väster och rann direkt ut i Njoatsosjåhkå. Nuförtiden rinner den ju ner till västra kanten av Påreksjöarna och förser Standárjåhkå (grön färg) med vatten. Om generalstabskartan hade rätt var alltså Máderjåhkå större än tidigare, och Standárjåhkå något mindre. Denna detalj fanns kvar så sent som på 1961 års fjällkarta som ju hade generalstabskartan som underlag. Hambergs karta hade jokken ritad på samma sätt men han namngav den som Sähkokjokk.

Utgångspunkten var som sagt inte bara Generalstabskartan utan också Axel Hambergs egen karta som ser ut så här för samma område:

Axel Hamberg var en pionjär inom fotogrammetrin i Sverige. Läs Kennert Torlegårds kapitel i boken ”Sarek, Arktis och akademisk vardag. En bok om geografen Axel Hamberg”. Jag citerar några rader från kapitlet:

"År 1896 påbörjade Hamberg sina omfattande arbeten med att kartlägga högfjällsregionen i Sarek norr om Kvikkjokk, ett område om cirka 2 000 km2. Här togs omkring 1 800 bilder…"

"De fotogrammetriska upptagningarna i Sarek var i huvudsak avslutade 1902. Bildmaterialet bedömdes vara tillräckligt för att konstruera en topografisk karta i skala 1:50 000…"

"Men kartan… förverkligades aldrig. Dock framställdes en karta i skala 1:300 000 som bilaga till Hambergs klassiska bok Sarekfjällen… Trots sin lilla skala ansågs den överlägsen Generalstabskartan och användes av Sarekbesökare ända fram till dess den… topografiska kartan i skala 1:100 000 över området publicerades år 1970."

 

Hambergs anseende som kartograf var och är högt. Observera exempelvis att detaljeringsgraden går så långt att Jamikvaratj är utsatt på kartan. En viktig referenspunkt för de som går i Njoatsosvágge.

Jämför man med dagens fjällkarta ser det ut så här:

Om Hambergs karta är korrekt skulle alltså Sähkokjåhkå ha ändrat sitt lopp under de mer än etthundra år som har förflutit. En dramatisk förändring minst sagt som i sig borde förtjäna uppmärksamhet.

Källmaterialet

För att lösa gåtan med Sähkokjåhkå vore det förstås bäst att ha tillgång till Hambergs fotogrammetiska fotografier. Tack vare Uppsala universitet finns ett antal av dessa bilder tillgängliga. De bilder som finns i detta bibliotek är blandade med andra typer av fotografier som också återger personer och platser. Dessutom finns hans dagböcker, publikationer och mycket annat på Uppsala universitets Hambergsida. Jag ska försöka ge en bakgrund och försöka lösa gåtan med hjälp detta material.

Hotell Säkokjokk

Hambergs allra första hydda i Sarekområdet var Säkokhyddan eller ”Hotell Säkokjokk” som han kallade den.

I ”Bau von Hütten im Sarekgebirge” skriver han:

"Meine diesbezüglichen Pläne nahmen bereits im nächsten Sommer (1902) eine konkrete Form an. Am 29. Juni sandte ich meine Lappen aus, um am Tata-See und auf dem Wege dorthin zurückgelassene Kisten, in die meine grossen Apparate verpackt gewesen waren, einzusammeln, sie vorsichtig zu zerlegen, die Nägel herauszuziehen und aufzubewahren, die Bretterstösse auf Renntiere zu verladen, die längsten selbst zu tragen und alles zu einer Stelle zu transportieren, die ich dicht unterhalb der Birkenwaldgrenze bei Säkokjokk ausgewählt hatte. Hier fügten wir am 2. und 3. Juli die Kistenbretter mit Nägeln, einer Hufzange, einer Säge und zwei Geologenhammern zu einem kleinen Haus zusammen, dem sog . . »Hotel Säkokjokk» (Fig. 6.). Um das Häuschen wasserdicht zu machen, sandte ich zwei Mann und die Packrenntiere in den Nadelwald zum Sammeln von grossen Birkenrindenstücken, mit denen dann das Dach und die Wände ausser der Eingangswand bedeckt wurden. Die Lappen hatten eine grosse Geschicklichkeit darin, die Rindenstücke, die sich meist einrollen oder auch nach einer Richtung bersten, mit kleinen Latten ordentlich zu befestigen."

Det går inte att placera hyddans plats mer exakt, men Hamberg skriver:

"…die ich dicht unterhalb der Birkenwaldgrenze bei Säkokjokk ausgewählt hatte."

Hyddan låg alltså i direkt närhet till Sähkokjåhkå, en bit ner i björkskogen.

Säkokhyddan var av avgörande betydelse för Hamberg under åtminstone de första tio åren innan Pårekhyddan byggdes 1912-1913. Det var där man hittade skydd och hyddan var en central plats för utrustning, proviant, mätinstrument och allt annat som han behövde. Det framgår bland annat av hans dagböcker. Axel Hamberg måste alltså ha varit mycket välbekant med hur jåkkens lopp såg ut.

Har Sähkokjåhkå ändrat sitt lopp?

Hambergs egna bilder förser oss med det material vi behöver för att svara på frågan. Detta foto tog han någon gång före 1907:

Kortet bör vara taget uppe på sluttningen av Pårte strax öster om Sähkokjåhkå. Vi ser delar av Påreksjöarna till vänster, Tjoares till höger, Vállevárre, hela Änok och långt bort Kvikkjokk med Sakkat. Om man förstorar upp (och behandlar) bilden går det att identifiera Máderjåhkå:

 

Och Standárjåhkå:

På det stora fotot återfinns jåkkarna här:

Sähkokjåhkå bildar en bifurkation med Máderjåhkå. Så såg det ut för över etthundra år sedan och så ser det ut idag.

Hur kunde det bli så fel?

Man kanske kan tycka att felritningen inte är så viktig. Hambergs karta var ju trots allt bara avsedd som en grov men ändå mer korrekt återgivning av Sarek än vad Generalstabskartan kunde erbjuda. Det som ändå slår en är att Hamberg kopierar Generalstabskartans felaktiga ritning. Tack vare Mats Brobergs (signaturen eyck på Utsidan) undersökning av källmaterialet till Generalstabskartan vet vi hur konceptkartorna såg ut:

Vi ser samma fel i konceptkartan som i Hambergs karta. Det finns ingen huvudfåra för Sähkokjåhkå. På sätt och vis är konceptkartan mer korrekt. Den anger inte Sähkokjåhkå överhuvudtaget. Hamberg har namnet Sähkokjåhkå men återbildar inte jåkkens huvudfåra alls. Om vi skulle rita in jåkkarna i Hambergs karta (slarvigt) skulle den blå markeringen heta Sähkokjåhkå och den gröna Máderjåhkå.

Har ett gammalt kartfel någon betydelse?

Inte idag förstås. Vår fjällkarta är korrekt. Å andra sidan var Axel Hambergs karta den man utgick från i nästan 50 år. Hade felritningen någon betydelse för vandrare när man bara hade Hambergs Sarekkarta? Det beror på hur man gick. Om man då som nu väljer att gå högt upp för att nå övre Njoatsosvágge så berörs man inte av Sähkokjåhkå nere på Pårekslätten. Om det däremot hade funnits vandrare som hade nedre Njoatsosvágge som mål eller tänkte följa vandringsstigarna på Sähkoknuohkke då borde denna felritning ha uppmärksammats för länge sedan.

I nästa inlägg - Axel Hamberg – Sarekkartan och nedre Njoatsosvágge - ska jag försöka förklara eller spekulera i varför det blev fel i kartan och hävda en till synes lite märklig tes. Även om jag nu pekar ut felaktigheter i Hambergs kartor framstår hans karta från 1922 fortfarande som överlägsen vår moderna fjällkarta.

Postat 2015-03-24 17:38 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera