Varje år är det många som frågar efter "bästa vägen in i Sarek". Mina turer började för 40 år sedan och före 2009 hade jag provat på de flesta ingångarna förutom en, den mest självklara - Kvikkjokk. Då tänker man kanske direkt på Kungsleden och Sarek via Pårek eller Aktse. Underligt nog glömmer man då den absolut snabbaste vägen upp på kalfjället, den väg som Linné tog. Uppe på Vállevárre såg han det här:

I hans Lapplandsresa utbrister han:

"Efter middagen reste från Hyttan, då jag 1 fjärding därifrån hade berget Vallevare, som var väl 1/4 mil högt. När jag kommit på sidan av det, tycktes jag föras uti en ny värld, och när jag kom upp i det, visste jag ej, om jag var uti Asien eller Afrika, ty både jordmånen, situationen och alla örterna voro mig obekanta. Jag var nu kommen till fjällen."

Dessa rader har har citerats av många, det skrevs för snart 300 år sedan. Det Linné upplevde finns kvar - idag. Man ser hela Pårte, Sähkok, delar av Luohttoláhko, Svenonius glaciär och i dalen Njoatsosvágge. Det är i denna dal det finns ett litet hjärta (för mig) i Sarek.

På bilden ser du Njoatsosjåhkå och allra längst till höger finns en liten ö, det är den som är det lilla hjärtat. Jag ska beskriva hur du tar dig dit. Ön är platsen varfrån du själv kan välja mellan minst fem vägar för din fortsatta vandring i Sarek.

Ön i Njoatsosvágge är inte ett slutmål utan en utgångspunkt. Jag utgår från att du har packat för en vandring för ungefär 10 dagar.

Starten

Du börjar i Kvikkjokk där STF:s fjällstation finns om du behöver övernatta. Härifrån måste du ta båten över kamajokk.

Väl över på andra sidan börjar vandringen upp till Prinskullen och Vállevárre. Det är mer än 500 meters stigning med full packning så gå inte för långt första dagen. Tälta uppe på Vállevárre och njut av utsikten.

Ingången till Vállevágge är enkel, följ risheden. Så småningom går du ner i blocken längs Vállebäcken.

Närmare passhöjden ser du en liten ö som ser ut som en bra tältplats. Det är det säkert, men fortsätt ett tag.

Alldeles före passhöjden finns överraskande nog en plats med suveräna tältplatser.

Nästa dag passerar du passhöjden.

Det är kanske härifrån många väljer att fortsätta in i Padjelanta. För att komma till "hjärtat" ska du istället gå ner i Tjuoldavágge. På bilden här nedan ser du Hábres i vänsterkanten. Om du går nedanför Hábres istället för att gå via Ruonasgårsså har du hela tiden Tjuoldavágge i blickfånget. Sikta mot renvaktarstugan nere i dalens västra ände (se fjällkartan). Stanna gärna på nedvägen och spana efter rara fåglar och annat vilt.

Målet denna dag är Tjuoldagårssås nedre del. Gå uppåt efter renvaktarstugan och vada Buojdesjåhkå. Framför dig ser du Tjuoldagårsså.

Gå en bit uppåt längs Tjuoldajåhkå och slå ner tältet och njut.

Nästa dag går du uppför Tjuoldagårsså mot Låptåvagge. Tittar du bakåt ser du Tjuoldavágge och högt uppe Vállevágge som du kom ifrån.

Jokken i Låptåvagge ska inte vadas vid det smalaste stället!

Några hundra meter övanför det smalaste stället finns det bredaste stället. Vadet där är bara ankeldjupt.

Fortsätt att gå på platån mot Njoatsosvágge. Sarek presenterar sig nästan alltid överraskande varfirån man än kommer. Den här vägen tycker jag ändå är den mest andlösa. Det börjar med:

Varje gång jag kommer hit är det "bullen" Luohttoláhko jag fäster mig vid. Den ser på något vis helt onaturlig ut. Gå dit får du se.

Och denna fantastiska Njoatsosvágge.

Tittar du ner ser du ön.

Från hjärtat

Nu är du här. Förstora bilden så ser du vårt gröna tält.

Från ön är det inga som helst problem att vada Njoatsosjåhkå.

Vart går man sedan? Det finns åtminstone fem olika val:

• Njoatsosvágge västerut
• Jiegnavágge (fantastisk) till Sarvesvágge
• Västra Luohttoláhko till Sarvesvágge
• Östra Luohttoláhko via Noajdevágge (den mest dramatiska exponeringen)  till Sarvesvágge
• Sähkok och Pårek

Fusk

Om man som jag har gått in och ut i Sarek många gånger frestas jag att hitta genvägar. Det går att flyga helikopter till Låptåvagge eftersom den ligger strax utanför parkgränsen. Man vinner då upp till 3 dagar och tältar redan den första natten på ön i Njoatsosvágge.

Här är Karin och helikoptern.

Några eftertankar

När Karin och jag har gått till ön i Njoatsosvágge har vi sällan träffat på andra vandrare. Orsaken till detta tror jag är hindret Luohttojåhkå. Jåkken är knepig och varierar kraftigt med regn och värme. Den avvattnas ju av glaciärer och många jokkar från Luohttoláhko. Förr i tiden när det fanns en bro över jokken såg det helt annorlunda ut, nästan som ett andra Smaila. Vadningen kan nästan alltid göras lite längre ned i förgreningarna, men jag har också sett lite för riskfyllda försök. Man kan ju förstås tänka sig att verka för att bron ska återuppbyggas - den hade förr lite samma status som bron över Guhkesvakkjåhkå. Å andra sidan var den gamla bron kraftigt förankrad med vajrar och allt, trots detta spolades den bort. Så här såg bron ut 1973. Vårfloden måste vara enorm.

Alternativet, som jag ser det, är att ha andra färdvägar om jåkken är för svår. Välj gärna Jiegnavágge, speciellt om du tycker om block som Karin.

På vägen träffar man förstås på många små hjärtan.