I ett av blogginläggen om Njoatsosvágge uppmärksammade Hans Fowelin en märklighet. Jag upprepar den här:

En överraskande detalj på den gamla generalstabskartan gäller vattendragen Sähkokjåhkå och Máderjåhkå. På generalstabskartan är bägge utritad som samma jokk med namnet Matirjokk (blå färg). Om man får tro kartan hade alltså den nuvarande Sähkokjåhkå ett annat lopp. Den böjde tidigt av åt väster och rann direkt ut i Njoatsosjåhkå. Nuförtiden rinner den ju ner till västra kanten av Påreksjöarna och förser Standárjåhkå (grön färg) med vatten. Om generalstabskartan hade rätt var alltså Máderjåhkå större än tidigare, och Standárjåhkå något mindre. Denna detalj fanns kvar så sent som på 1961 års fjällkarta som ju hade generalstabskartan som underlag. Hambergs karta hade jokken ritad på samma sätt men han namngav den som Sähkokjokk.

Utgångspunkten var som sagt inte bara Generalstabskartan utan också Axel Hambergs egen karta som ser ut så här för samma område:

Axel Hamberg var en pionjär inom fotogrammetrin i Sverige. Läs Kennert Torlegårds kapitel i boken ”Sarek, Arktis och akademisk vardag. En bok om geografen Axel Hamberg”. Jag citerar några rader från kapitlet:

"År 1896 påbörjade Hamberg sina omfattande arbeten med att kartlägga högfjällsregionen i Sarek norr om Kvikkjokk, ett område om cirka 2 000 km². Här togs omkring 1 800 bilder…"

"De fotogrammetriska upptagningarna i Sarek var i huvudsak avslutade 1902. Bildmaterialet bedömdes vara tillräckligt för att konstruera en topografisk karta i skala 1:50 000…"

"Men kartan… förverkligades aldrig. Dock framställdes en karta i skala 1:300 000 som bilaga till Hambergs klassiska bok Sarekfjällen… Trots sin lilla skala ansågs den överlägsen Generalstabskartan och användes av Sarekbesökare ända fram till dess den… topografiska kartan i skala 1:100 000 över området publicerades år 1970."

Hambergs anseende som kartograf var och är högt. Observera exempelvis att detaljeringsgraden går så långt att Jamikvaratj är utsatt på kartan. En viktig referenspunkt för de som går i Njoatsosvágge.

Jämför man med dagens fjällkarta ser det ut så här:

Om Hambergs karta är korrekt skulle alltså Sähkokjåhkå ha ändrat sitt lopp under de mer än etthundra år som har förflutit. En dramatisk förändring minst sagt som i sig borde förtjäna uppmärksamhet.

Källmaterialet

För att lösa gåtan med Sähkokjåhkå vore det förstås bäst att ha tillgång till Hambergs fotogrammetiska fotografier. Tack vare Uppsala universitet finns ett antal av dessa bilder tillgängliga. De bilder som finns i detta bibliotek är blandade med andra typer av fotografier som också återger personer och platser. Dessutom finns hans dagböcker, publikationer och mycket annat på Uppsala universitets Hambergsida. Jag ska försöka ge en bakgrund och försöka lösa gåtan med hjälp detta material.

Hotell Säkokjokk

Hambergs allra första hydda i Sarekområdet var Säkokhyddan eller ”Hotell Säkokjokk” som han kallade den.

I ”Bau von Hütten im Sarekgebirge” skriver han:

"Meine diesbezüglichen Pläne nahmen bereits im nächsten Sommer (1902) eine konkrete Form an. Am 29. Juni sandte ich meine Lappen aus, um am Tata-See und auf dem Wege dorthin zurückgelassene Kisten, in die meine grossen Apparate verpackt gewesen waren, einzusammeln, sie vorsichtig zu zerlegen, die Nägel herauszuziehen und aufzubewahren, die Bretterstösse auf Renntiere zu verladen, die längsten selbst zu tragen und alles zu einer Stelle zu transportieren, die ich dicht unterhalb der Birkenwaldgrenze bei Säkokjokk ausgewählt hatte. Hier fügten wir am 2. und 3. Juli die Kistenbretter mit Nägeln, einer Hufzange, einer Säge und zwei Geologenhammern zu einem kleinen Haus zusammen, dem sog . . »Hotel Säkokjokk» (Fig. 6.). Um das Häuschen wasserdicht zu machen, sandte ich zwei Mann und die Packrenntiere in den Nadelwald zum Sammeln von grossen Birkenrindenstücken, mit denen dann das Dach und die Wände ausser der Eingangswand bedeckt wurden. Die Lappen hatten eine grosse Geschicklichkeit darin, die Rindenstücke, die sich meist einrollen oder auch nach einer Richtung bersten, mit kleinen Latten ordentlich zu befestigen."

Det går inte att placera hyddans plats mer exakt, men Hamberg skriver:

"…die ich dicht unterhalb der Birkenwaldgrenze bei Säkokjokk ausgewählt hatte."

Hyddan låg alltså i direkt närhet till Sähkokjåhkå, en bit ner i björkskogen.

Säkokhyddan var av avgörande betydelse för Hamberg under åtminstone de första tio åren innan Pårekhyddan byggdes 1912-1913. Det var där man hittade skydd och hyddan var en central plats för utrustning, proviant, mätinstrument och allt annat som han behövde. Det framgår bland annat av hans dagböcker. Axel Hamberg måste alltså ha varit mycket välbekant med hur jåkkens lopp såg ut.

Har Sähkokjåhkå ändrat sitt lopp?

Hambergs egna bilder förser oss med det material vi behöver för att svara på frågan. Detta foto tog han någon gång före 1907:

Kortet bör vara taget uppe på sluttningen av Pårte strax öster om Sähkokjåhkå. Vi ser delar av Påreksjöarna till vänster, Tjoares till höger, Vállevárre, hela Änok och långt bort Kvikkjokk med Sakkat. Om man förstorar upp (och behandlar) bilden går det att identifiera Máderjåhkå:

Och Standárjåhkå:

På det stora fotot återfinns jåkkarna här:

Sähkokjåhkå bildar en bifurkation med Máderjåhkå. Så såg det ut för över etthundra år sedan och så ser det ut idag.

Hur kunde det bli så fel?

Man kanske kan tycka att felritningen inte är så viktig. Hambergs karta var ju trots allt bara avsedd som en grov men ändå mer korrekt återgivning av Sarek än vad Generalstabskartan kunde erbjuda. Det som ändå slår en är att Hamberg kopierar Generalstabskartans felaktiga ritning. Tack vare Mats Brobergs (signaturen eyck på Utsidan) undersökning av källmaterialet till Generalstabskartan vet vi hur konceptkartorna såg ut:

Vi ser samma fel i konceptkartan som i Hambergs karta. Det finns ingen huvudfåra för Sähkokjåhkå. På sätt och vis är konceptkartan mer korrekt. Den anger inte Sähkokjåhkå överhuvudtaget. Hamberg har namnet Sähkokjåhkå men återbildar inte jåkkens huvudfåra alls. Om vi skulle rita in jåkkarna i Hambergs karta (slarvigt) skulle den blå markeringen heta Sähkokjåhkå och den gröna Máderjåhkå.

Har ett gammalt kartfel någon betydelse?

Inte idag förstås. Vår fjällkarta är korrekt. Å andra sidan var Axel Hambergs karta den man utgick från i nästan 50 år. Hade felritningen någon betydelse för vandrare när man bara hade Hambergs Sarekkarta? Det beror på hur man gick. Om man då som nu väljer att gå högt upp för att nå övre Njoatsosvágge så berörs man inte av Sähkokjåhkå nere på Pårekslätten. Om det däremot hade funnits vandrare som hade nedre Njoatsosvágge som mål eller tänkte följa vandringsstigarna på Sähkoknuohkke då borde denna felritning ha uppmärksammats för länge sedan.

I nästa inlägg - Axel Hamberg – Sarekkartan och nedre Njoatsosvágge - ska jag försöka förklara eller spekulera i varför det blev fel i kartan och hävda en till synes lite märklig tes. Även om jag nu pekar ut felaktigheter i Hambergs kartor framstår hans karta från 1922 fortfarande som överlägsen vår moderna fjällkarta.