Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht har beslutat att entlediga Charlotta Ribendahl från uppdraget som särskild utredare i utredningen om rättslig översyn av Skogsvårdslagstiftningen. ”Skälet är att förtroendet brustit efter vissa uttalanden som Charlotta Riberdahl gjorde i Almedalen.”

"Jag bedömer att hennes uttalande har skadat utredningen och jag har därför inget fortsatt förtroende för Riberdahl att leda denna utredning säger Bucht i en skriftlig kommentar till TT.”

Uttalandet finns inspelat här http://regionvasterbotten.se/videogallery/en-ny-skogspolitik-pa-vag-vem-satter-agendan-charlotta-riberdahl-lagman-gota-hovratt/ (start 9:58 ). Charlotta säger:

”Äganderätten den är ju grundlagsskyddad idag och är det så att man tvingas till intrång i sin mark så har man ju rätt till intrångsersättning. Sen kan man ju fundera på – nu är jag mycket provokativ, och det är jag medveten om, men jag tycker ändå att det är intressant som en aspekt, när man har en så viktig naturresurs som skogen som är så väldigt viktig för den biologiska mångfalden, det är ju så många växter och djur som är beroende utav skogen för det är ju också beroende utav den ur klimatsynpunkt det har ju nämnts här idag, det är ju också beroende av den för att rena vårt vatten om man ska tillåta att ett så stort privat ägande utav en så viktig naturresurs som också då är av stort nationellt intresse men också ett globalt intresse utav miljösynpunkt men det är ju, det är liksom ett mycket provokativt synsätt…”

Det var ifrågasättandet av privat ägande som föranledde entledigandet. Allt utlöste en våldsam reaktion från många parter som ställde sig bakom kritiken. Kritik mot kritiken publicerades här (2017-07-14) http://www.aftonbladet.se/debatt/article23160561.ab.

Charlotta refererar bland annat till fjällnära skogar och Aarhuskonventionen när det gäller möjligheter att överklaga beslut. Detta har en direktkoppling till Högsta förvaltningsdomstolens dom i Änokmålet.

”Naturskyddsföreningen överklagade avvisningsbeslutet till HFD, vars dom alltså kom för drygt två veckor sedan. I domen börjar HFD med att konstatera att enligt 1 § SVL ska skogen skötas så att den uthålligt ger god avkastning, samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Vidare gäller målparagrafen och de allmänna hänsynsreglerna i 1 och 2 kap. MB även för skogsbruk. De två lagstiftningarna är parallellt tillämpliga, även om vissa av MBs bestämmelser har företräde, bl.a. de om biotopskydd, artskydd och Natura 2000.” http://www.jandarpo.se/upload/2014%20RB%20%C3%84nok.pdf

I mina egna kontakter med Skogsstyrelsen säger de att det är första gången som paragraf 18 tillämpas för att köpa skog i Änok (18 § Tillstånd till avverkning får inte ges om avverkningen är oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården. Lag (2010:930).)

Problemet för skogsstyrelsen är att de inte har tillräckliga medel för att ge intrångsersättning. Därför är Charlotta Riberdahls provokativa uttalande viktigt. Om ansvaret för bevarandet av den biologiska mångfalden är statens ansvar så kanske denna olösliga konflikt kanske kan lösas. Det behövs helt enkelt pengar.

I fallet Änok gäller det dessa områden i rött:

Ragna har beskrivit arbetet i http://ragnaw.blogspot.se/2015/08/stampling-i-anok.html och http://ragnaw.blogspot.se/2015/10/anok.html.

Det är dessa områden som Skogsstyrelsen kommer att ge intrångsersättning för. Den stora  frågan handlar kanske ändå om utvidgningen av Sareks nationalpark i enlighet med Naturvårdvserket http://www.naturvardsverket.se/Om-Naturvardsverket/Publikationer/ISBN/1200/978-91-620-1269-4/ och för den del Axel Hamberg http://www.utsidan.se/blogs/bees/axel-hamberg-sarekkartan-och-nedre-njoatsosv.htm. Visserligen ingår inte Änok i dessa förslag men vi kanske kan lyssna på Edvin Nilsson:

"I nedre delarna av dessa dalgångar, Njåtjos- och Tjuoltavagge, finns liksom i Rapadalen ett säreget och viltvänligt deltaland, Kvikkjokksbornas Änok. Det är inte riktigt lika stort som Aktsedeltat men absolut inte mindre rikt på älg... Här samlas mycket flyttfågel om våren, innan de tar det definitiva språnget in i fjällvärlden."

"Här skulle då kunna bli något av en Edens lustgård. Redan nu ser vi tecken som tyder på att de större däggdjuren tolererar människans närvaro på ett helt annat sätt i Rapadalen i Sarek än utanför nationalparken... Ett önsketänkande är också att de sydligaste delarna av Sarek, som vi har bekantat oss med den här gången, skulle kunna få ett så stort skyddsområde att likartade förhållanden kunde uppstå även här.”

Björn