Rockar livet i Annelistyle.

Användarnamn: Anneli

Intressen:

Mer på profilsidan


2012-05-26

Min 8000 metersutrustning #1

Okeeeej då!!! Jag är ju inte så förtjust i att skriva om utrustning. Anledningen till det är att det finns lite negativa bitar med att skriva om utrustning. En är att man kan få för sig att om man har de där grejerna så fixar man det här, man köper grejerna och tror att man är redo. Så attans galet.

För det första är utrustningsvalen helt anpassade efter mina förutsättningar, dvs. att jag har amputerat sex fingrar och bara har två små stumpar på ena handen. Jag har t.ex. ytterst få isyxor att välja mellan som jag kan hålla om huvudet med min lilla hand, jag måste ju välja en av de jag kan hålla. Har man fler fingrar har man fler isyxor att välja på.


Foto Nicke Johansson

Annat att ta hänsyn till är t.ex. att jag är lite vimsig i skallen och måste ha lättarbetade metoder för just min skalle, t.ex. gillar jag korta rep för då slipper jag "hantera" repet, meckigt för skallen när det är hardcoreläge, kan knö ner det i en ficka eller nåt bara, grymt smidigt. Man får sätta upp det lite oftare men det fixar däremot jag och skallen bra.

Får plats i en ficka!

Jag har en del prylar som jag inte är så värst förtjust i men jag har gjort precis som alla andra, jag hör köpt det jag har köpt och sen får jag dras med det ett tag. Jag har inget outtömligt konto så jag bara kan shoppa nytt. Det vore dessutom inte försvarbart ur ett miljöhänseende. Så  jag har med pinaler som var ett mindre lyckat köp.


Jag brukade gilla de här titankastrullerna men nix, det tar längre tid att smälta snö i dem så på den här turen blir det ingen titankastrull. Dessutom har jag inte aluminiumvindskydd med alls, jag bara kör, det är ju så lite syre så brännaren kvävs av för mycket skydd. Under har jag ett mjukt skydd istället för aluminium, det går sönder och dessutom är de bökigare att packa. Man lär sig av sina misstag.

Sen väljer jag ibland fel. Jag kanske har stått i valet och kvalet mellan två sovsäckar på en tur och väl på berget inser jag att vad fanken, jag skulle ha tagit den andre sovsäcken. Den här var inte varm nog, eller oftare, så här varm sovsäck hade jag inte behövt. Så på mina utrustningslistor och på mina bilder syns ju felvalet.


Overkill på sovsäcken på första turen. Andra svängen på samma berg bytte jag till en tunnare. Och shit vad mycket rött - nu vill jag ju ha himmelsblått! Och kolla, en termos, noop, skippar nog termosen den här gången, tar hellre mer bränsle istället.

Sedan tillkommer massa andra omständigheter till de val jag gör. Åter till sovsäcken. Jag fryser ofta om skinkorna och benen när det är kallt, jag är helt klart en benfrysare även om jag inte är så värst frusen rent generellt. Av den anledningen har jag ofta dunbyxor med mig. Jag har ofta en ganska tunn jacka eftersom jag ju har dunbrallorna, tar jag på dem så behöver jag inte så mycket jacka. Och åter till sovsäcken, eftersom jag har både dunjacka och dunbrallor så behöver jag inte speciellt varm sovsäck. De kallaste nätterna kan jag ju sova med dunkläderna på. Hur mjukt och gosigt som helst dessutom. Har en polare som aldrig skulle få en blund i ögonen om han skulle tvingas sova i en sån dunmundering och har en gigantiskt sovsäck istället.

Jag går ofta i bara tröjan när andra går i tjocka jackor men å andra sidan så har jag ju dunbrallor på mig.

Annat som påverkar utrustningsvalet är hur man tänkt sig turen. Man kan ju köra snabbt och aggressivt och kuta så snabbt man kan uppför berget, är vädret kasst kutar man ner igen och gör ett nytt försök när vädret bättrat på sig, eller som jag, gå långsamt och ligga högt och vänta på bra väder. Jag skulle välja annorlunda utrustning om jag var en snabbkutare.

Sen är det ju så, som jag har skrivit så mycket om förr, att jag kanske inte gillade färgen på den där bästa prylen så jag tog den näst bästa, men det där hemska gröna färgen är kanske just din favoritfärg. För mig är det viktigt att jag blir glad av grejerna eftersom jag kan behöva sitta och trycka med dem i en storm i dagar och nätter. Har jag glada grejer så håller jag humöret på topp längre och klarar att sitta längre. Så ibland  kompromissar jag, det ”mentala” värdet räknas också.

En flagga i tältet? Japp, mentalt värde!

En del vill ha utrustningslistor med exakt pryl, inte bara att jag har sovsäck utan det ska stå på listan exakt vilken sovsäck jag har. Ajajaj, inte bra. För vad som behövs för att hålla på med värstingberg och sånt är kunskap att själv avgöra vilken sovsäck man behöver. Man behöver själv kunna göra bedömningen utifrån temperaturer och hur frusen man själv är och hur man t.ex. reagerar när det skiter sig. Om man vet med sig att man står ut men inte mycket mer i en tajt säck så är det ju ingen höjdrare att ha en sån om man vill kunna sitta och trycka i tältet och vänta ut en storm i en vecka. Gillar man istället tajta säckar för man känner sig så gosigt ombonad så är det ju himla bra med en tajt säck om man ska vänta ut en storm i en vecka.

Utrustning på såna här krävande turer handlar om att testa, testa och åter testa det som funkar just för en själv. Vill du göra som jag så är det så du gör, du hittar det som funkar bäst för just dig. Jag kör ofta med dunbrallor eftersom jag lätt fryser om låren och baken, och har bara jättetunn dunjacka.  Kollar man på min dunjacka så shit, kan man ha så tunn jacka, okej, då kör vi på det. Och så kanske man är en av de som behöver en varm jacka. Väljer man en jacka eller sovsäck bara för att man ser att någon annan ha den så är det blåbärsstil. Man lär känna sig själv, hur man funkar och gör de val man behöver utifrån sina egna förutsättningar. Det är hardcorestil. Okej.

Men någonstans måste man ju börja. Japp. Så snacka med folk, kolla på andras bilder, men med sans och balans, och istället, var ute så du lär känna dig själv. Med det sagt så kommer här några inlägg om min utrustning och varför jag valt den.

Så jag börjar med klätter- eller kanske man ska kalla det säkerhetsutrustningen som jag valt att ta med mig. Det här är vad jag har med mig till baslägret, sen får jag se vad jag tar med när det väl bär av uppför berget. De krux jag har att hantera är dels att jag behöver gå över ett lurigt glaciärområde och sedan kan det eventuellt bli en rejält brant snöbacke jag ska uppför alternativt en del klippklättring, men det vet jag inte förrän på plats och jag gör en lavinrisksbedömning på ett viss ställe och bestämmer vilken väg jag tar.


Det här är det som man väl skulle kunna kalla klätterutrustning men jag räknar med att kunna använda annat i packningen som säkerhetsutrustning också. T.ex. kan man använda en tröja som säkring om det skiter sig rejält, eller en vante eller what ever om man bara vet hur man säkrar med den. Tejp och plastpåse så har man en antisnöplatta. Det är bara fantasin som sätter gränserna.

Stegjärn. Jag har flera olika stegjärn och väljer ett par rejäla i stål, Grivel G12, som tål att gå på sten, men som är tyngre än aluminium men som inte är så starka. Jag har med ett par extra antisnöplattor som man sätter under stegjärnen, för att snö inte ska fastna. Man kan tappa dem och det är lugnt, man kan sätta silvertejp eller en plastpåse eller nåt men om jag tappar en på acklimatiseringsturen så är det skönt att kunna börja med hela stegjärn när jag ska upp på berget.


Så här najs kan det bli utan antisnöplattor, man tar fem steg, sparkar av snön, tar fem steg.

Jag har med utrustning för att kunna gå utmed mitt rep. En karbin i ena änden för att fästa i selen, en 60 cm dynemaslinga och en Petzl Ascension som man hakar fast i repet och som löper åt ena hållet och låser åt andra hållet. Jag kan också ha den som hjälp till att fira upp min ryggsäck om jag inte klarar att ta mig upp på en passage med den på ryggen.

Sedan en slinga med karbin och en stor karbin som jag använder för att säkra mig i repet när jag flyttar ascendern förbi en säkring. Alla karbiner som är låsbara har s.k. manuella lås, de med olika automatiska låsningar har en större tendens att fastna i busväder. De karbiner som jag fäster i selen är små för att spara vikt och det är okej att de är små eftersom jag bara fäster en gång men den karbin jag arbetar med är stor för jag kan behöva jobba med den mycket mer och då är det ingen höjdrare att stå och feppla med smågrejer i busväder och med tumvantar på.



Jag har en krok som hjälper mig när min vänsterhand inte räcker till. En krok har jag för att kunna hänga fast ryggsäcken om jag inte orkar ha den på ryggen.

Jag behöver ju prylar för att säkra mig, och att säkra tältet när vädret busar och jag tar med några kilar ifall det blir klippklättring. Isskruvarna är både till för att säkra mig när jag tar mig upp men också om jag går igenom och trillar ner i en glaciärspricka och inte har slagit mig sönder och samman och ska ta mig upp utmed glaciärsprickans vägg. De stora aluminiumpinnarna kallas snowpickets och är en slags snöankare. Den stora röda plattan är också ett snöankare och kallas dead man. Snow pickets är mina absoluta favoriter men de funkar inte bra i lössnö och då funkar en dead man, men de är jäkla viktigt att man sätter den rätt för att den ska funka rätt. Jag kan även använda min isyxa som ankare.


Det blir tre snowpickets.

Det blir 15 meter 8 mm twinrep. Är det jäkla lurigt och hög fallrisk kör jag det dubbelt, är det bara risk att jag rasar ner kör jag det enkelt. Jag sätter upp det, går ner och hämtar änden och upp igen. Meckigt men det är så det funkar om man går själv och ska ha rep.

15 meter är najs för det är en längd som inte trasslar sig, det räcker att vika ihop det och göra en knut på det. Skulle det bli en enstaka trassel så trasslar man upp den fortare än om man skulle mata upp och ut repet som man gör med längre rep. Har man bara lite grundkoll på det så är det bara att kasta huller som buller.


Har en polare som kallar det här Annelis hardcoreknut. =:)

Sen har jag med en petare, vete fanken vad de heter på riktigt. Om man borrar två hål med en isskruv så de blir en enda kanal så kan man trä en slinga i kanalen. Man har petaren att fånga upp slingan med den. På bilden har jag en som är jäkla bra men eventuellt blir det en lättviktsmodell gjord av en cykeleker istället.

Jag har en repbroms, 4 och 5 mm repsnöre till lite av varje, även som tältlinor, jag har med ett gäng karbiner och slingor, en Black Diamond lättvikts klättersele, har för mig den heter Alpine Bod, en Petzl Ecrin hjälm. Röd för att den syns men vete fanken om det inte blir en vit, solen gassade attans mycket sist och då blir vit svalare. Det blir snyggare också. Åhh, skulle velat haft blått rep istället. Mycket najsare.

Japp, jag bryr mig om färgerna. Vill ha sånt som jag gillar. Det blir roligare då. Hej svejs!


Fantasi och glädje kan man ta med hur mycket man vill!

________________________
För er som undrar vem jag är, här finns en fantastiskt välskriven artikeln om min bakgrund i det ansedda Magasinet Filter. Jag måste varna, det är starkt!

Här har ni min engelska facebooksida
Här är min privata svenska facebook, där går det bra att följa mig.  
Och här har ni min hemsida. 
________________________ 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2012-05-26 23:39   Stuvarn
Härlig läsning å jag märker att du har koll på vad du gör å det känns lite tryggare för oss som följer dig på berget! Ps Roligt du fryser om rumpan men inte överkroppen...jag är tvärtom kan cykla/springa med bara ben mitt i vintern bara jag har nåt varmt upptill ;)
 
2012-05-27 15:41   Denkan
Jätte trevlig läsning om din utrustning och tankar bakom det!

Alltid inspirerande att läsa om dina artiklar om allt möjligt!

Go go go Anneli =)
 

Läs mer i bloggen

2016-06-08

SYRIA will rise again! Del 3

Anneli Wester åker tillbaka syriska gränsen för att hjälpa till med de syriska flyktingarna.


Gömde ju alldeles bort att göra klart det här! Här kommer del 3 från syriska gränsen tidigare i år. Skulle åkt dit igen häromveckan, biljett var köpt och allt, men var tvungen att ställa in. Nästa vecka blir det en sväng tillbaka till Nepal. Men här är tredje del en av resan till syriska gränsen tidigare i år. Jag är i Reyhanli precis vid syriska gränsen, vid den gränsövergång där flest flyktingar lämnat Syrien. 

Jag gör som de andra delarna, lägger in mina Facebookinlägg och bilder. Välkomna att följa mig där, länk längst ner i inlägget. Det är lite mer live-känsla och väldigt mycket mer respons och liv där. 

Här är del 1 och här del 2 för er som vill ta det från början.

2016-02-02

SYRIA will rise again! Del 2

Anneli Wester åker tillbaka syriska gränsen för att hjälpa till med de syriska flyktingarna.

Den turk-syriska gränsstationen precis utanför stan är om jag förstått det rätt den gränsstation där flest flyktingar tagit sig ut ur Syrien. De flesta tar sig vidare. En del stannar här. Startar ett nytt liv. 

2016-01-16

SYRIA will rise again! Del 1

Anneli Wester åker tillbaka syriska gränsen och bloggar på plats!

Packar. Minipackning. Det blev inte ens 5 kilo. Och hälften behöver jag egentligen inte. Funderar på att köra micropackning och slänga ut den halvan.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.