Rockar livet i Annelistyle.

Användarnamn: Anneli

Intressen:

Mer på profilsidan


Kvinnliga äventyrsskills äger!

Internationella kvinnodagen – då passar det utmärkt att lyfta fram mina lite mer kvinnliga hardcoreskills i bergen. När det blåser storm i bergen så klarar de flesta en natt. Efter två nätter brukar ungefär 80 procent går ner. Efter tre nätter går resten ner. Då sitter jag lätt en vecka till. Hur kommer det sig?

Det viktigaste är att jag fokuserar på att hålla humöret uppe. När man bangar så bangar man ju mentalt. I alla fall vanligtvis. Men även när det börjar hända andra grejer, förfrusna händer, trasiga tält och annat hårdvarufel, så har oftast mjukvaran, skallen och humöret, bangat redan  innan. Tappar man den mentala orken orkar man inte hålla efter tältet och tältlinorna på samma sätt och det är lättare att tältet går sönder, eller man blir mindre noga med att få i sig tillräckligt med dricka, vilket kan vara meckigt eftersom det tar tid att smälta snö, och då blir man känsligare mot kylan, är man mentalt trött klarar man inte lika lätt att hålla efter händerna om man går ut för att fixa något osv., och vips så har händerna börjat bråka.

Så enligt min modell så är det av största betydelse att hålla sig på bra humör. Då är det lättare att hålla på nogsamheten och detaljerna, på med vantarna när jag går ut även om jag bara ska ut i en halv minut för att fixa en tältlina, och dessutom blir de där tältlinorna fixade. Så frågan är vad jag kan göra för att hålla mig på bra humör.

Jag har det bra för jag är bra på att fantisera. Jag kan krypa ner i sovsäcken och resa vart jag vill i tankarna. Nu har jag lite svårt att skriva det här då jag i höstas, när livet bråkade med mig här på hemmaplan, inte klarade att styra tankarna ens i fem minuter ibland, men i vanliga fall, när jag mår som jag ska, då är jag himla bra på det där. Så jag ligger och tänker på massa kul grejer som jag vet gör mig glad. Jag tycker mig uppleva att om man går in i det ordentligt, nästan som en slags meditation, så svarar kroppens signalsystem och hela kitet, på samma sätt som om man var där man var i tankarna. Inte lika starkt kanske, men systemet styr åt samma håll. Och det är bra, är man glad i kroppen så är det lättare att sitta och trycka i ett tält.

Sedan är jag tokigt noga med att välja utrustning och kläder som jag blir glad av. Hur kul är det att sitta och vänta ut busväder i kläder som man tycker är fula? Jag vill inte ens ha okej kläder, jag vill ha kläder som gör mig glad och eftersom jag går igång på att känna mig cool, så ja, kläder som får mig att känna mig cool. Ska jag ha sponsorer på kläderna framöver så ska det vara nåt som är kul, annars får de kvitta. Detta är väldigt viktigt så en ful jacka eller en ful färg på sovsäcken är helt enkelt inte ett utrustningsalternativ för mig eftersom jag vet att det minskar möjligheterna att vänta ut busvädret. Himmelsblått med sån där härlig lyster och hallonrött, det är färger som gör mig glad. Gult gör mig också glad men precis som hemma så gillar jag inte alltför mycket färger på en gång, då blir jag alldeles snurrig. Jag vill ha ett fint och välinrett tält precis som jag vill ha det fint hemma men tyvärr är det inte lätt eftersom den utrustning jag behöver ofta är designad för att falla grabbarna i smaken och de verkar gå igång på mer hardcoredesign, silver och svart snarare än himmelsblått och blommigt. Men, men, jag samlar på mig mer och mer gladgrejer.


Jag sjunger. Dessutom inte speciellt bra men sjunger gör jag. Dels för att reka av hur jag mår, orkar jag sjunga så har jag ju marginaler med syresättningen, men också för att hålla mig glad. Tyvärr kan jag inte så många sånger så bra att jag kommer ihåg dem men jag har faktiskt med mig små lappar med texter ibland. Jag har funderat på att skriva sångtexter på insidan av tältet men är rädd att jag ska tycka att det ser stökigt ut, så nu tänkte jag låta trycka några texter istället. Det ska vara sånger som gör mig glad och får mig att känna mig cool. Jag önskar jag kunde få en sångpedagog som sponsor så kanske det kan låta bra en dag dessutom!

Ja, och så har vi det där med mina blommor. Hemma pyntar jag med blommor om det skiter sig, ja, fast i höstas gjorde jag inte det så bra och jag har mina klara idéer om varför men ska inte gå in på det nu. Hur som helst, blommorna har jag tagit med mig till bergen. I baslägret bygger jag blomsterrabatter av stenar och när det är snö bygger jag ibland små blommor av snö. Tyvärr har vädret oftast sönder snöblommorna väldigt snabbt. Jag har en förhoppning om att en dag kunna få ett trevligt blomsterföretag som sponsor, det skulle passa mig utmärkt. Tänk att stå på toppen av ett värstingvärstingberg med en levande blomma, jag skulle tvingas vårda den som tusan, sova med den i sovsäcken osv., tänk vilken symbol på att life rules! Hur som helst, jag pyntar min tillvaro med glada grejer i bergen.
 

Hemma äter jag väldigt gärna glass. Jag är rent av ruskigt svag för glass. Jag äter glas när jag är glad, när solen skiner, när det regnar, när det snöar, när jag ska fira något men också när livet skiter sig och jag behöver något som gör mig glad. Jag blir glad av glass. Jag hoppas jag får en glassponsor också en dag så när jag har event så ska det ätas glass så vi blir glada! Det funkar ju inte med glass i bergen men principen är densamma, att hitta sånt som gör mig glad. Det kan vara att jag har lite godis som har som främsta uppgift att göra mig glad, snarare än att vara bästa näringskällan, eller att jag pyntar till maten eller nåt.

Sedan packar jag grejerna så det ska hjälpa mig att vara glad. Jo, på riktigt. Kolla här, visst blir man glad av de här godispåsarna? Jag äter inte mycket godis hemma men i bergen brukar jag bli lite småsugen ibland. Jag behöver ransonera godiset annars äter jag upp det, därav alla småpåsar. Till vänster är mina hemmagjorda chokladkakor.

Jag ser till att hålla mig hyfsat ren och framförallt vill jag inte lukta urk, det blir jag inte glad av. Det gäller även kläderna. Ull och vädra så funkar det ganska bra, kallingarna får tvättas lite mer noga var tredje dag.

Jag blir inte glad av stixiga ben. Obekvämt och inte ett ögonblick kul. Jag har testat silvertejp men nix, funkar inte. Så nu ska håret på benen bort för gott. Jo, på riktigt. Tänk vilken skillnad att sitta i tältet med justa släta ben och istället faktiskt känna sig lite najs, det går jag ju direkt plus på så släta ben rules i mitt tält. Så snacka om kul att jag just idag har jag fått Salong Underbart som sponsor, de ska fixa mina ben släta, det är verkligen värstingäventyr på tjejvis!

Samma sak gäller frisyren. Efter ett par veckor intar min frisyr en form som väcker någon slags swintokänsla och det är ingen bra känsla. Men det ska bli ordning på det till nästa berg, tjejerna på Salong Hair i Angrered har åtagit sig att lösa problemet och på nästa berg ska jag inte bara vara en värsting om jag kommer upp med mitt tält utan jag ska dessutom känna mig som en. Små detaljer men som blir viktiga som helhet.

Nu tycker väl en del att jag alldeles har tappat förståendet men det är såna här små detaljer det handlar om. Ska man sitta och vänta ut en storm i ett litet tält i en vecka så är det helt klart lättare att göra det med släta ben och en kul frisyr. Kolla på finalen i hundra meter på OS. Kolla hur många det är som har tuffat till sig de sista åren. Varför då? Jo, för de springer fortare om de känner sig tuffa och coola.  Andra tycker inte alls det är en känsla de trivs med och de får istället hitta sin grej.

Jag håller nu på att bygga upp den känsla som jag vill ha när jag bestiger nästa berg. Det är ett riktigt hardcore berg, Gasherbrum II, 8036 m och baske mig inte en stroll i parken längre, och jag kör min vanliga hardcorestil, dvs. inga bärare, inga camps eller annan utrustning på berget i förväg, ingen syrgas och solo, och ja, jag ska försöka tälta på toppen. Jag jobbar på att bygga upp den självbild jag behöver för att tro att jag ska klara det. Nu snackar vi verkligen tuff brud. I mina ögon alltså. Jag är ju egentligen ganska mjuk. Men jag är tuff också. Och jag behöver känna mig tuff, fan Anneli, du är en hardcore brud. Eller som grabb skrev i sin kommentar till sista delen om min artikelserie om Muztagh Ata-bestigningen i somras – hardcore babe, det var jag det. Den gillade jag stenskarpt!

Anneli du är en tuffing, hardcore babe, kom igen, du fixar!!! Hrm, visst, men det känns inte alltid ända in i själen. Så jag hjälper till med alla medel jag kan. Två ganska kaxiga tatueringar har det blivit. Gothia Ink Tatto sponsrar mig med dem och det är extra coolhetspoäng på att ha en tatuerarstudio som sponsor!

Jag ser ganska matt ut när jag ser mig i spegeln, jag tappar ju rent av farten alldeles. Jag vill i stället att spegelbilden ska pusha på mig. Det handlar inte om att det yttre är så himla superviktigast i världen, det handlar inte om det yttre egentligen över huvud taget, utan om det inre, jag vill känna mig tuffare och gladare. Så japp, nu har jag en sponsor som ska hjälpa mig att få lite mer fartvind i spegelbilden, - Grand Parfymeri, en riktigt hardcoreparfymbutik i Göteborg!


Hardcorebabe-träning pågår!! Slappna av lite Anneli, det ser ju ut som du har kramp, omeleeeeet, leeee!!

Typ så. Det kan tyckas vara hur tramsigt som helst men nej, inte för mig. Jag avslöjar just nu mina hemliga knep. Eller inte så värst hemliga, så tänker många tjejer, men de är annorlunda att ta upp det i äventyrssammanhang. Sån’t här gör skillnad där uppe på berget när man ska vänta ut busväder i över en vecka. När det gäller att hålla ordning på tankarna. Att fixa att hålla fast vid det jag tror på. Då gäller det att tro på sig själv, tro att man kan klara det och då är självbilden avgörande. Det gäller att jag kan hålla mig på bra humör och att min självkänsla och självförtroende är så bra som möjligt. Jag går igång på att känna mig cool och då satsar jag på det.

Det finns framför allt två sker som lockar mig med bergen och det ena är att jag gillar livet där uppe. Det blir så enkelt på något vis, det är jag och livet på tu man hand. Det gillar jag. Sen är det det här med att klura ut vad jag måste göra för att klara det, och i det inbegrips hur jag måste tänka för att klara det. Skapar en ny frisyr och några tatueringar andra känslor och andra tankar som ökar möjligheterna att klara det så kommer jag att köra på det. Och jag kommer att testa massa grejer för att försöka hitta den känsla jag är ute efter. Om det funkade med tatueringarna? Om jag fick den känsla jag var ute efter? Nix, inte alls. Det blev långt mycket bättre. Jag känner mig störtcool.

Jag måste medge att jag blir himla nyfiken på vad jag kommer att få för mig framöver.

________________________
Här har ni min engelska facebooksida
Här är min privata svenska facebook, där går det bra att följa mig.  
Och här har ni min hemsida. Där kommer snart nytt, heja!
________________________  

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2012-03-08 23:24   Stuvarn
Jäklar Anneli...vilken snygg bild!!
 
2012-03-09 08:55   Wolf25
Det där med att sjunga känner jag igen :) Då man vandrar ensammen eller då man sitter ensammen på sin MC. Mötte en tysk tjej som tagit det en nivå högre, hon släpade på en gitarr på fjället. Jag frågade om hon inte skulle överväga ukulele :)
 
2012-03-09 08:57   seobserver
Rätt det är på detaljerna allt bygger.
 

Läs mer i bloggen

SYRIA will rise again! Del 3

Anneli Wester åker tillbaka syriska gränsen för att hjälpa till med de syriska flyktingarna.


Gömde ju alldeles bort att göra klart det här! Här kommer del 3 från syriska gränsen tidigare i år. Skulle åkt dit igen häromveckan, biljett var köpt och allt, men var tvungen att ställa in. Nästa vecka blir det en sväng tillbaka till Nepal. Men här är tredje del en av resan till syriska gränsen tidigare i år. Jag är i Reyhanli precis vid syriska gränsen, vid den gränsövergång där flest flyktingar lämnat Syrien. 

Jag gör som de andra delarna, lägger in mina Facebookinlägg och bilder. Välkomna att följa mig där, länk längst ner i inlägget. Det är lite mer live-känsla och väldigt mycket mer respons och liv där. 

Här är del 1 och här del 2 för er som vill ta det från början.

SYRIA will rise again! Del 2

Anneli Wester åker tillbaka syriska gränsen för att hjälpa till med de syriska flyktingarna.

Den turk-syriska gränsstationen precis utanför stan är om jag förstått det rätt den gränsstation där flest flyktingar tagit sig ut ur Syrien. De flesta tar sig vidare. En del stannar här. Startar ett nytt liv. 

SYRIA will rise again! Del 1

Anneli Wester åker tillbaka syriska gränsen och bloggar på plats!

Packar. Minipackning. Det blev inte ens 5 kilo. Och hälften behöver jag egentligen inte. Funderar på att köra micropackning och slänga ut den halvan.


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.