Jag vaknade av solen som ropade – Anneli, kom och lev, kom!
Så jag gick upp, drog på mig lite kläder och stack ut direkt. Köpte mig frukost på vägen och körde ner till älven. Vinden var fortfarande isande kall så tidigt på majmorgonen, en del gick i mössa och vantar, andra sög i sig av livet och körde all in i shorts. Jag själv körde en mix med min somriga favoritdunjacka och somriga trekvartsbyxor. Kylan bet. Det gjorde inget, jag njöt ändå av min frukost.
Så mycket liv.
Varje gång jag sitter under Älvsborgsbron tänker jag på en polare som hoppade från bron. Det gick så där. Hon överlevde. Sitter i rullstol. Lever i sin egen värld. Jag överlevde också. Ett annat hopp. Jag går för egna ben. Och jag lever inte längre i min egen värld. Förra året entrade jag The Human Community som jag kallar samvaron med andra, att vara i relationer på ett mer närvarande sätt. När jag sitter här tänker jag på att jag behöver hitta ett sätt att hänga här i The Human Community på mitt sätt, så jag kan både vara i min egen värld men samtidigt vara del av gemenskapen. Att vara stark ensam är ingen motsats till att vara stark tillsammans. För mig kompletterar de varandra. Som höger och vänster hand. Bra att ha båda. Så jag övar på det. Att funka med båda.
Sånt funderade jag på. Jag kände mig priviligierad för att jag har så mycket liv i mitt liv.
Etiketter:
Januari, Februari, Juni
2015:
Januari, Februari, Mars, Maj, Oktober, November, December
2014:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Juli, Augusti, September, Oktober
2013:
Februari, December
2012:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Augusti, September, Oktober, November
2011:
Januari, Februari, Mars, April, Maj, Juni, Augusti, September, Oktober, November, December
Supa i kanalen - toppenbra söndagsäventyr!
Livet är här och nu, inte en transportsträcka till något snajs där borta, inte på fredag, på semestern eller i framtiden när jag blir lycklig eller whatever. Livet är idag. Också en helt vanlig söndag.
Pink Power all over the place!!
Livet är nu, värdera ditt nu dyrt, pimpa det, var i det med medvetenhet och använd det!
WoOow, och polaren sålde bilen och köpte moppe. Tål att funderas på!
Argentina och berget bortom höjderna, #1
Ibland är resor längre än de borde få vara. Ibland är bergen högre än de borde få vara. Och ibland är vägen hem längre än den borde få vara. Men det går. Det erfor jag när jag åkte till Argentina för att lufta sin själ och sina vingar. Mitt största äventyr någonsin.
När jag kom hem började skriva en artikelserie om resan. Sen kom livet emellan och tog all plats. Nu är det dags igen. Här kommer artikelserien. Jag tar det från början. Resan är från januari 2013. Fast jag åkte strax innan jul.
Booom nytt liv - gratis!
Hur medvetenhet om vad vår attityd gör med oss själva, våra liv och vår framtid och hur vi kan förändra hela vårt liv med en annan attityd.
Det finns inget som kan medföra så mycket nytt i ditt liv som en annan attityd. Dessutom är det gratis. Börjar nu vettja!
Hur jag klarar huden under extremäventyr.
Hög höjd innebär extrem påfrestning på huden. Luften är väldigt torr, kylan är sträng, solen gassar utan det skydd luften ger på havsnivå och vinden pinar på. Vad händer med huden och hur skyddar jag mig?
På hög höjd ä är luften väldigt torr, dvs. det är mindre vattenånga i luften. Det gör att man lätt torkar ut eftersom man förlorar mer vätska i andningen, dvs. luften man andas ut är lika fuktig som vanligt av min inre luftfuktighet, men luften jag andas in är torr som fnöske så i varje andetag går jag massa minus på vätska. Drick, dricka och åter dricka är knepet.
En annan grej som påverkas kraftigt av den tunna luften är huden. Huden behöver fukt och helt plötsligt är det snustorrt. Det gör att redan när jag vandrar in till baslägret på 4.000-5.000 meter beroende på berg, så börjar huden reagera. Huden vill ha massa mer fukt och hallå!!
