Rockar livet i Annelistyle.

Användarnamn: Anneli

Intressen:

Mer på profilsidan


Expeditionscoachning

Att bestiga höga berg och ge sig iväg på långa expeditioner handlar främst om mentala skills men många missar den mentala träningen. Jag berättar här om min expeditionscoachning.

Han har bra koll på utrustning och faror med snö och kyla och fystränar som tusan. Men han visste inte varför han ville upp på det där stora berget. Det är bra att veta det innan så man slipper få diverse överraskningar om det när det blir skarpt läge på berget och psykbryten börjar spöka. Omg, sa han. Så han fick i läxa att fundera igenom och känna igenom det ordentligt så tittar vi på det igen nästa gång. Visst visst. 

Berget där inga olyckor kan hända.

När jag får en medvetenhet om och närvaro i orsak och verkan försvinner olyckorna och när olyckorna är borta öppnar sig en helt ny värld av möjligheter.

I min värld är det aldrig en olycka att ett tält blåser bort. I min värld är det inte en olycka att benet går av när jag vurpar på skidorna. Okej, det var inte medvetet så det kan kallas en olycka, jag köper det som ett sätt att se det. Jag köper det. Klart. Men sen finns nåt mer. Jag vill mer. Och det fordrar att jag tänker annorlunda. I min värld är det så. Andra har sina världar. Här skriver jag om min värld.

Jag upplever att mina möjligheter blir väldigt begränsade om jag ser det så, att det var en olycka. Olyckor kan ske. Nej. För att nå dit jag vill måste jag släppa olyckorna. Olyckor kan inte ske. Skulle jag kunna säga. Men jag säger inte ens det. Jag bara släpper dem. Skit i olyckorna. Så vad är det som händer?

Jag har gjort fel.

Dödslavin på Manaslu och vännerna fucking dör

Högt ovan molnen. Där själens vingar kan flyga fritt. Där tankarna är lättänkta. Där man kan rocka med livet. Där är det så förfärligt farligt.

Tidigt igår morse svepte en lavin in över camp tre på ca 7 000 meters höjd på 8156 meter höga Manaslu i Nepal. Många dog. Två av dem var mina vänner.

The Skycamper har landat!

Hallå, Anneli här, hemma från Pakistan! Jag vet inte i vilken ände jag ska börja, vilken sommar, vilken sjuheslikes jäkla sommar!!! Den roligaste sommaren i hela mitt liv, och aldrig har en resa förändrat mig som människa så mycket som den här. Detta trots att jag inte kom en endaste meter över baslägerhöjd. Utan tvekan, den som har roligast vinner!

Min 8000 metersutrustning #1

Okeeeej då!!! Jag är ju inte så förtjust i att skriva om utrustning. Anledningen till det är att det finns lite negativa bitar med att skriva om utrustning. En är att man kan få för sig att om man har de där grejerna så fixar man det här, man köper grejerna och tror att man är redo. Så attans galet.

För det första är utrustningsvalen helt anpassade efter mina förutsättningar, dvs. att jag har amputerat sex fingrar och bara har två små stumpar på ena handen. Jag har t.ex. ytterst få isyxor att välja mellan som jag kan hålla om huvudet med min lilla hand, jag måste ju välja en av de jag kan hålla. Har man fler fingrar har man fler isyxor att välja på.


Foto Nicke Johansson

Sida: Första Föreg. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Nästa Sista 

Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.