Rockar livet i Annelistyle.

Användarnamn: Anneli

Intressen:

Mer på profilsidan


Anneli om bergsbestigningsstilar, en gång till

Det här inlägget är ett gammalt inlägg som jag har gjort om en del. Tidigare var det en del om min planerade tur till Cho Oyu men nu är det ett mer allmänt inlägg om olika stilar. Jag får ofta frågor om detta och därför är det bra att ha ett inlägg om hur jag resonerar om det här som jag kan hänvisa till. På slutet är det lite om hur jag själv föredrar att bestiga berg.

Tillägg sep: Jag har försökt förtydliga ännu lite mer och längst ner några ord om Muztagh Ata 2011.

Jag claimar världsrekord!!

Jag skrev ett inlägg här för ett tag sedan som hette äventyrsvardag där jag inbillade mig att jag skulle vara tillbaks i vardagen idag, en vecka efter hemkomst. Ha, glöm det! Storglöm det! Det var så fel så jag rent av tog bort inlägget, det trivdes jag inte alls med.

I vanliga fall är det så att jag lämnar mina äventyr bakom mig väldigt snabbt och fokuserar på nästa, men det här har stannat kvar. Nu är det två veckor sedan jag tältade på toppen av Muztagh Ata och jag njuter som tusan fortfarande.

Professionell uteliggare

Jag sitter på internetcafe i Kashgar i västra Kina, vid gränsen till istan-länderna och försöker samla ihop mig till att fixa en tågbiljett till Peking. Det går så där. Jag har mest slickat mina sår, fingrar och ansikte var lite väl väderbitna. Jag rent av hoppade till när jag såg mig i spegeln när jag kom in på toaletten på hotellrummet. Mörkt pepparkaksbrun med stora krackeleringar över både näsan och munnen. Som tur var har jag väldigt bra läkekött i arvegodset så jag kan nog snart fokusera på den där tågbiljetten.

Topptaltning pa Muztagh Ata!!!

Ja, då har jag och Muztagh Ata, isbergens fader, haft en sommarromans.

Solen strålade över oss nästan konstant när jag i 13 dagar kämpade mig uppför hans rygg. Det blev en blåsig natt på toppen men sen kunde jag ge mig ner i samma solgass. Det blev 3 natter over 7 000 m och efter natten på toppen, min GPS visade 7 516 m, var jag som alldeles förlamad i kroppen av svaghet så det var nära nog jobbigare ner än upp. 2 dagar behövde jag för att ta mig ner.