Vi började vandringen enkelt men en tur kring kanjonen i Abisko för att därefter äta middag på fjällstationen, väga ryggsäckarna (de vägde mellan 14 och 21 kilo) och därefter vandra fyra kilometer i lätt regn till vår första tältplats.
Sengångare, Groda, Gädda och Blåmes
Morgonen därpå fortsatte vi till Abiskojaurestugorna där vi valde att stanna till förmån för krokiga ryggar, ovana fötter och veckans klart bästa bastu. Vandringen dit var lätt, ca 9km, men bra stig, fin björkskog och trevliga kullar. Vi bestämde oss för att fortsätta längs Kungsleden ett par dagar till. Vi fick höra att det skulle regna hela nästa dag.
Därefter växlade vi upp lite och gick 22 kilometer till Alesjaurestugorna med i alla fall en rejäl stigning och ett lättare vad. Vi väntade lite för länge med att äta lunch eftersom vi siktat in oss på att äta det vid sjöns norra ände där vi visste att det fanns trevliga platser och möjlighet till bad. När vi väl kom fram var vi hungriga, trötta och temperaturen hade sjunkit till sval och vinden ökat. Det utlovade regnet dök dock aldrig upp. Väl framme var vi sugna på bastu men blev besvikna på den tillhörande badplatsen med brant, hal och sne trapp, en armé av mygg och obekväm botten. Dagen efter fick vi höra om den nybyggda badbryggan på andra sidan bastun. Nu hade vi också en förkylning med oss. Vi fick höra att det skulle regna hela nästa dag.
Vi traskade vidare lite lugnare i lätt uppförsbacke med Tjäktjastugan som första mål. Vädret var behagligt och vandringen trevlig. Vi hittade under morgonen ett par skor vid ett ledröse och tog med oss dessa för att lämna vid nästa soptunna. När vi sedan passerade tre långsamt trippande barfota människor frågade Blåmesen om de ville ha lite skor, men icke. Strax före Tjäktjastugan började stigningen mot passet och vi gick sista biten med löfte om skydd från vinden under lunchen. Vi hade fortfarande inte blivit regnade på. Under lunchen kom det rejält med vind och en gnutta regn. När vädret lugnat sig valde vi att fortsätta över Tjäktjapasset få vår nya vän från Lund hört att det fanns fina tältplatser på andra sidan. Och hon hade rätt! Vi hade fantastisk utsikt över dalen nedanför och avnjöt både middag och äppelpaj (uppblött, torkat äppelmos med kanel och kardemumma) med marsansås och mandelboskvier. Vi fick höra att ett högtryck var på väg.
Med endast ca 9 kilometer till Sälkastugorna höll vi hög fart och tog få pauser. Svalt väder, blöt mark, plan vandring och önskan om dass bidrog till detta, men vi tog oss lite vatten över huvudet, halkade på spången, körde slut på sjuklingen och kom fram till att vi skulle stanna vid Sälkastugorna och den fina bastun. Vi hade en lugn och trevlig eftermiddag och kväll.
Dagen efter började värmeböljan och vi följde Kungsleden med sina otaliga besökare, breda stig och motorvägskänsla i cirka fem kilometer innan vi svängde västerut mot Hukejaurestugan. Förändringen var omedelbart, några medvandrade blev förvånade att vi ville gå annat än Kungsleden, stigen blev smal och rastplatserna privata. Vi såg inte en människa på över en mil. Vi följde först en dalgång längs en jokk och sjöarna som den bildade där vi lekte den kära leken, "var är nästa ledröse?" Risken att gå vilse var dock liten då vattnet var lätt att följa och sjöarna enkla att räkna. Vi passade på att bada i en av dem. Efter att ha passerat sjö nummer tre och vadat över jokken på en lugn plats steg vi långsamt mot ett spännande och plattare stenlandskap. Här var leden välmarkerad och det var skönt, för här hade det krävs betydligt mer energi för att orientera rätt. Väl framme vid Hukejaure efter 21 km möttes vi en fantastisk stugvärd, saft och en spännande sjö. Vi kanske borde ha stannat en dag till.
Dagen efter vandrade vi vidare mot Sitasjaure. Det var fortsatt varmt och när vi passerat morgonens kullar och kommit ut på flanken blev det dags för både lunch och bad vid en trasig och en ny provisorisk bro. Det gick både enklare och snabbare än dagen innan och när vi närmade oss stugan fick vi se en fjällvråk. Dagen vart fantastisk fram till att vi insåg hur mycket mygg det var på våran tältplats, det var både vindstilla och nära till våtmark.
Sista dagen på första veckan var den snabbaste, varmaste (troligen 26-30 grader och mestadels vindstilla), soligaste, mest enformiga och hårdaste för fötterna. Vi gick ungefär två mil på grusväg. Utsikten var fin men vi var ganska miserabla och det dröjde flera timmar med skugga, dusch och kalla drycker i Ritsem innan vi kände oss som människor ingen.
Idag har vi vilat och ätit glass i Ritsem. Imorgon far vår Groda hemåt och förhoppningsvis kommer Bussgods med vårat 16 kilo tunga paket fullt med mat, kartor och solskydd. När vi fått paket fortsätter vi in i Padjelanta.