Naturen erbjöd i stort sett inget vindskydd, så vi bestämde att hålla utkik efter någon större sten som skulle kunna hjälpa till med lä. Efter en liten stund såg vi en ganska stor sten en bra bit upp i sluttningen. Det var besvärligt att ta sig dit upp, men det var ett mycket bra val vi gjorde.

Just när det var dags att sätta upp tältet vräkte vinden på lite extra. Det kändes faktiskt som om den lekte med oss: Klarar ni det här? Den känslan förstärktes lite senare. När vi äntligen brottat tältet på plats, skottat upp snömuren och grävt ur absiden, då mojnade vinden nästan helt. Eller... det gjorde den kanske inte, men i förhållande till vad vi upplevt alldeles nyss blev tystnaden bedövande.

På morgonen var det vindstilla och strålande sol.