Vadningsteknik

Jag tänkte återuppta en tråd om vadning från i somras.

Bland annat pratades det om vadning här:
http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=7931

Men först två utdrag om vadning från två böcker jag nyligen läst.

Maurice Herzog (från boken Annapurna 8000 meter):
"... Jag kommer fram till ett ställe där man måste över bäcken. Det är inte tanke på att hoppa över. Jag tar av mig skorna och hänger dem över axeln. Det är halvmörkt. Det skulle vara utomodentligt om jag skulle falla i det iskalla vattnet. Jag stiger ner i vattent och känner varje sten med fötterna. Strömmen är stark. Plötsligt så halkar jag, försöker återta balansen, så faller jag riktigt och till slut ligger jag i vattnet hel och hållen, med påföljd att jag blir våt inpå bara kroppen. ..."

Edmund Hillary: (från boken Mot toppen)
"... Och det var en rasande fors. Jag väntade tills Riddiford kom fram och vi skärskådade den tillsammans. Vi visste att det skulle bli svårt att få bärarna över den och beslöt använda ett beprövat medel att själva komma över. Vi ställde oss tätt bredvid varandra och tog ett kraftigt tag i en isyxa, som vi höll vågrätt. Skuldra vid skuldra gick vi ut i vattnet. Riddiford tog emot strömmen, vattnet grep tag i honom och välte nästan omkull honom. Jag var skyddad mot den värsta strömstyrkan och kunde stödja honom och pressa oss bägge till andra stranden. ..."

Herzogs vadning beskriver exakt hur man inte skall vada, ensam och utan skor på fötterna. Hillary däremot visar hur t.o.m. väldigt starka strömmar kan vadas om man är fler än en. Fast om det är relativt lätta strömmar vadar man snabbast ensam med en vandrarkäpp.

Jag personligen är emot att byta till sandaler vilket exponerar huden för det kalla vattnet och medför risk att fötterna domnar bort. Det andra är ju att sandaler rimligen inte är lika stabila som dina vandrarskodon. Numera kör jag inte heller byte till gympaskor, även om det är något bättre än sandaler. Sen om man vet att det blir ett antal vad under dagen så tar det ju ganska lång tid att hålla på att byta skor hela tiden.

Istället så förespråkar jag två sätt. Med höga stövlar utnyttjar man sina regnbyxor och spänner fast den i stövlarna så gott det går. Vissa använder eltejp till detta. Med låga kängor är damasker och regnbyxor bra att ha även om det inte blir helt vattentätt. Jag brukar bättra på genom att spänna fast damasken ytterligare med en extra rem. Ungefär tre sekunder kan man stå i vatten utan att det tar sig in i kängorna.
Men tänk inte på det, för har du för bråttom över så kan det gå som för Herzog. Du kan alltid hälla ut vattnet på andra sidan och om du har ylle-sockar på fötterna så kommer du inte att börja frysa. Som kuriosa så använder fjällvandrare på Nya Zeeland ofta bäckarna till att vandra i eftersom det inte annars går att ta sig fram.

Blöta kängor? Jag har fått intrycket att vissa här tycker att blöta kängor är så fruktansvärt hemskt att det är värt vad som helst att slippa det. Jag har iofs aldrig haft Meindl kängor utan mina har läderfoder. Förvisso hinner de inte torka helt efter ett blött vad till dagen efter, men att ha lite fuktiga kängor är faktiskt inte så hemskt. Man behöver inte ens byta strumpor om man har Ullfrotte eftersom de torkar något fortare än ull. Men förstås, att byta till torra sockar är skönt.

Långt inlägg, men jag hoppas att jag retat någon iaf.

/Jonas U

Vadlina viktigast vid svåra vad

Det beror väl alldeles på vad det är för vad. Tekniken är en sak, grundregeln är att ha så liten yta som möjligt mot strömmen. Skor är självklart nödvändiga, vid krävande vad, eftersom de ger stadga i steget, att gå barfota på lösa stenar i snabbt vatten kan vara ett omöjligt helsike. Vadkäpp kan också vara en god idé om man gitter bära en sådan.

Viktigast, och absolut imperativt, vid mer krävande vad är att man har en vadlina, alltså ett rep. Det bör inte var smalare än 4 mm. Och man måste kunna använda det på rätt sätt för att säkra den andre. Har man ett rep ökar nämligen gränsen för vad som är möjligt dramatiskt. Det som utan rep kan vara livsfarligt kan man göra utan fara för liv och lem med ett rep. Det medför ju att man inte flyter bort och drunknar eller, om säkringen görs korrekt, inte blir sönderslagen mot klippor etc. Inkluderar en länk från en vandring med många vad:
http://user.tninet.se/~ipg289h/fu99/Trekking/Zanskar85/Warwan.html

Per

Betr. den kollektiva metoden läste jag i somras en artikel i
Backpacker om en fasansfull vadningsupplevelse. Där var
gruppen på väg tillbaka efter att ha gäckats mot mittten
av älven. Jag tror de stod med vatten till bröstet i en
älv där stenar och trädgrenar följde med strömmen.

Det som hände var att en snavade och hela grupen löstes upp.
Den som skrev artikeln drogs med och upptäckte att
han inte löst bältet! Det lyckades han med, med kalla fingrar
blott för att upptäcka att bröstremmen inte heller var öppen
(fan vet vad man har bröstremmen till). Den lyckades han med
yttersta ansträngning slita sönder.

Rep är inte aktuellt för mig, som går ensam. Jag har ju gjort
min egen dumhet,

http://www.mai.liu.se/~pehac/vad.html

och har väl egentligen bara lärt mig att vad är något att
frukta. Å andra sidan borde jag vetat det, enligt

http://www.mai.liu.se/~pehac/salten.html


Bältet var öppet, jag drev på rygg och hade inte
en tanke på att befria mig från ryggsäcken. Jag hade
nog ingen tanke alls. Förmodligen var det säcken
som räddade mig från allvarliga skador.

Sen har det ju hänt att jag valt att vada när en bro verkade
hemskare. Det skedde bl a nyligen i Spanien men då visste
jag nästan exakt hur ett vadbart ställe skulle se ut.
Väl över upptäckte jag att det fanns en bred, platt och stadig
betongbro några hundra meter nedströms.

Ett annat ställe där ett relativt djupt, men inte så stritt, vad
verkade bättre, var bron över Finseåi inte så långt
från järnvägsstationen vid Finse.

il C

Rep kan inge falsk trygghetskänsla

Hejsan!

Har aldrig använt mej av vadlina, men är litet misstänksam. Om floden är mycket strid och relativt djup, kanske det ibland kan vara en nackdel? Den som hängt i rep efter en båt i rörelse förstår vad jag menar. Rejäla kallsupar brukar vara garanterade.
Vadlina kan säkert vara bra i vissa fall, men då gäller det att tänka igenom vad som kan hända om någonting går fel, hur floden ser ut nedströms, hur långt linan räcker osv.

Då vi vandrade i Torres del Paine, Patagonien, drunknade en flicka då hon korsade en strid flod. Hon var inklippad med klättersele i en fast lina, tappade fotfästet och pressades av vattnets kraft under ytan. Hon återfick aldrig fotfästet... Kamraterna hann inte fram för att rädda henne.

Då vi i allmänhet rör oss på tumanhand i terrängen, brukar vi linka samman genom att ta armkrok och sedan vada i jämnbredd ss ovan beskrivits. Den starkaste personen uppströms, vandringskäpp som bryter vattnet först. Blir det svårt rör vi en tentakel i taget. Svordomarna osar ifall vattnet är iskallt och det går långsamt, men denna metod har alltid fungerat bra för oss. Vid långa vad hjälper det att hitta ngn sten/sandbank att pausa på, så att känseln får återvända i fötterna. Blir vattnet för djupt eller forsen för strid är enda alternativen att vända och vänta på att vattnet sjunker undan eller söka ett bättre ställe. Underskatta inte vattnets kraft!

Angående skodon:
Om vandrarskorna ännu är torra och många vandringsdagar återstår, byter vi till Tevor. Detta pga fodrade skor - tar en vecka att få torra igen... Vissa dagar vet man på förhand att vaden blir många och tiden är knapp. Då hjälper inget annat än att vada med dojorna på. Aldrig barfota.

Brukar ni andra använda vadlina, och vilken teknik är i såfall bäst?

undrar My

Vadning med rep

Fina bilder Per, dock inga där ni använde rep. Den här bilden verkar vara det besvärligaste vadet ni gick över (på bild alltså):
http://user.tninet.se/~ipg289h/fu99/Trekking/Zanskar85/Film0521.JPG

Men även jag är tveksamt inställd till att vada med rep som säkring. Finns inte risken att säkringen fångar/håller ner personen som ramlat under vatten (på det sättet Johanna beskriver)? Jag kan tänka mig ett fast rep som man håller i med händerna för att säkrare gå över. Men någon måste ju gå över först...

För att återknyta till den kollektiva metoden så klippte jag av historien om Hillary. För att få över sina bärare så högg de ner en lång stör där Hillary och Riddiford gick på kanterna med en bärare i mitten. På så sätt kom alla över. Men visst, ingen vadningsteknik är helt säker. Om man inte ids bära på en vandrarstav (finns iofs high-tech lättviktsvarianter) så tror jag på denna. Dock inte på att hugga ner träd.

Om man ramlar i en fors så har jag fått lära mig att man lägga sig på rygg med fötterna nedåt för att kunna ta emot stötar från stenar. Med händerna försöker man sedan simma ryggsim för att styra sig i forsen. När vattnet blir lugnare vänder man sig över på mage och simmar snabbt till kanten. Vad man skall göra med ryggsäcken är jag inte helt klar över. Det naturliga känns ju som om man skall ta av sig den så att ryggsäcken inte drar ner dig. Men inom långfärdsskridsko så anses ju ryggsäcken vara en bra flytboj.

/Jonas U

Mer om rep vid vadning

> Fina bilder Per, dock inga där ni använde rep. Den här bilden verkar vara det
> besvärligaste vadet ni gick över (på bild alltså):
> http://user.tninet.se/~ipg289h/fu99/Trekking/Zanskar85/Film0521.JPG

På bild ser det så ut. Men vi hade betydligt bökigare vad, som vi upplevde som direkt riskabla. Då tog vi inga bilder, av det enkla skälet att vi var alldeles för upptagna med att ta oss över välbehållna för att tänka på fotografering.

> Men även jag är tveksamt inställd till att vada med rep som säkring. Finns
> inte risken att säkringen fångar/håller ner personen som ramlat under
> vatten (på det sättet Johanna beskriver)?

Risken finns antagligen, liksom risken finns att man kan få repet runt halsen och strypas när man klättrar med rep. En nödvändig förutsättning för att korsa strida strömmar är att man rekognoserar och planerar vadet mycke noga. Ska man använda rep är det nödvändigt: i) att man behärskar elementär repteknik, att man säkrar på rätt sätt; och, ii) att man går med sträckt rep, om vadet tillåter det ska man gärna stå lite uppströms, för att få broms direkt.

>Jag kan tänka mig ett fast rep som man håller i med händerna för att säkrare gå >över.

Det kanske kan hjälpa om det finns ett där redan. Personligen skulle jag nog föredra att var inrepad. Det gäller, att ha klart för sig att repet inte är redskap som i sig hjälper en över till skillnad från en käpp el dyl.

Den enda poängen med repet är att om den som säkrar i andra änden vet vad han eller hon gör så dras man inte iväg och slår ihjäl sig eller drunknar.

Repet är för säkring och innebär att man kan korsa bäckar och floder som man aldrig skulle våga ge sig på utan eftersom ett okontrollerad meddragning i strömmen skulle kunna vara fatal. Med ett rep blir man förvisso blöt och kall och kanske (i värsta fall) skrapad men man drunknar inte.

Hålla-händer-metoden tror jag inte på om det är snabbt forsande vatten. Tappar en grepet är det kört. Har prövat i Nepal och i Pakistan, lokalt folk har bistått med händer och det har funkat, men deras lokalkännedom har varit en nödvändig förutsättning, till saken hör ju att det för det mesta är första och enda gången man gör ett vad och att man sällan kan avgöra hur djupt och snabbt vattnet är.

Per

Fotsatt litet misstänksam mot ditt rep, Per

På vilket sätt säkrar du din partner över floden, Per? Sträckt rep nämner du, och att det gäller att bromsa direkt. Men bygger du en standplats eller säkrar du direkt från dej själv? Är den som vadar inknuten med fästepunkten fram i selen nere vid magen?

Knepiga grejer dethär. Kommer kanske någongång situationer när ett rep är på sin plats, men hittills har vi valt att söka ett tryggare vadställe, även om det inneburit flera kilometers omväg. Hellre har jag min partner bredvid mej än på stranden i andra ändan av ett rep! Risken för att överhuvudtaget tappa balansen är betydligt mindre om man har flere gemensamma punkter med bottenkänning och sedan rör sej förnuftigt!
Detta funkar för oss, men jag lyssnar gärna på andra synpunter.

MVH My

PS: vi brukar inte hålla varandra i händerna, utan stadigt linka ihop i armkrok. Stor skillnad. Men visst håller jag med om att loppet kan vara kört ifall en tappar balansen. Risken för det är dock mindre!

ull

apropå vadning. I höstas när jag var i fjällen och sprang så använde jag ett par strumpor under vadningen. Det funkar lika bra som sandaler och är ett bra tips om man vill packa riktigt lätt. Bäst är yllesockar som även värmer,vilket sandaler inte gör och ger ett mycket bättre grepp på slemmiga stenar. torkar fort gör dom också. Sandaler tar också upp ganska mycket vatten motsånd, vilket gör att det kan bli lite vingligt. pröva själva!

eigil

Ännu mer om vadrep

Hej My

> På vilket sätt säkrar du din partner över floden, Per? Sträckt rep nämner du,
och att det gäller att bromsa direkt.

Ja: samma princip som om man går på snötäckt glaciär med sprickor man inte kan se. Kräver samspel. För mycket rep, ens partner riskerar att dras iväg, för lite, hindrar vadningen.

> Men bygger du en standplats eller säkrar du direkt från dej själv?

Säkrar med kroppen, rep över vänster axel och höger underarm, standardsäkring. Men det har även hänt att vi lagt ett band med en karabin och kört repet med en halvmastvurf (bromsknut) eller vad det heter.

> Är den som vadar inknuten med fästepunkten fram i selen nere vid magen?

Enklare än så, repet runt magen och fäst med en dubbelåttaknut. Vill inte bära sele. Har ändå för mycket vikt.

> Knepiga grejer dethär. Kommer kanske någongång situationer när ett rep är på sin plats, men hittills har vi valt att söka ett tryggare vadställe, även om
det inneburit flera kilometers omväg.

Det gör vi också, om vi kan, tycker sannerligen inte att det är något kul att vada, inte minst för att vi är ganska lätta och beniga. Men där vi vandrat mest, i Ladakh, sprärras ofta stränderna av branta klippväggar som är omöjliga att klättra, i varje fall om man ska få med sig packningen. Man har kort sagt inte val ibland. Antingen vadar man eller så vänder man.

Sist vi vadade på allvar var när vi kom ner från Ladakh till Spiti. Vi trodde att vi var igenom och så visade det sig att dalen smalnade av och floden som var strid och djup meandrade fram och tillbaka mellan lodräta klippvägar. Där satt vi. Mindre än 500 m från vägen till Kiato. Ägnade timmar åt att försöka reka en annan väg men det fanns ingen, i varje fall ingen som var mindre farlig, så vi tältade, i hopp om att vattnet skulle sjunka, och nästa morgon vadade vi. Var tvungna att korsa floden fyra ggr, iskallt, strömt, och vickiga stenar. Enda förmildrande omständigheten var att det var strålande solsken, så man torkade. Jag plurrade två ggr. Tack vare repet var passagen hyfsat säker, utan vet jag inte vad vi hade gjort. Gått tillbaka?
http://user.tninet.se/~ipg289h/fu99/Trekking/Tsomoriri/TaklingLa98.html

Vi brukar ha 25 m 4 mm´s rep. Det är lätt, utmärkt för vad, för att fira ned packning om det behövs, och man kan också säkra sig lite om det känns utsatt.

Per