Skridskons konstruktion

[Av Bertil Stolt, postat av Johan Porsby]

Hej Johan,

Jag läste med stort intresse din artikel i årsboken [SSSK:s årsbok 2000, Johans anm.], det du skriver sammanfaller väl med mina egna idéer om skridskons konstruktion. Jag slipade upp en 46cm Möja-skridsko med en 20 meters kurva och fick en mycket "livlig" och rolig skridsko, men jag kom aldrig så långt i mina testar att jag sågade av förskeppet som du har gjort.

Hur upplever du frånskjutet (tåfjutten) med denna korta uppslipning, finns det inte risk för att den korta uppslipningen inte släpper isen på ett mjukt sätt?

Hur lång var originalskridskon som du sågade av?

Går det att såga med bågfil i skenan?

Tappade du inte en nitpunkt (presspunkt numera) i framkant då du sågade av skridskon, i så fall hur påverkar det skenans infästning tror du?

Jag hoppas på sikt att tillverkarna kanske tänker om och gör alternativa skenkonstruktioner till dagens skridskor som inte förändrats till utseendet på många år.

[Diskusion om skor. Postat i separat inlägg. Johan Porsby]

Många frågor och funderingar har jag men det är ju ett mycket intressant ämne!

Tack för en bra artikel och du får gärna svara via klubbens forum om du vill, då kanske det dyker upp flera synpunkter i ämnet.

mvh / Bertil Stolt

Erfarenheter

Den skridsko jag modifierade var en Skyllemarks Möja 46 cm. Jag kapade drygt 5 cm av förskeppet. Skridskon har nu en total längd på 40,5 cm. Skyllemark använder dubbla nit/kläm-förband både fram och bak, med ett avstånd av på ca 5 cm, så ett av de främre förbanden är kvar. Det innebär förståss en viss försvagning, men jag tror att det kommer att hålla. Min erfarenhet är att belastningen är störst bak, åtminstone om man som jag har för vana att testa isen genom att stampa med hälen.

Att såga skenan med bågfil går (det var så jag gjorde) men det kräver hårda bågblad och en hel del jobb; det är härdat stål i skenan. Det gick åt ett antal blad och tog sin tid. Däremot går det ganska bara att sedan jämna till sågkanten med en engradig fil efteråt, men större förändringar av profilen är svårare.

Ja, jag hoppas också på att det sker en utveckling av skenprofiler framöver. Speciellt intressant är idén med en skena med midja, d.v.s. en horisontal kurva. Dessutom tror jag många skulle vinna åkglädje med en kortare skridsko och kortare uppslipning fram. Det tycks finnas en utbredd men förfelad uppfattning att långa skridskor är snabba, bekväma och manliga! Skidåkarna har ju i alla fall börjat inse att kort och kurvigt är roligare. Så småningom lär väl de konservativa långfärdarna vakna.

Artikeln i SSSK:s årsbok

Tankar om en skridskokurva

Vikten av en riktig kurva på skridskon betonas ofta, men mer sällan förklaras hur denna kurva ser ut. Kanske är det ingen som riktigt vet? Låt oss försöka undersöka saken. Vanliga långfärdsskridskor har en radie på cirka 30 meter. Det är en ganska flack kurva. Hastighetsskridskor har cirka 20 meters radie, medan bandyrör och skridskor för short-track har runt 7. Konståkningsskridskor har endast 2,5 meter.

Så vad händer om vi ändra lite på den traditionella kurvan? Om vi minskar radien från 30 till, säg 10 meter? Efter lite övertalning åtog sig en av stadens kunniga skridskoslipare att göra ett försök. Dessförinnan hade jag själv tagit fram bågfilen och kapat av drygt 5 cm av förskeppet. Uppslipningen framtill blev då tämligen brant, cirka 70°. Skridskons total längd är endast 40 cm, men hela 36 cm är åkyta, som ligger högst 2 mm från isen.

Erfarenheter
Hur är det då att åka på denna skidsko? Efter drygt tjugo mil på söt och saltis av vårkaraktär, är resultatet till belåtenhet. Första intrycket är att den är betydligt kvickare och mer lättsvängd än en vanlig skridsko. Översteg och skarpa kurvtagningar går betydligt bättre. Ytterskären får en extra skjuts. Att kryssa mellan snöfläckar är rena njutningen. En ”carvingskridsko” helt enkelt! Den korta längden gör det också enklare att hoppa över råkar och att gå i vrakis.

Nackdelar då? Vid jämförande test med en 50 centimeters standardskridsko på ena foten, märks att standardskridskons flackare kurva har en något jämnare och tystare gång. Skillnaden är dock marginell. Den branta uppslipningen fram borde göra att skridskon hugger då man kör på kraftiga ojämnheter. Konstigt nog märks inte detta. Enbart vid nerkörning i överis märks att skridskon har svårare att klättra upp igen. Slutsats 1: Om man vill optimera sin skridsko för åkglädje, kan man med fördel välja en krummare kurva och kortare längd än standardskridskon.

Kurvteori
En skridsko med krum kurva, kort radie, är lätt att styra. Den svänger kraftigt när skridskon lutas, vilket är en fördel vid kurvtagning och styrande skär, t.ex. dubble-push. En flack kurva går däremot lugnare på ojämn is och är mer kurstabil. Blir skridskon alltför kurstabil är det dock svårt att hålla balansen. Det har säkert de flesta märkt vid åkning i styrande fören, som överis eller snöfras. När det gäller glidytans längd, så har den inte så stor betydelse på hård och slät is. Då ligger bara några få centimetrar av skenan ligger mot isen. På mer ojämn is däremot, ger en längre skridsko en något lugnare gång. Den glider därför snabbare. Emellertid är det svårare att ta effektiva skär med långa skridskor, så maxfarten blir lägre. Längre skridskor väger också mer. Korta skridskor är lättre att få med sig i skären, översteg blir enklare och det är lättare att ”gå” med skridskorna i besvärlig is.

Vill man räkna ut sin kurva kan man använda formen R = a² / 2d. Exempel: reser sig kurvan 0,5 mm (d), på ett avstånd av 150 mm från skenans mitt (a), så är radien 22,5 meter (R) (22500 mm).

Uppslipning
Skridskons längd beror inte enbart av glidytans längd, utan även av hur uppslipningen framtill ser ut. Dagens långfärdsskridskor har som regel en längre uppslipning än äldre skridskor. Kanske är det boken ”Långfärdsåkning på skridskor”, som lett till denna utveckling. Där förordas en lång uppslipning för att ge ”mindre stötig gång över knaggelis”. Det flesta knöligheter möter dock skenan på endast någon millimeters höjd, så det är svårt att se vad kurvformen högre upp har för betydelse. Vid större ojämnheter blir åkningen ändå lätt onjutbar, och oavsett hur uppslipningen ser ut, måste ändå hela skridskon lyftas över varje större bula. Möjligen finns en för mig okänd grupp av vrakiskonnässörer, som i hög fart avnjuter dessa isens puckelpister, för vilka lång uppslipning har stora fördelar. För oss andra är nog en lång glidyta till större gagn för åkkomforten. Slutsats 2: Glöm tramset om att lång uppslipning ger lugn gång. Hellre en kort skridsko med lång åkyta. För god åkkomfort på ojämn is bör man också skaffa en sko med dämpad sula. Vandringsskor har ofta betydligt bättre dämpning än skidpjäxors stumma sulor.

Uppslipning bak då? De flesta skenor är ganska tvärt avhuggna bak med ett skarpt hörn. Detta är en fördel om man bromsar med hälstopp, likt inline-åkarna. Denna bromsteknik är överlägsen i spårande fören och väl värt att lära sig. Vill man kunna åka baklänges någorlunda säkert, kan det dock vara lämpligt att slipa upp skenan lite grann baktill.

Framtiden
Men det finns säkert mer att utforska om skridskokurvan. Måste kurvan ha en form som följer en cirkel? Hastighetsåkare experimenterar man redan med detta, och ishockeyskridskor är ofta helt plana mitt under foten. Kanske finns fler synvinklar? Idag görs vissa hastighetsskridskor med en skena som är smalare på mitten, likt midjan på en utförsåkningsskida. Det skall ge en skridsko som både är lättsvängd och har en jämn gång. Detta borde passa långfärdsskridskoåkaren perfekt. Troligen finns många fler innovationer som väntar på att bli upptäckta. Vad är optimal bredd och höjd på skenan? Låt oss fortsätta experimentera. Jag har hört talas om någon som har satt taggar på sina långfärdsskridskor för att bättre kunna hoppa över råkar, men detta är kanske att gå för långt ...

Framåtlutad skena då?

En person som jag pratade med häromdan hade själv
gjort sin långfärdsskridskoskena och hade gjort
den framåtlutad, d.v.s. lägre höjd fram än bak.
Alla hastighets- och hockeyskridskor har ju denna
lutning. Varför finns den inte på långfärdsskridskor?
Visserligen lutar väl kängor i allmänhet lite framåt
(sulan vid hälen högre än under fotens framdel),
men inte så mycket.

Höjden OK

Jag har mätt hur mycket över isen jag står med hälen respektive framfoten med långfärdskksridskor respektive hastighetsrör av den låga varianten.
Jag stod då högre med hälen med långfärdsskridskor.

Höjden är inget självändamål utan kräver stabilare och tyngre sko. Däremot så är det intressant att kunna luta skridskon mycket för att kunna åka med lägre profil och lägre luftmotstånd och kunna ta ut skäret maximalt. Det är därför shorttrackskridskorna är högre. Motsvarande sak kan man åstadkomma på lägre skridskor genom att ha skenan mer på insidan av foten. Detta blir värdefullt speciellt med klappskridskor.

Hastighetsåkare på rundbana som bara svänger åt vänster kan tom ha skenorna extra förskjutna åt vänster på båda fötterna för att kunna ligga ned och trycka på hårdare i kurvorna.

Thure

midja på skena

Hej

På vilket sätt påverkar en ev. midja på skenan? En midja på en skida gör ju att skidan blir mer böjd vid kantställning och på så vis får mer svängkurva..men hur kan du applicera det här resonemanget på en helt stel skridskoskena?

MW

Midjan på skridsko fungerar annorlunda

Nä – en skridsko med midja fungera inte på riktigt samma sätt som en skida med midja. Skridskon kan nog betraktas som stel till skillnad från skidan som ska böja sig för att midjan skall vara effektiv. OBS! följande resonemang är i huvudsak teoretiskt. Jag har ej erfarenhet av åkning på en skridsko med midja.

För en skridsko med traditionell kurva gäller att den radie som skäret beskriver i horisontalplanet är lika med kurvansradie dividerat med sinus för skridskons lutning. En kurva med radien 20 meter beskriver en radie av 77 meter i horisontalplanet. Vid ingen vinkling av skridskon blir radien oändlig, d.v.s. enrak linje.

Med en midja på skenan beskriver kanten redan en cirkel i horisontalplanet utan lutning. (Radien är lika med midjans radie). Hålls skridskon upprätt kantar skridskon dåligt och dessutom verkar de båda kanterna åt olika håll. Men med en liten kantning läggs tyngden på ena kanten. Radien i cirkeln ökar då visserligen med cosinus för vinkeln, med detta har lite betydelse vid måttlig lutning (+ 3,4% vid 15 grader).

En skillnad mellan traditionell kurva och midja är att den traditionella kurvan fyller två funktioner dels att ge styrning vid lutning av skenan, dels att ge än jämnare gång över ojämnheter. Midjan har enbart funktionen att ge styrning. Med den vetskapen är det troligt att midjan endast behöver finnas på skenans mitt, den del som normalt ligger i isen. Om vi applicerar midjan på de mittersta 20 cm av skena skulle en midja på 0,2 mm motsvara en traditionell kurva på 15 meter vid 15 graders lutning av skena ( 100 * 100 / 15000 * SIN(15) / COS(15) = 0,179 ).

mjaha...

jo..jag följer ditt resonemang, om än teoretiskt, men frågan är om inte denna typ av skena i så fall får en tendens att att hela tiden vilja "dra" åt det håll den vinklas. Likt en slingrande orm, hmm...vänta nu - kanske en dylik slipning med automatik ger en form av dubbepush skär. I så fall vore det ju perfekt för Herr Björk och övriga dubbelputt fetishister. *skratt*

Varför tar du inte och knatar ned på st Eriksgatan och ber dom fixa till det åt dig. I o för sig tvivlar jag på att deras slipmaskin går att ställa in till slipning av midja. Kanske om du tiltar skenan 90 grader..

Nåväl..verkar som vi alla är i behov av lite IS!!! När skall Pohlman skärpa till sig?

Själv tänker jag nog nita fast mina Scarpa T1r på mina redan "hockeyrörslipade" Almgrens, ta på mig häng-selen och spänna för min Wipika Kite. Sen jäklar i min låda skall ni få se på skridskosegling ni aldrig sett förr. Går det i surfet så...afterall, ice is only frozen water!

/MW

Jo

Jo visst är det så att en skridsko med midja vill dra åt det håll den lutas, men det är ju det som är själva vitsen! Det gör ju för övrigt även en vanlig skridsko, liksom en skida med midja, eller för all del en cykel – och just därför blir det ju kursstabila; när de kommer ur kurs så vill de automatiskt styra rätt igen. Och när man lägger sig i djup carving-vinkel så får man en grymt underbar kurva och sväng. Jämför gärna med en löparskida som är bredast på mitten, den är helt hopplös utanför ett spår efter som den vill styra bort från kroppen istället för tillbaka när den kommer lite åt sidan (den är med andra ord instabil).

P.S. Men nu är kylan och isarna på gång.

Re: Erfarenheter kapa härdade skridskoskenor

pby; sa:

Att såga skenan med bågfil går (det var så jag gjorde) men det kräver hårda bågblad och en hel del jobb; det är härdat stål i skenan. Det gick åt ett antal blad och tog sin tid.

Klicka för att se resterande...

Jag har kapat hitintills två par långfärdsskridskor både fram och bak med ett blad med yta av volframkarbidkorn som jag köpte på Clas Ohlson. Det tar mindre än 10 minuter per kapning. Rekommenderas.

"Sågblad av stål belagt med en skäryta av tungstens-karbidkorn, ett av världens hårdaste material. Skär rätt igenom hårda material som glas, kakel, skiffer, sten, marmor, eternit, rostfri plåt, fjäderstål m.m.

Skärsåg för rak sågning i hårda material. Passar i en vanlig bågfil. Längd 30 cm. Bredd 18 mm.

Beställningsnummer 20-2313 Pris 59,00"

Thure

Jämför med Hockeyskridskor

Kul att se att det finns driftiga pionjärer i landet.

Jag har nästan ingen erfarenhet från långfärdsskridskor men desto mer från hockeyskridskor.
På hockeyskridskor talar man om åkyta. Åkytan är en yta ungefär mitt på skenan som är nästan helt platt. Glider man fram är det åkytan som ligger mot isen. (Håller man skridskoskenorna mot varandra ser man att skenorna ligger ihop en bit på mitten för att sedan vikas av från varandra). Hockey är en mycket snabb sport där man måste vara snabb och rörlig med betoning på acceleration och rörlighet. Har man en kort åkyta (ca 3-4 cm) får man en skridsko som är mycket rörlig och snabb i vändningarna, har man en lång åkyta (ca 5-7) får man en skridsko som har en lite högre toppfart men är inte fullt så flexibel i vändningarna.
Detta märks tydligt då jag kör med mina långfärdsskridskor. Precis som ni säger flyter skenan över ojämnheter och man får en mjuk gång. Jag vet inte om det går snabbare än hockeyskridskor men det går åt mycket mindre energi vilket gör att man kan åka länge i samma höga fart. Däremot skulle jag inte få för mig att göra en snabb vändning och åka översteg bakåt vilket jag gärna gör med mina hockeyskridskor. (kan bero på min ringa erfarenhet av långfärdsskridskor...)

Det som ni har gjort verkar vara en lyckosam kombination av dessa två världar som passar er. Ta kontakt med något sliperi eller hockeyklubb som är duktiga så kan de säkert svara på flera frågor om slip/skenteknik.
Muhréns sliperi i Göteborg är mycket duktiga.

Nu skall vi ut på isarna och åka, med hockeyskridskor, klubba och puck, givetvis
God Jul!

Framåtlutad skena

Jag körde förut med framåtlutat sko, dv.s häl bindningen var uppklossad så att ställningen naturligt blev mer "racig". Det medförde en klart snabbare ställning med mer känsla för att åka fort, men det blev också mer ostabilt vid sämre före, typ ytmjukt eller drivad snö, kändes som man skulle falla framåt...

/Bo